Jag hade svårt att börja spela Marvel’s Guardians of the Galaxy. Men inte av den anledning du kanske tror.
Spelet börjar i en källare på en gård ute på vischan. Där får du en kort inblick i Peter Quills, a.k.a. Star-Lords, barndom. Han sitter i sin säng och lyssnar på hårdrock. Bandet han lyssnar på är det som skulle inspirera hans kommande alias. Det är också ett fiktivt band som utvecklaren Edios Montreal själva frontade för att ge spelet en härlig dos personlighet. Och det var just låtarna från Star-Lord som överraskade mig:
De var så heavy metal! Jag dröjde kvar och bara lyssnade, bläddrade i låttexten som följer med kassettbandet – ja! Kassettband!
Men Peter Quills morsa kommer och stör. Fast hon är cool för att vara en mamma, så det är okej. Det är Peters födelsedag och hon retas med honom, hotar att hon äter upp hela tårtan om han inte kommer upp snart. Det hela är väldigt mysigt. Redan i detta inledande ögonblick sätter Edios Montreal ribban på berättandet. Men just då ruskar Drax liv i Peter. Drömmen skingrar sig och verkligheten tar vid. Gänget är i stort behov av pengar och har tagit sig till en avspärrad krigskarantän för att fånga och kränga ett rymdodjur. Olagligt men lukrativt. Vad som följer är ett galet äventyr genom galaxen för att bli kvitt en skuld, fly från efterlysningar och rädda universum.
Det går nog bra.
Ett klassiskt actionäventyrsspel boostat av rock och underhållning
Det är inte längre ofta vi får ett spel som går tillbaka till rötterna. Marvel’s Guardians of the Galaxy är till skillnad från Square Enix föregående Marvelspel ett linjärt single player actionäventyr. Det vill säga att när eftertexterna rullar så är äventyret slut och kan åtnjutas på nytt. Ingen live service modell som puttar dig in i en oändlig grind för marginellt bättre utrustning.
Spelet följer en tydlig väg fram och blandar action, enklare pussel och plattformsmoment, med dialoger och mellansekvenser. Mellan uppdragen kan du hänga med medlemmarna i Guardians of the Galaxy, nysta i dispyter mellan karaktärerna, höra deras bakgrundsberättelser. Det är ett enklare spelupplägg än vad många av dagens spel erbjuder, vilket är tacksamt med all FOMO vi är tvungna att uthärda med varje nytt trippel A-spel.
Vad Marvel’s Guardians of the Galaxy saknar i rent fluff tar det igen med underhållning. Spelet sitter nämligen på ett gediget och påkostat soundtrack som smälter ansikten! 29 licenserade låtar med härlig 80-talspuls plus ett komplett fiktivt album från Star-Lord. Och som om det inte vore nog, ett stämningsfullt soundtrack från Richard Jacques. Tillsammans med de fantastiskt designade miljöerna och suveräna skådespelet är Marvel’s Guardians of the Galaxy en fruktansvärt underhållande upplevelse.
Okej action, grym musik
Du styr ledaren i gänget under hela äventyret. Och som alla ledare är det du som ger order åt gruppen i och utanför strid. Medan Star-Lords laserpistoler gör en del skada är de främst ett taktisk verktyg för att kontra fienders egenskaper. Till exempel kraftfält och mobilitet. Det är när du skickar de andra på fienderna som skadan verkligen blir tillfogad. Var och en har särskilda inriktningar och lämpar sig för specifika anfall. Gamora gör massiv skada på enskilda, oskyddade fiender, medan Rocket är en specialist på områdesskada.
Det är en hel del drabbningar i Marvel’s Guardians of the Galaxy och tyvärr är de inte alltid särskilt engagerade. Fiendevariationen är lagom, men systemet mekaniskt repetitivt och blir framåt slutet hektiskt på ett tråkigt sätt. Tack och lov finns musiken! När du laddar upp gruppens mätare kan du kalla ditt gäng för ett pep talk. Då kommer de kommentera striden och du ska välja ett uppmuntrande svar. Lyckas du får alla fullt liv, ökad skada och sina egenskaper återställda. Men bäst av allt är att en av spelets låtar pumpar i bakgrunden.
Första gången jag gjorde detta startade ”Kickstart My Heart” med Mötley Crüe, och förvandlade en alldaglig strid till en rockkonsert! Hudle Up heter superfunktionen och jag rekommenderar starkt att man använder den så fort den är laddad! Var däremot beredd på smått udda tillfällen kan inträffa när du får lyssna på ”Never Gonna Give You Up” med Rick Astley under en intensiv bossfight.
Raka vägar och fantastisk gestaltning
Marvel’s Guardians of the Galaxy har väldigt vackra och fantasifulla världar. Från rymdskrotet sammansatt av rosa gegga i karantänzonen, till Knowheres cyberpunk-stad inuti huvudet på en död kosmisk gud, kan du räkna med att alltid bli häpnad av omgivningarna. De är väl genomarbetade och detaljerade. Däremot är banorna linjära, med bara små avstickare med enstaka resurser för uppgraderingar eller ett kosmetiskt föremål till någon av karaktärerna. I sin helhet är de okej.
Vad som gör passagerna genom dessa linjära banor är karaktärernas konstanta tjatter. De kommenterar ditt agerande, ger svar på dina kommentarer, munhuggs med varandra och säger relevanta saker i äventyrets kontext. Det är det bästa och mest underhållande tjattret jag någonsin haft nöjet att uppleva i ett spel! Och det är bara deras passiva snack. Titt som tätt under ett uppdrag har du möjlighet att snacka närmare med dem. Här blossar dialogerna upp och blir värdefulla interaktioner i karaktärernas utveckling.
Undantaget är Groot som i spelet förlorat all sin charm i förhållande till Vin Diesels form av den vandrande busken.
Du har möjligheten att svara i majoriteten av dialoger och många av svaren kommer påverka karaktärernas förhållningssätt. Dessvärre är konsekvenserna av dialogerna inte alltid tydliga, vilket gör det svårt att veta hur pass stor inverkan de har. Men en sak är säker: gestaltningen är suverän! Jag har inte varit såhär engagerad i ett spels berättelse eller dess karaktärer på väldigt länge. Marvel’s Guardians of the Galaxy har fått mig att skratta högt, bli helt paff och känna riktigt medlidande.
Jag räknade inte med det först då större delen av äventyret bestod av att karaktärerna gjorde varandra till åtlöjen och kränkte Star-Lord, men Marvel’s Guardians of the Galaxy ser karaktärerna knyta an till varandra och visa riktig värme. Vid flera punkter i spelet blev jag ställd över hur bra känslor blev förmedlade och att karaktärer gjorde meningsfulla utvecklingar. Den allra största personliga resan står Star-Lord själv för, när han ställs inför hjärtskärande situationer och uppenbarelser. De tunga stunderna får sin tid, fast blir också uppföljda av skämt eller explosioner för att inte tappa tempot – eller attityden.
Suverän underhållning
Marvel’s Guardians of the Galaxy är väldigt underhållande, mycket tack vare det fantastiska skådespelet. Animationer och visuell inramning ger spelet en filmisk känsla som effektivt förmedlar känslor. Även om stridsmekaniken är enkel och blir repetitiv räddar det fenomenala soundtracket spelet från att bli tråkigt. Och de linjära banorna lyfts upp av en otroligt snygg och fantasifull design av spelets många världar.
Om du var lite besviken på Marvel’s Avengers från i fjol behöver du inte avfärda Marvel’s Guardians of the Galaxy direkt, då det är ett strikt single player-spel, helt utan live service-modell. Det är ett klassiskt linjärt actionäventyr med en fokuserad berättelse och starka karaktärsinteraktioner. Likt Disneys filmatiseringar är spelet lite vuxnare i sin framtoning med massor av påhittade svordomar och ett fint hjärta under skurkmasken. Gillar du Marvels osannolika hjältar, massor av pew pew och musik från 80-talet så kan vi starkt rekommendera Marvel’s Guardians of the Galaxy.
