Rockstar har valt att göra som så många andra, nämligen att ge ut sin senaste titel i ny, uppdaterad version till den nya generationens konsoler. Det har dock dröjt drygt ett år sedan Playstation 4 kom till Sverige. Anledningen till att det tagit så lång tid kan vi bara spekulera om, men jag vill allra helst tolka det som om utvecklarna lagt ner så mycket tid och kärlek i spelet att de inte velat släppa det tidigare. Det borde borga för hög kvalitet.
Franklin och grabbarna är ett kärt återseende.
Ordet kvalitet är ett signum för alla Rockstars produktioner. Visserligen är de långt ifrån felfria, men med dagens mått mätt är de så gott som perfekta. Den här gången har man putsat rejält på grafiken och försett hela spelet med knivskarpa HD-texturer. Samtidigt introducerar man det för serien helt nya förstapersonläget. Det senare är en kontroversiell nyhet som delar fansen i två läger. Jag vet vilken sida jag står på, men mer om det senare.
Kim recenserade GTA V när det släpptes för första gången för drygt ett år sedan. Han gillade det han såg, men han hade samtidigt lite svårigheter med att knyta an till någon av spelets tre huvudpersoner. Personligen kände jag inte samma distans till det jag upplevde i spelet. Istället knöt jag an till de vardagliga problem Franklin drogs med, trots att hans liv som småkriminell repo man är ganska långt ifrån det småbarnsliv jag lever. Michael visade upp en annan sida av rikemanslivet i ett annars fläckfritt Los Angeles, eller Los Santos som staden heter i spelet. Trevor var en udda fågel i gänget, men hans temperament och psykopatiska personlighet gav GTA V liv och färg.
Alla dessa ingredienser har gjort att jag trots mer än ett år tillsammans med spelet fortfarande tycker att det är roligt. När alla uppdragen i kampanjen var avklarade växlade mitt fokus till onlinedelen där mitt liv som kriminell blev ännu mer personligt. Jag fick möjligheten att bygga upp min karaktär och framför allt fick jag utveckla min fordonspark. Alla pengar jag drog in på den kriminella verksamheten investerades i vrålåk efter vrålåk.
När jag nu startar upp Grand Theft Auto V i mitt Playstation 4 så är de inledande laddningsbilderna ett kärt återseende. Installationstiden är fortfarande olidligt lång, men istället har laddningstiderna förkortats rejält. Los Santos har inte förändrats nämnvärt och jag inser direkt att vi får presenterat oss exat samma spel som det som lanserades för drygt ett år sedan.
Därmed är det inte sagt att inget har förändrats. Rockstar har under det senaste året roat sig med att med en ganska stor regelbundenhet släppa nya fordon till GTA V. Dessa gick tidigare endast att tillgå via sitt garage, men nu rullar flera av dem på gatorna som vilka bilar som helst. Då det ännu inte släppts några officiella tillägg till spelet så har utvecklarna inte haft möjlighet att bädda in dem i den nya utgåvan, ett knep som många andra utnyttjat för att ge det nya släppet ännu mer attraktionskraft. Något sådant behövs helt enkelt inte till Grand Theft Auto V.
Los Santos är spelvärldens bästa sandlåda, utan tvekan.
Den nyhet som helt klart hajpats mest är förstapersonläget. Ända sedan serien lämnade den för tiden nyskapande top-down vyn i GTA 1 & 2 så har vi lärt oss att spelen skall spelas ut tredjepersonsperspektiv. Det har varit hela essensen i alla Rockstars produktioner. Därför delar den nya vyn in fansen i två läger, dels de som gillar förändringen och de som tycker att allt var bättre förr. Personligen tillhör jag faktiskt den senare kategorin. Visst, jag gillar att kunna köra bil och skjuta ur förstapersonsperspektiv, men på något sätt så känns det som att den nya vyn är bättre anpassad till andra spel.
Skall jag vara helt ärlig så tycker jag att förstapersonsvyn mer är en gimmick än något annat. Jag tycker det är svårt att få en bra överblick över spelvärlden och det kan inband vara rent livsfarligt att inte se vad som pågår bakom ryggen på karaktären. Dessutom känns rörelserna mer ryckiga och onaturliga när man ser allt ur förstapersonsperspektiv. Jag kommer att fortsätta låta kameran sväva långt bakom huvudpersonernas ryggar. Det blir helt enkelt lättare så.
Den nya uppdaterade grafiken är visserligen både knivskarp och vacker, men den utgör knappast anledning att köpa den nya utgåvan av Grand Theft Auto V. Den utgör snarare ett bevis för att Playstation 3 fortfarande är en riktigt bra konsol och det lär dröja länge innan vi ser titlar som får den nya generationens konsoler att kännas helt överlägsna sina föregångare. Däremot så tillför livestreaming-möjligheterna en helt ny dimension till spelandet. Sök bara på ”GTA V” på Twitch så ser ni vad jag menar.
Till skillnad från Kim så ser jag inga direkta brister i GTA V och jag hade förmodligen också den den förra utgåvan full pott. Det är ett av de mest fulländande spelen någonsin och dessutom har det en livslängd som är få spel förunnat. Därför anser jag att detta är den mest självklara tiopoängaren jag någonsin delat ut. (Det är inte många)
