Magnifik grafik
Överlag är nog grafiken det som står ut allra mest i det här spelet. Även på min iPad 2, som ju saknar retinaskärm, är det fråga om en förvånansvärd detaljrikedom och bildskärpa som är långt bättre än mycket jag sett från betydligt större spelmakare. Betraktaren behöver knappast dela min förtjusning för maskindelar av 1800-talsmodell för att vara imponerad. Det jag möjligen haft invändningar mot är figurerna. Vad är egentligen poängen med att ha en blå dammtuss med Brantingmusche i huvudrollen? Innan jag kom på något svar tänkte jag på att jag aldrig ifrågasatt varför Kirby, Rayman, Mr. Gimmick eller Sackboy ser ut som de gör, så det fanns kanske ingen anledning att göra det med Leo heller.
Allt är inte grönt och fluffigt. En del hinder ser skapligt onda ut.
Perfekt pusselplattform, men med problem
Spelkontrollerna och banornas utformning går det i stort sett inte att anmärka på. Nästan allt är nästan perfekt. Leo och hans egenskaper gör att spelsättet skiljer sig från vanliga hoppa-springa-spel på ett någorlunda nytt och trevligt sätt. Ett problem är emellertid att det ofta blir väldigt väldigt svårt (tycker iallafall jag), men det balanseras till viss del av att spelet fortsätter före hindret där dödsfallet inträffade och inte vid banans början.
Precis som i många andra spel till telefoner och plattor bedöms spelprestationen med en till tre stjärnor. Lågt betyg får vänner av ordning att försöka igen och igen, tills full pott uppnås. Den som önskar full pott i Leo’s Fortune bör göra sig beredd på att hålla på ett tag. Casual-spelare göre sig icke besvär (om de inte har sjuka skills). Frågar du mig är det svinsvårt. För svårt. En stjärna erhålles för att plocka alla banans mynt. Det går bra. Två stjärnor går till den som klarar banan utan att dö. Det går sisådär. För tre stjärnor krävs dessutom att banan klaras inom en viss tid, där jag ofta ligger på det dubbla. Som tur är går det att klara av ett mål i taget.
Svårigheten går förstås att övervinna med övning, så det är väl inte så farligt egentligen. Det i sammanhanget större problemet är svårare att råda bot på, nämligen det att de flesta banorna känns för långa. Många av dem hade rent av mått bra av att delas upp i två eller kanske till och med tre kortare delar. Personligen hinner jag i spelets senare del tröttna och stänga av flera gånger, eftersom banorna är så svåra att jag dör både 20 och 30 gånger innan jag är i mål och då på minst dubbla tiden mot vad som krävdes för att få stjärna nummer tre. Nog för att jag inte hör till världens främsta spelare, men det är inte bara mig det är fel på här… Dessutom är det så att det enda som stjärnorna kan användas till är att låsa upp ”bonusbanor”, som visserligen är underhållande ett tag, men som inte tillför något till storyn eller ger några bonusar eller fördelar.
Vem är det egentligen som kikar fram i kulissen?
Story – till vilken nytta?
Förr var det mer sällsynt att små spel (som det här ändå får anses vara, svårighet till trots) var starkt storydrivna, men här utgör storyn en stor del. Synd då att det är en story utan några särskilt fantasieggande knorrar som snarare blir långsam än ödesmättad efter ett tag, och där slutet står tämligen uppenbart mindre än halvvägs igenom. Jag är också tveksam till figurernas obestämt östeuropeiska brytning, men tycke och smak ska man inte diskutera sa gumman – strödde nubb på tårtan.
Pusselinslagen är av varierande svårighets- och dödlighetsgrad, men alltid snyggt utförda.
Vilka invändningar jag än har när jag spelar Leo’s Fortune eller för den delen ser tillbaka på när jag spelade igenom alla banor första gången, så är allt förlåtet när man fokuserar på det grafiska. Formspråk. Detaljskärpa. Listig ljussättning. Finurliga små grejer. Allt finns där och är smarrigt. Jag vet att det kommer dröja tills jag sitter där med tre stjärnor på alla banor, så under tiden är det bara för mig (och stora delar av Internets samlade tyckarkår verkar det) att fundera över hur lång tid det kommer att dröja tills vi får se en konsolversion av Leo’s Fortune. Möjligheterna till utveckling är stora, och det är inte mycket som skulle lida av en övergång från touchskärm till handkontroll. I väntan på detta finns spelet än så länge bara till iOS.
Betyg: 8
[youtube id=”uXX98NbdhR0″ width=”600″ height=”350″]
[recension titel=”Leo’s Fortune” betyg=”8″ skribent=”Hampus Lybeck” datum=”30/05/2014″][/recension]