Hitman Recension

Agent 47 är tillbaka i ett spel som är snyggare än tidigare, mer genomtänkt än tidigare och jätte-, jättesvårt.

Hitman är svårt. Vansinnigt svårt skulle jag till och med säga. Svårt till den graden att det kräver förberedelser som är på gränsen till militäristiska. Och då pratar jag om Seal Team Six, inte någon svensk ubåts-jägare. Hitman är svårt på en nivå som tvingar mig att inleda en recension med en brasklapp; Hitman är jättesvårt. Verkligen jättesvårt.

Man kan tycka att tatueringen i nacken borde varna alla skurkar i närheten.

Man kan tycka att tatueringen i nacken borde varna alla skurkar i närheten.

Inledningsvis placeras vi i ett snölandskap och Agent 47:s ankomst till en, vad det verkar, superhemlig armébas. När vi väl får kontroll över vår agent ställs vi inför en rad utmaningar, som fungerar som en slags tutorial till spelet. Även om jag får instruktioner om vilka knappar som gör vad kan jag inte låta bli att tycka att layouten är, i brist på bättre ord, fel. Det känns inte naturligt att styra oss fram mot målet. Det är komplicerat och varje gång jag plockar upp spelet efter mer än en timmes uppehåll måste jag uppdatera mig på kontrollerna.

Jag har hittills spelat igenom tre uppdrag, varav ett är träning och ett är upplagt som ett ”test”. Det enda ”riktiga” uppdraget är på en modevisning i Paris, och det är egentligen där som spelet börjar.

Det är också här vi hamnar i det jättesvåra (jätte-, jättesvåra). Det kan vara så att mina minnen av tidigare Hitman-upplagor är orättvisa, men jag kommer i alla fall inte ihåg att Hitman har varit så förbannat svårt som detta.

Ingen lätt inledning

Jag anländer som gäst på en den coolaste modevisningen, arrangerad av modevärldens finest på ett palats i Paris. Även om jag känner mig tämligen malplacerad tycks inte de andra gästerna störas av mina arbetarklassmanér (som att stå och stirra på två personer när de pratar om en modeikon som delar en ansenlig mängd yttre attribut med agenten jag styr). Bakom kulisserna pågår dock något helt annat, den undre världen har samlats och äntligen uppstår chansen att eliminera toppskiktet av en kriminell liga.

Det låter kanske ganska enkelt, rakt på sak och som ett naturligt uppdrag för en hemlig agent. Min hemliga agent lyckas dock med bedriften att bli ihjälskjuten av vakter ett tvåsiffrigt antal gånger innan han ens tar sig upp på andra våningen på det franska palatset.

Uppdraget är oerhört komplicerat. Det finns en rad olika möjligheter att ta vara på, men det gäller att vara ute i rätt tid för att inte missa chansen och det kräver dessutom viss tur i planeringen. För att lyckas med uppdraget får man helt enkelt räkna med att man kommer att dö ett antal gånger. I alla fall med mitt, något begränsade, intellekt.

Episodbaserat upplägg

”Vad är du för spelrecensent som bara spelat tre uppdrag!?” frågar sig kanske någon nu. Det är en rättvis fråga. Hitman portioneras ut under en längre tid. De två första uppdragen är med från start, och modevisningen kom som uppdatering siste mars. Sedan släpps fler uppdrag, och kontrakt, efter hand. Ett upplägg som fungerat för Telltale games.

Så här har vi aldrig sett Agent 47 tidigare.

Så här har vi aldrig sett Agent 47 tidigare.

När jag till sist lyckas mästra uppdraget är det med en handfull tur och viss erfarenhet från de andra hundratalet gånger jag försökt som jag lyckas. Det ger också en orimligt stor njutning, att efter timmar av slit äntligen lyckas övervinna helvetet de kallar en modevisning.

Hade jag slutat i mitten av uppdraget hade jag sagt åt er att undvika Hitman till varje pris. När jag till slut klarat det kan jag konstatera att det har varit värt de gråa hår spelet orsakat mig. För när jag till slut står på andra sidan och ser tillbaka kan jag uppskatta komplexiteten. Du har många alternativ av hur du vill eliminera målen, och det är ditt sätt – det sätt som slutligen lyckas som är det rätta. Ingenting händer av en slump i spelet. Varje steg din måltavla tar kan du använda till din fördel. Varje samtal hen engagerar sig i kan innehålla information som slutligen leder till att du står öga mot öga (eller öga mot bakhuvud) med din måltavla.

Utseendemässigt är Hitman helt okej. Det är absolut inget fult spel, men det är heller inget spel som får dig att stanna upp och tappa andan för att det är så vackert. Agent 47 ser ut precis som vanligt. Helt anonym, om man bortser från den något avslöjande streckkoden som tatuerats i bakhuvudet.

Du kommer att bli galen

Hitman är inget spel för den som vill koppla av. Hitman är för dig som vill ha en utmaning och har mycket (oerhört mycket) tid att lägga på ett spel som kommer driva dig till vansinne. Men ger du Hitman tid får du oerhört mycket tillbaka.

Läs mer om vår betygskala >>

Bra
  • Vansinnigt välgjort
  • Jätte-, jättesvårt
  • Komplexiteten
Sämre
  • Ganska tråkig grafik
  • Jätte-, jättesvårt
  • Kontrollerna, gah!
8
Bra
Spel- och sportnörd ursprungligen från de djupa Dalslandsskogarna. Spel är avkoppling likväl som underhållning. En match (som ofta blir både två, tre och femton) på NHL eller Fifa är svårslaget.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.