Vad får du om du tar en konservöppnare och bryter dig in i Tim Burtons tankar, häller innehållet i en kastrull för att koka ihop ett spel? Troligtvis Little Nightmares: Complete Edition. Malmöbaserade spelutvecklaren Tarsier Studios satte sitt namn på kartan 2017 efter att de med hjälp av Bandai Namco släppte lös mardrömmar på Comic Con Stockholm. Sedan dess har de små marorna spridit sig till flera konsoler och smarta enheter, samt anpassats till serietidning. I maj rapporterade vi att spelet sålt två miljoner exemplar och vilken dag som helst kan uppföljaren få ett releasedatum.
Om du spelar Little Nightmares förstår du snabbt charmen med spelet. Förlåt, sa jag charm? Jag menar naturligtvis tryckande obehag. Det här är ett spel som vid första anblick ser lika läskigt ut som Luigi’s Mansion, men som skärrar dig till märgen med ett eskalerande obehag. Nakadai gav spelet en stabil åtta för tre år sedan med avrundningen: ”på det stora hela är Little Nightmares ett otroligt mysigt spel som ändå skrämmer skiten ur en med sin extremt kusliga atmosfär.”
Jag håller med.
Little Nightmares: Complete Edition – allt i ett paket
Little Nightmares: Complete Edition är precis vad det låter som. Det är en återutgivning av grundspelet tillsammans med det tidigare separat sålda tillägget Secrets of the Maw. Gamers som haft spelet i bakhuvudet kan med fördel slå till på Complete Edition. Little Nightmares är ett spel som trots ett par år på nacken ändå står sig bra i dagens klimat, vare sig du spelar på PC, konsol eller Nintendo Switch.
Den här recensionen är möjlig tack vare Bandai Namco som försett oss med en utgåva till Nintendo Switch. Av den anledningen kommer prestandan som diskuteras att uteslutande beröra Nintendos konsol.
Känsla av utsatthet
Berättelsen handlar om ett litet barn vid namn Six och flykten från en anläggning som är lika mycket barnhem som det är fängelse och slakteri. Du styr Six i förvridna och hotfulla miljöer där möbler är höga och rangliga och där undersidorna på sängar är rymliga nog att stå under. Det är som om de vore sprungna ur ett barns feberdrömmar. Under smitningen behöver du lösa flera kluriga pussel genom att putta och dra föremål, bära och kasta saker eller klättra och krypa. Många gånger sker det samtidigt som du gömmer dig från monstruösa vuxna. Ett misstag leder oftast till döden vilket tillsammans med de kusliga miljöerna skapar en känsla av utsatthet.
Tillägget Secrets of the Maw växlar perspektivet till ett annat barn vid namn The Runaway Kid. Den här berättelsen vidgar de fruktansvärda hemligheter som gömmer sig i anläggningen och kompletterar Six historia. Kid får utstå samma hemskheter under sin resa men lösa nya kluriga pussel för att överleva. Här förtjänar Tarsier Studios en eloge för innovationen av spelets pussel som höjer kvaliteten på Complete Edition.
Sladdrigt och laddigt
Presentationen i Little Nightmares är slående. Den mästerliga fogningen av ljud och bild tillsammans med listigt nyttjande av ljus och skuggor skapar en tryckande känsla av obehag som genomsyrar hela spelupplevelsen. Däremot är spelet svagare i styrningen av Six och Kid samt är plågat av långa laddningstider.
Little Nightmares består för det mesta av miljöer i två och en halv dimensioner där perspektivet är låst. Detta ökar obehaget eftersom du inte ser vad som finns utanför skärmens kanter, men det skapar också ett problem med styrningen av barnen. Manövreringen av dem är nämligen lite sladdrig och orsakar ibland felbedömningar i djupseendet vilket många gånger leder till din oavkortade död. Även om döden i sig inte är ett större problem är laddningstiderna mellan död och återuppståndelse det.
På Nintendo Switch får jag vänta uppemot 30 sekunder på att få en ny chans. På andra plattformar är det omkring 10-20 sekunder. Detta är otroligt påfrestande i vissa scener när döden kan inträffa nära inpå en startpunkt. Kombinationen av snabba dödssituationer och långa laddningstider gör att Little Nightmares (iallafall på Switch) ibland blir väldigt irriterande. Lyckligtvis är det inget som underminerar hela spelet.
Om grafisk kvalitet är viktigt för dig är det värt att veta att Little Nightmare: Complete Edition till Nintendo Switch inte är en lika vacker mardröm som till exempel på PC. Spelet är absolut inte fult, det klarar bara inte av samma höga upplösning eller suveräna ljuskvalitet som en halvbiffig dator gör. I övrigt flyter Little Nightmares på i cirka 30 bildrutor i sekunden med bara några få gupp. Tänkte du spela Little Nightmares i portabelt läge rekommenderar jag starkt hörlurar då högtalarna på maskinen inte gör ljudet rättvisa.
Trevligt kurragömmaspel, nej jag menar otäckt
Det absolut bästa med Little Nightmares, som står sig trots kontrollen och laddningstider, är stämningen. Det här är ett spel som berättar en obehaglig historia utan att tvångsmata dig med ultravåld eller övertydliga dialoger. Istället förlitar sig spelet på ljud och omgivningar för att skapa en krypande olust som eskalerar och överraskar. Små detaljer i miljöer och bakgrundsscener bildar en stark atmosfär som långsamt ger dig svar på alla frågor.
Little Nightmares: Complete Edition är ett suveränt spel i min mening. Blandningen av kurragömmaskräck och subtilt berättande varvat med pussel gör det till ett underhållande spel för tråkiga kvällar. Originalet är på egen hand lite för kort, men med tillägget Secrets of the Maw blir spelet lagom långt och respekterar din tidsinvestering. Om du vanligtvis avstår traditionella skräckspel som Outlast, Alien: Isolation eller Amnesia, kan Little Nightmares kittla den där skräcknerven utan att slita den ur kroppen och piska dig med den.
