Leximan Recension

LEXIMAAAN~.

Leximan är en berättelse om en trollkarl som inte kan utföra magi dess traditionella innebörd. Han slåss i stället med ordfragment från sin trogna bok, ett lexikon, och ett generöst mått kreativitet. Beväpnad med dessa ikläder du dig rollen som denne trollkarl, och lyckas snart få en plats som elev hos den lynnige magister Elementine. Du blir dock snart akademins svarta får och hamnar bland andra problematiska individer i ”lärlingskällaren”.

Bakom Leximan ligger en trio från Cornwall, Storbritannien. De bär namnet Knights of Borria och Leximan är deras första kommersiella tungviktare, relativt sett. Till sin hjälp har de Marvelous Europe, som ger ut bland annat Sakuna: Of Rice and Ruin, Silent Hope och Trinity Trigger (förutom att utveckla Rune Factory och Story of Seasons, då). Vi har alltså en skara halvfärska, hyfsat nyexade studenter och en erfaren utgivare som tror på dem. Och det gör de helt rätt i.

Det här med gameplay …

För ett spel som lever på sitt narrativ har Leximan en inte särskilt smickrande inledning. Utanförskap och förfrämligande fullkomligen bankas på spelaren som helt vettlösa stereotyper. Elementine är kort och gott ett as, och de utstötta lärlingarna till stor del genomskinliga schabloner. Jag kan dock lova dig att du genom spelets gång kommer att bli förtjust i – rent utav hänryckt av – berättelsens många svängar och den såväl sympatiska som osympatiska delen av karaktärsgalleriet. Ett par av vändningarna kanske till och med överraskar, inte minst inom gameplayet.

Lejonparten av Leximan spelas som ett japanskt RPG. Du ser karaktärerna uppifrån och kan utforska i de fyra väderstrecken. Plötsligt kan skärmen skaka till och du kan befinna dig i en strid (dessa är dock aldrig på slump, utan du märker när en strid är i antågande). I stridens hetta samlar du ihop ordfragment till ett koherent ord som förhoppningsvis åsamkar motståndaren önskad effekt.

… och narrativ

Leximan är indelat i fyra kapitel, eller akter, där var och en har två beståndsdelar. Delarna i sig är något ojämnt fördelade, men varje akt tar cirka två timmar i anspråk – särskilt om du vill utforska ordentligt. Och utforska, det vill man. Här finns så många små delar som bildar en väldigt attraktiv helhet, från hela minispel (som ofta får avsluta kapitlen), till upplåsbara besvärjelser, interaktioner och anekdoter. Det hela dryper av kompetent författarskap och för utan vidare tankarna till spel som Meg’s Monster och Everhood. Faktum med att stilen är påfallande lik dessa två, men aldrig nog för att sätta något slags likhetstecken.


Låt det här vara sagt att denne recensent uppenbart uppskattar den sorts ”pixelnarrativ” nämnd ovan, där gameplay – om än aldrig så kreativt och varierande – i främsta led är ett medel för att främja berättelsen. Här finns mekanismer, främst i form av Prestationer, som främjar omspelning och ”grinding”, men dessa delar tillhör inte på långa vägar Leximan:s största behållningar. De är dock en rätt kul bonus, ska denne prestationskåte spelare villigt erkänna.

Så vad finns här mer?

Vad kan man mer önska sig än en god berättelse och ett sparsmakat, men varierat och roligt gameplay? En rejäl dos humor och ett stämningsfullt ljudspår är väl ändå på sin plats. Humorn Leximan bjuder på är en blandning populärkulturella referenser (ex. till anime) och skämt mot fjärde väggen. Utväxlingen ger några drag på smilbanden och några små fniss, men också en del stön och stånk – allt i välmening. Att hävda att humorn är för alla går nog inte, men hos denne recensent faller de flesta vitsigheter i god jord.

Musiken är inte riktigt lika vass som andra spel av den här typen. Den må passa stämningen, men är ofta rätt tråkig. Det vägs upp för genom att att man som spelare inte spenderar särskilt mycket tid i samma område. Slagsmålsmusiken förtjänar dessutom en liten guldkant.


Leximan är en riktigt trevlig historia med lite ovanliga grepp som är lätta att uppskatta. Det är inte riktigt lika starkt som genregelikar, men det gör vad det ska med goda mått humor och hjärta. Har du det minsta behållning av spel som Everhood, Meg’s Monster och To the Moon, är Leximan värt att ha på radarn.

0 Delningar
Summering
Leximan är en vanesmak. Även om du tycker om andra pixelnarrativ så som Everhood och To the Moon så tillför Leximan inget banbrytande. I sig är det dock en engagerande och intressant berättelse som är väl värd att utforska om du finner att det här är din typ av spel. Om inte annat så är variationsrikedomen i gameplay en härlig aspekt.
Bra
  • Engagerande berättelse med bra tvister
  • Varierad gameplay
Sämre
  • Presentationen osar inte kvalitet
  • Ingen musik man minns direkt
6
Skapligt
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.