Marvel’s Avengers Recension

OBS!

I skrivande stund har Crystal Dynamics landsatt patch 1.3.0 som åtgärdar över tusen av spelets problem, både stora och små.

Då var vi här igen, med ännu ett trippel-A spel som har starka förankringar i onlinetjänster och ger lovord om flera år av innehållsuppdateringar. Marvel’s Avengers är Square Enix satsning och är utvecklat av Crystal Dynamics med understöd av Eidos Montreal. De är erfarna studior kapabla att bära Marvels ikoniska varumärke (som råkar vara värd 8 miljarder, beroende på hur du räknar). Men spel som dessa är otroligt svåra att utveckla och hålla intressanta. Det är mer regel än undantag att de urartar i serverproblem, buggar och bristande innehåll. Även etablerade och framgångsrika servicespel som Warframe, The Division och Destiny har varit bergochdalbanor genom åren. Och än idag har de fortfarande brister.

Marvel’s Avengers följer samma trend. Däremot är det inget Anthem. Crystal Dynamics sköter sin kommunikation betydligt bättre än BioWare och har sedan releasen fått ut tre patchar som åtgärdar många av spelets problem. Sedan är Avengers lång från en lika upp-fuckad produktion. Storyn har en röd tråd, tillgången till loot är genomtänkt och autenticiteten speglar produktionsvärdet. Men det finns problem, det gör det.

Här hittar du dina vanliga förbrytare – buggarna – som tyvärr gör livet surt för fans lite överallt i spelet. Personligen har jag bara träffat på fiender som fastnar inuti väggar och perioder av fruktansvärt dålig bildskärmsuppdatering. Men rapporter om låsta kosmetiska köp, oändliga laddningsskärmar, fall genom golv och uppdrag som inte går att klara har dominerat Avengers första veckor. Crystal Dynamics har åtgärdat majoriteten av buggarna med patch 1.3.0 som kom nyligen.

Ett klassiskt genredrag för onlinespel som Avengers är att innehåll och variation initialt är kraftigt begränsat. Här hittar du bara två, tre grupper av fiender och enbart 2(!) superskurkar! Miljöerna, även om de finns flera stycken, blir snabbt enformiga. Räddningen ligger i vetskapen om att flera innehållsuppdateringar är i verket för oktober-november som skall utöka detta – helt utan extra kostnad!

Allt detta till trots är Marvel’s Avengers lyckligtvis ett roligt spel med många positiva egenskaper som väger tyngre än dess rådande problem. Jag har väldigt kul och vill inte sluta spela! Som sagt finns här dock problem. Flera buggar återstår och hindrar fans från att njuta av spelet så som det är tänkt. Användarsiffrorna sjunker katastrofalt på Steam och dåliga matchningsvariabler har lämnat en sur eftersmak. Avengers är resultatet av vår tids största branschproblem: påskyndade utvecklingstider.

Marvel’s Avengers – från fokuserat actionäventyr till uppdragsbaserat onlinespel

När du startar Marvel’s Avengers har du två val: Reassemble, ett storydrivet äventyr för en spelare och Avengers Initiative, ett friare onlineläge för uppdrag och loot. Du kan börja med vilket du vill och hoppa mellan dem, men om du startar Avengers Initiative skippar du praktiskt taget fram i berättelsen och missar mycket av det goda.

Andra recensioner gör en stor grej av att Marvel’s Avengers har två initiala spellägen och anklagar spelet för att vara i konflikt med sig själv och identitetslöst. Jag tycker att Crystal Dynamics gjort ett fenomenalt jobb med att göra övergången mellan linjärt berättande i kampanjen och hoppet till uppdragsbaserad onlinespel mjuk och naturlig. Kampanjen varvar filmiska scener med uppdrag och aktiviteter som sakta introducerar dig för den spelmekanik och struktur som väntar i onlineläget. Även de ikoniska hjältarna i Avengers blir tillgängliga en och en, med sina egna storyuppdrag. Allt för att spelaren ska vara förberedd på spelets multiplayeraktiviteter.

Jag kan på sätt och vis förstå att skiftet mellan tungt regisserade spelsekvenser och lobby-baserat onlinespel skär sig för vissa. Den ena är mer jämförbar med ett renodlat single player-spel som Uncharted, medan den andra är som Destiny. Men det borde inte komma som en chock för spelare, då andra spel använt samma uppdelning i åratal. Jag tänker specifikt på Call of Duty- och Battlefield-serierna.

Dessutom verkar det som att Crystal Dynamics vill strukturera spelupplevelsen på ett överskådligt sätt, där storyfokuserat innehåll ligger under en kategori och grinding för sig själv. Jag säger detta eftersom de under sina Wartable-sändningar har visat framtida story-innehåll för till exempel Kate Bishop och Hawkeye, där deras berättelser, komplett med nya storyuppdrag och filmiska sekvenser, är indelade i egna kategorier (som Reassemble-kampanjen). Naturligtvis kommer dessa äventyr gå att uppleva tillsammans med andra spelare, men för att ge fans översikt är upplevelserna indelade i grupper (som du kan växla mellan i uppdragsmenyn). På det här sättet hjälper Crystal Dynamics dig att filtrera bort det som är irrelevant för berättelsen.

En ny hjälte föds

Storyn som slussar oss in i det större narrativet börjar med en ung tjej vid namn Kamala Kahn. Hon är en pakistansk amerikan och en urgullig superhjältenörd. Hon kan allt om Avengers och skriver sin egen fanfiction. Hon är otroligt töntig och charmig och har en stark moralisk kompass, vilket gör henne till den perfekta karaktären att ledsaga oss. Genom Kamalas ögon blir vi engagerade i berättelsen på ett mänskligt plan, vars drivkrafter är det som gör en bra superhjälte. Spider-Man är ett suveränt exempel på en liknande karaktär.

Kamala Khan, also known as Ms. Marvel, är en relativt ny superhjälte från Marvel och blev introducerad 2013 i Captain Marvel #14 innan hon debuterade i sin egen serietidning 2014.

Storyn börjar med att Kamala är på en Avengersfestival i egenskap av finalist i en fanfictiontävling. Hon (och i förlängning vi) får träffa samtliga ikoner ur Avengers vilket lägger grunden för gruppens sociala dynamik. Under festivalens gång får vi små ledtrådar till att allt inte riktigt är som det ska. Ett vetenskapssamfund med Banner och Stark i spetsen ska introducera en ny energikälla som är menad att ta mänskligheten till nya standarder. Men det vore inte en superhjälteberättelse om saker och ting inte gick åt helvete. Festivalen urartar i en terrorattack, hundratusentals människor blir förgiftade och utvecklar övernaturliga egenskaper. Seattle sätts i karantän, Avengers och SHIELD får skulden, Stark Industries likvideras och hjältarna försvinner. Samhället står inför en kollaps. In sveper företaget AIM, med medicinska och teknologiska hjälpmedel att stabilisera nationen. Men deras goda intentioner döljer mörka hemligheter… Personer försvinner spårlöst, AIM visar totalitära tendenser och mitt i allt växer ett förakt till de människor som pånyttfötts med krafter.

Det blir upp till Kamala Khan att söka rätt på sina idoler, motivera dem att ta tag i problemen och rädda världen. Det är en klassisk berättelse som inte direkt överraskar men som tack vare skådespelarnas insatser blir underhållande. Efter sluttexterna övergår berättelsen till en mer övergripande story där Avengers kontinuerliga kamp mot AIM är centralt. Det hela sköts väldigt bra, än så länge. Här blir det upp till Crystal Dynamics att hålla samma höga kvalitet på berättandet i kommande uppdateringar.

Inga kända ansikten, men kända röster

Det var många fans som reagerade starkt när Marvel’s Avengers debuterade och det blev tydligt att det inte var Robert Downey Jr., Chris Hemsworth eller Scarlett Johansson i spetsen. Karaktärerna anklagades för att vara fula, opersonliga och en skymf mot Marvel. Skådespelarna har blivit så förknippade med Marvels superhjältar att något annat verkar otänkbart. Att MCU baserar sig på över 60 år av serietidningar var det ingen som ville kännas vid. Därför är det upplyftande att röstskådespelarna presterar fenomenalt – och inte konstigt med en sådan stjärnspäckad ensemble!

Nolan North gör Tony Stark lika bra som han gjorde Cayde-6, Troy Baker lyckas gestalta en lågmäld Dr. Banner, Laura Bailey är Black Widow och legendariska Jennifer Hale går inte att missa som Maria Hill. Även relativt okända Sandra Saad briljerar som Kamala Khan och Downton Abbey-stjärnan Harry Hadden-Paton är lagom brittisk för den artificiella intelligensen Jarvis. Dessutom är talangfulla Ashly Burch bekräftad i rollen som kommande hjälten Kate Bishop. Det är med andra ord inget fel med gestaltningen av karaktärerna. De spelar sina roller väl och är igenkännbara från både film och serier även om de inte bär Hollywood-stjärnornas ansikten. Jag kan inte räkna antalet gånger karaktärernas interaktioner fått mig att skratta, särskilt de med Iron Man och Thor.

Lagom avancerad action med gedigna rollspelsfunktioner

Marvel’s Avengers har traditionella rollspelsfunktioner med actionbetoning. Om du undrar vad fasiken det ska betyda ska jag förklara. I Marvel’s Avengers har du dina vanliga rollspelsegenskaper; varje karaktär har en Level och ett Power-värde. Den första grundar sig i erfarenhetspoäng och låter dig låsa upp attacker och andra tekniker att använda i strid och den andra är ett rent medelvärde på kvaliteten av din utrustning. Bakom allt det där har du hjältens Stats.

Medan varje Level ger dig gradvis tillgång till en hjältes alla tekniker gör det ingenting för hens effektivitet. Istället är det utrustningen som förser din hjälte med mer hälsa, attackstyrka och kritisk skada. Statsen i utrustningen är kärnan i en karaktärs potential och det spelaren behöver hålla ett öga på för att maximera sin styrka. Det är också här som genrens typiska loot grind träder i kraft.

Stänger vi motorhuven och tittar på hur spelet agerar istället ser Marvel’s Avengers ut som ett actionspel. Du har attackkombinationer, kan jonglera med fiender, undvika anfall, blocka, låsa och ge nådastötar. Här presterar Avengers okej och underhåller mer med sin spektakulära over the top-action än sin precision. Med det sagt behöver du spela smart när du slåss och blir hårt bestraffad om du bara hamrar på knapparna. Att hitta en bra rytm i striderna är a och o i hur du spelar Avengers. Blocka och undvika attacker är nyckeln till framgång på de svårare graderna.

Varje karaktär har en egen identitet i strid och levererar härliga maktfantasier. Hulken är tung och kastar fiender runtomkring sig och Black Widow är en snabb och dödlig lönnmördare. Var och en är de designade med omsorg och har flera rörelser vi känner igen från serietidningarna och filmerna. Animationerna är superba och ljudeffekterna fantastiska. Klonket när Thor smackar till någon med sin hammare är precis som det i filmerna. Likaså klangen från Caps vibraniumsköld. Autenticiteten i karaktärerna är oöverträffad och ger dig en riktigt härlig superhjältekänsla!

Däremot kan hjältarna vara lite bångstyriga vad gäller kontrollen. Thor och Iron Man är till och med lite klumpiga i luften och kräver mycket invänjning för att bli hanterbara. Att aktivera dörrar och kistor är väldigt bökigt och på grund av att kameran får fnatt i hektiska strider kan du ibland bli orättvist besegrad.

I dagsläget är det väldigt svårt att prata om balansering. Vissa egenskaper och builds är otroligt starka. På gränsen till trasiga. På samma gång är hjältarna väldigt sårbara på de högre svårighetsgraderna och kan dö på ett slag. Detta är något som brukar justeras fram och tillbaka och är därför svårt att värdera. Lika så spelets end game som kräver mer tid för att undersöka.

Inte din vanliga loot

Till skillnad från diverse andra looter-spel gör Marvel’s Avengers stor skillnad på loot och kosmetik. All utrustning du hittar och rustar dina hjältar med är bara värden i olika färger och variabler. De saknar helt visuellt utseende. Istället är det dräkterna som ger hjältarna olika utseenden, men dessa är både dyra och få till antalet. Jag identifierar två potentiella långsiktiga problem med det här. Det ena är att spelaren tröttnar på looten då den inte ger någon visuell identitet, det andra är att spelare kommer uppleva den kosmetiska butiken som aggressiv.

Som en erfaren gamer inom looterspel kan jag med handen på hjärtat säga att lootens visuella utseende inte är viktigt för mig. De flesta spel erbjuder någon form av kostym-system (som Avengers) eller transmogrifikation. Sedan använder jag ändå samma utseende under längre perioder. Däremot tycker jag att vapens utseende har en viktig betydelse för din identitet, då den signalerar vilken spelstil du har. I Marvel’s Avengers finns det i dagsläget inget som förändrar en hjältes vapen, inte ens dräkterna. Det här hoppas jag att Crystal Dynamics kan lösa utan att göra spelet lika fånigt som Fortnite.

I och med att det enbart är dräkter som ändrar en hjältes utseende löper Avengers en stor risk att väcka aggressiva köpincitament. Även om det finns medel att låsa upp dräkter genom belöningar och resursinsamling upplever jag det som fruktansvärt tidskrävande. Det här kan åtgärdas genom att göra fler dräkter som bragder för avklarade uppdrag eller storys. I dagsläget får du dräkter gratis genom att ”levla” en hjältes Challange Card (Avengers motsvarighet till Season Pass), hitta ritningar som löses in mot slumpmässig dräkt i samma kvalitet, eller genom att samla en valuta och köpa dem från en NPC. Naturligtvis går de coolaste dräkterna bara att köpa i butiken.

Förstå mig rätt nu, det är inget fel på looten i sig. Du får den relativt regelbundet, föremålen har intressanta egenskaper som kan accentuera din spelstil och det finns metoder för att uppgradera bitarna du gillar. Det finns aktiviteter där bättre loot går att hitta och du kan göra uppgifter för viktiga resurser. Det är bara att distinktionen mellan effektivitet och fashion kan skava lite för vissa spelare.

Något jag inte trodde jag skulle gilla är serietidningarna du kan hitta i spelet. Dessa är uppdelade i samlingar och ger alla dina hjältar små permanenta ökningar till Statsen. Du kan till och med gå in i samlingen och titta på alla omslagen och ta del av Marvels rika historia. Till och med namnskyltarna du besmyckar dig med är tagna från serietidningarna och har blivit lite av en besatthet hos mig.

Marvel’s Avengers är underhållande men buggigt

Jag har recenserat många onlinespel med serviceinriktning. Destiny, Sea of Thieves, The Division 2. Anthem. Man blir andfådd, ska jag erkänna. Dessa spel landar aldrig snyggt. De är ofta besudlade med problem, har ogenomtänkta funktioner och tycks aldrig ha tillräckligt med innehåll. Men inga andra spel på marknaden erbjuder samma blandning av levande världar och enveten loot-progression, som du och några vänner kan dela intimt. Jag älskar stora spel. Och dessa servicespel ger mig oftast känslan av storslagna världar – som jag dessutom upplever är mina egna. Och grinden är en slags terapi mot den grå vardagen.

Jag förstår de gamers som sitter med armarna i kors och vägrar röra vid dessa bristande högproduktionsspel, som bara fyller företagens fickor med pengar. Jag förstår er och respekterar era val! Likväl är jag attraherad av alla Fallouts, Skyrims, Destinys och Anthems därute, spel som bevisligen ständigt har problem. De erbjuder en flyktväg från verkligheten. Marvel’s Avengers tilltalar mina superhjältefantasier och låter mig leva ut korta intensiva äventyr, spöa upp skurkar som en åskgud och lyssna på oförskämda kommentarer från Iron Man – samtidigt som jag gör små sysslor för långsiktiga mål. Det är underhållningsformer som etablerats genom tjugo år av superhjältefilmer och lootspel och jag fucking älskar det!

Fast jag är inte blind för problemen. Marvel’s Avengers är inte där det borde vara. Ofantligt många buggar har plågat spelet i två veckor och även i dag, efter en omfattande patch, återstår ett par skavanker. Det är ett spel som hade mått bra av några månaders arbete till. Men nu står vi här framför ett rangligt spel med stor potential. Precis som med alla tidigare förälskelser i servicespel hoppas och vill jag att Avengers ska bli bättre. Crystal Dynamics har en chans att vinna tillbaka fansens förtroende. Men luckan är kort och de måste agera fort.

Betyget balanserar på en sjua enbart för att patch 1.3.0 kom in i sista sekund innan publicering. Annars hade omdömet varit lägre.