Jon Shafer’s At the Gates släpptes utan någon större fanfar den 23 januari. Det är resultatet av ett 6 år långt kickstarterprojekt från chefsdesignern bakom Civilization 5.
At the Gates är ett strategispel i 4X-genren ( 4X står för eXplore, eXpand, eXploit och eXterminate, Utforska, utveckla, utnyttja och utrota på svenska. ), med en blandning av Civilizations storskalighet och resurshantering à la The Settlers. Historien utspelar sig under en relativt kort tidsperiod, från år 400 och framåt. Varje år består av 24 rundor. Målet är att utveckla din barbarstam från en blygsam första bosättning, till en mäktig nation som kan utmana det delade, men fortsatt mäktiga Romerska Imperiet.
Det hela börjar i klassisk 4X-stil med en liten bosättning och en slumpmässigt genererad karta att utforska. Världen är befolkad av små stammar, som ens egen, stora etablerade nationer och det Östromerska och Västromerska riket. Där finns även små neutrala klaner och strövande banditer. Allt renderat i en funktionell och ganska vacker, tecknad stil.
Välj ditt yrke
Bosättningen är hjärtat i stammen. Här kan spelaren träna sina klaner i olika yrken och forska i en av de sex vetenskapsgrenar som finns i spelet. I början så finns det bara sex yrken att välja på, jägare, skördare, samlare, grävare, vedsamlare och utforskare. Du kan inte skapa fler bosättningar, men kan däremot flytta sin bosättning. En, eller flera flyttar, kan mycket väl bli nödvändiga eftersom resurserna, i alla fall i början, är begränsade och tar snart slut. Du ska dock vara försiktig, för under flytten så är bosättningen sårbar och oförmögen att träna klaner.
Den första rundan börjar med att tre klaner ansluter sig till din bosättning. De utgör grunden för stammens överlevnad och utveckling tills fler klaner anslutit sig till din stam.
Du börjar med en bosättning, tre klaner och en outforskad karta.
Klanerna är just vad som skiljer Jon Shafer’s At the Gates från andra 4X spel. Varje klan har två karaktärsdrag som påverkar vad de lämpar sig till. De kanske väldigt gärna vill spendera sin tid i bosättningen, eller bara vill arbeta inom en eller ett fåtal av de sex vetenskapsgrenar som finns. Om en klans önskningar inte uppfylls inom en rimlig tid, vanligtvis ett år, så blir de olyckliga och förlorar en del av sin produktivitet. I värsta fall så kan de bli så olyckliga att de helt vägrar att arbeta.
Alla klaner har även en viss sannolikhet för att hamna i konflikt med andra. När två klaner hamnar i konflikt så måste du straffa en av dem, annars blir båda arga och olyckliga. Nackdelen är att klanen du straffar blir permanent olyckliga och får nedsatt produktionsförmåga. Denna sannolikhet kan också påverkas av karaktärsdrag. En klan som ofta hamnar i konflikter vill du inte ha i din bosättning, eller i en stor armé.
Vintern och Banditer, de två största hoten mot ens lilla stam.
Den första tiden spenderas med att utforska stammens närområde, och samla ihop tillräckligt mycket mat inför den första frosten. Vintern är en viktig del av spelets mekanik. Du måste planera noga för den. Matproduktion saktar in, eller avstannar helt. Klanerna blir fast i snöstormar och får slut på förnödenheter. Hav och sjöar fryser över. Vintern är en fiende minst lika farlig som Hunnerna bakom nästa bergskedja.
Gåva eller krig?
Hunnerna är tyvärr inte lika farliga som de låter, de andra stammarna och nationerna är mer fasta pjäser en levande motståndare. Under alla mina spelomgångar så har än så länge ingen förklarat krig mot min stam. Diplomatin är praktiskt taget icke existerande. Du kan erbjuda dina rivaler en gåva av mat eller pengar första gången du möter dem, sedan så kan du bara starta krig, eller erbjuda en allians. De andra nationerna verkar heller varken expandera eller kriga med varandra.
Det leder till spelets andra stora problem, slutspelet. När spelaren överkommit de första svårigheterna, överlevt de första vintrarna och hittat precis rätt plats att slå sig ner på så blir spelet ganska snabbt väldigt enkelt. Din klan producerar mängder av mat, järn och stål, verktyg och vapen. Inom ett par år har du en i princip oslagbar armé. Sen är det bara en transportsträcka tills du uppnått ett av spelets två vinstkriterier, dela att du tränar fem Romerska legioner och infiltrerar det romerska riket inifrån, eller att du erövrar en av de två romerska huvudstäderna.
Under mina dagar med Jon Shafer’s At the Gates har jag stött på ett flertal buggar, från irriterande, till potentiellt spelförstörande. Spelet har även kraschat ett antal gånger. På utvecklaren hemsida kan man dock läsa sig till att de flesta buggar identifierats och att en första patch för att fixa de flesta är på gång inom en eller två veckor.
Som slutsats så känns Jon Shafer’s At the Gates som ett bra spel, som skulle kunna vara väldigt mycket bättre. Enligt spelets officiella forum så är en hel del förbättringar på väg i ett antal stora patchar under våren. Vi får se, som det är nu är det ett kul, relativt kort spel med att antal nyskapande idéer. Det är dock tveksamt om det är värt i runda slängar 300 kr i dagsläget.