Retro is back in business!
De första av mina spelminnen härstammar från 90-talet när arkadlir och pixlar var på tapeten i pojkrummen. Mega Drive var en av de konsoler som symboliserade tiden med den ljuvliga 16-bitarsgrafiken. Trots svårigheten att återväcka den nostalgiska känslan har diverse spelutvecklare gett sig på utmaningen. Yacht Club Games titel Shovel Knight är ett av få exempel på framgångsrika retrospel, något som delar av Varvats redaktion håller med om.
Nu gör Trollhättan-baserade spelbyrån Easy Trigger Games ett försök med debutspelet Huntdown. I detta retroosande äventyr utspelar sig handlingen i en avlägsen framtid. Civilisationen har kollapsat. Staten som vi känner den har försvunnit och ersatts av auktoritära storföretag och kriminalitet. Lag och ordning har nästintill försvunnit. För att stävja kaoset ska spelaren axla rollen som en av tre prisjägare. Fyra banditgäng ska besegras förlagt på tjugo banor, alla med bossar att kuva.
En hyllning till 80-talet
Huntdown är ett enda stort kärleksbrev till 80-talets spejsade universum med neon, pastellfärger, Schwarzenegger, VHS-filmer och hockeyfrillor. Det som fick årtiondet att verkligen skilja sig från mängden var det överdrivna underhållningsvåldet. Direkt när jag sätter igång bjuds det på explosioner och kopiösa mängder eldstrider. Fienderna väller in från alla håll och bjuder min prisjägare upp till dans. Dialogerna och karaktärerna svämmar över alla bredder med sin ostighet.
Vapenfloran tar i från tårna. Du börjar med pistolen för att snabbt avancera till tyngre skjutjärn. Jag grabbar tag i en kulspruta och mejar ned allt i min väg. Några granater förvandlar de sista fulingarna till blodrött splatter innan färden går vidare. Senare får jag bekanta mig med tunga laser- och raketgevär vars dimensioner är större än min prisjägare. Varje bana är ett blodigt slagfält där du skjuter först och frågar sen.
Allt är så där underbart skruvat till en grad där munnen spricker ut i ett leende. Det märks att studion inte tar sig själva på stort allvar när de skyfflar in kanonmaten på löpande band. Det är ren spelglädje som pumpas fram på skärmen. Jag anar att teamet har hämtat inspiration från filmklassikerna Blade Runner och Commando när de utformat spelet under utvecklingsfasen.
En actionfest för ögonen
För att göra den forna pixeleran rättvisa är fokuset på detaljer en central knutpunkt. Easy Trigger visar med råge att man behärskar hantverket att knyta samman 16 bitars-eran till dagens standard. Resultatet är bedårande vackert. Grafiken är sanslöst genomarbetad från topp till tå. Då och då stannar jag upp för att beskåda bakgrunderna och de urtjusiga animationerna. Gamla veteraner kommer säkerligen trivas som fisken i grafikhavet och resa tre decennium tillbaka i tiden.
Utöver den snygga ytan är Huntdown roligt att spela. Det är lätt att sätta sig in i mekaniken och utmanande på den nivå som spelet befinner sig på. Du kommer att dö åtskilliga gånger innan du förstår hur en boss ska tacklas. Men det blir inte übersvårt, speciellt med den generösa mängd checkpoints som erbjuds längs resans gång. Speltiden är väl avvägd. Efter dryga fem timmar rullar eftertexterna, när slutbossen väl är avklarad.
Hatten av för Huntdown
Jag är djupt imponerad vad Easy Trigger Games åstadkommit. Huntdown är en charmig actionfest som underhåller från start till slut. Svårighetsgraden kan stundvis vara lite väl utmanande men vad gör det när spelet är så kul? Ultravåldet och 80-talsnostalgin är gjord med glimten i ögat där jag röjer runt med maskingeväret. Om det är någon retrotitel du ska hålla ögonen på så är det Huntdown. Får jag redan nu rekommendera spelet som årets indietitel?
