Leo’s Fortune (PS4) Recension

Plattformspusslet Leo's Fortune återvänder till PS4 med charm och upptäckarlust. Håller det samma klass till konsol som det gör mobilt?

Återigen får vi bekanta oss med hårtussen Leopold vars guld blir stulet och måste hittas på ett noga gömt ställe. På tjugo olika banor ska ett antal mynt samlas in. Mynten löper kors och tvärs över olika fällor som finns utplacerade på varje nivå. Leo ska med andra ord hoppa, kräla och knuffa sig fram för att lista hur fällorna ska undvikas. Helst med så få förluster som möjligt. Vid ett misslyckande startas momentet om där incidenten skedde, vilket är välkommet för att slippa börja om från start.

Akta taggarna Leo!

Akta taggarna Leo!

Alla resultat läggs ihop efter varje avklarad bana där spelaren får bevittna sin bravad i raka siffror. Målet är att uppnå tre stjärnor för varje pass, något som ibland är lättare sagt än gjort.

Hög svårighetsgrad

Svårighetsgraden i Leo’s Fortune är relativt hög och du kommer obönhörligt att få bita i gräset ett antal gånger innan du lär dig hur fällorna ska tacklas. Tyvärr finns det onödiga hinder som bara segar ner det annars höga tempot. De är inte många men tillräckliga för att skapa stor frustration.

I sin helhet är fällorna dock faktiskt ganska taktiskt utformade och oftast inlemmade i ett mönster som spelaren måste klura ut en viss ordning. Ofta fick jag tänka till rejält för att lista ut en strategi hur ett hinder skulle manövreras. Rena tjurrusningar rakt fram varvas med lådor som ska flyttas till en pedal som i sin tur öppnar upp en stängd passage. Eller varför inte konfrontera ett gäng sågklingor som passerar i dolt mörker som måste lysas upp innan dessa kan passeras?

Ljuv grafik

Med tanke på spelets ringa storlek är den grafiska designen imponerande. Lena konturer blandas med en klar skärpa adderat med diverse utsmyckningar som nästan lämnar en tår i ögonvrån. Miljöerna byts om med jämna mellanrum från bland annat fantasifulla båthamnar till stekheta ökenruiner. Det syns att utvecklarna har spenderat tid på att attrahera spelaren estetiskt och utnyttja konsolens muskler för att kräma ut lite extra prestanda. Att spelet renderas i full HD gör inte saken sämre för att maxa upp formatet på hornhinnan. Klimax kommer med den sista banan som blir ett fyrverkeri av färger och detaljer med det där ”lilla extra”. Tummen upp!

Mobilt eller stationärt – det är frågan

Jag klockade in drygt två timmars speltid efter att den sista banan var avklarad, vilket är lagom för ett spel som ursprungligen riktar sig till den mobila smartphonemarknaden. Tyvärr känns det som om Leo’s Fortune mer vänder sig åt den hållet med tanke på den korta speltiden och det simpla upplägget. Det är tjusigt och utmanande men erbjuder inte mycket mer än så för slantarna.

Har man lyckats traggla sig igenom samtliga banor så finns det inte mer att återvända till, såvida inte vederbörande är modig nog att varva skapelsen till sin yttersta spets utan att överhuvudtaget hamna i fallgropen. Det här är för dig som gillar kluriga pusselspel och har lite tid att slå ihjäl framför skärmen, men knappast något för den som söker något som verkligen ger valuta för pengarna.

Läs också Hampus recension av spelet till iOS och se vår betygsskala >>

Bra
  • Grafiken
  • Lagom långt
  • Slutbanan
Sämre
  • Delvis onödiga hinder
  • Mer lämpat för mobilt spelande
6
Skapligt
Hösten 1993 introducerades jag till spelvärlden med ett SNES och Super Mario World. Sedan dess har konsolerna och spelen rullat på genom åren. När jag inte spelnördar arbetar jag som lärare och tränar på gym. Anser att Resident Evil 2, Super Mario 64 och The Legend of Zelda: Ocarina of Time är de bästa spel som gjorts.

Vad tycker du?

0 0

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.