Vi verkar alla vilja fly från livets jäktande och stress. I spelvärlden syns detta i populära spel som Stardew Valley och Animal Crossing. I samma stuk beskriver Moonglow Bays utvecklare Bunnyhug sitt spel som ”a diverse and emotionally charged story, complemented by a relaxing slice-of-life fishing RPG.” Fiske och rpg brukar associeras med Japan. Det är något av ett måste i spel som Yakuza, Final fantasy och The Legend of Zelda, men i de spelen blir det en enkel sidoaktivitet. Moonglow Bay försöker utforska hur fisket kan bli en katalys för sorg, hopp och lycka.
Kärleken till havet
Moonglow Bay börjar i sorgen. Du spelar som en fiskare som förlorade sitt livs kärlek till havet, det har gått tre år sen dess och under tiden har ditt liv slagits i spillror. Men en dag knackar din dotter på dörren och bokstavligen släpar ut dig ur huset. Därefter bär det av. Byn du bor i har blivit en riktig utflyttningsbygd och befinner sig i fritt fall. Det är upp till dig att få fart på det lokala näringslivet igen genom att laga och sälja fisk från ditt egna lilla gatukök.
Fiskandet är det närmaste spelet kommer till en core gameplay loop. Den är ganska bra ändå. Du har tillgång till olika fiskespön och olika beten, så det finns variation. Men ganska snabbt reduceras fiskandet till en eftertanke. Vilket borde fungera. Alla som har fiskat vet att det är ofta väntan på att det ska nappa som är den stora dragningen. Att sitta i lugnet med en kopp kaffe och bara njuta av naturen. Så blir det dock inte i Moonglow Bay. Jag skulle snarare jämföra fiskandet med att jobba vid löpande bandet på en ford fabrik. Fiskarna nappar så fort en kastar ut sitt spö och spelet bräker med snabba stråkar samtidigt som du håvar in din fångst. När allt är klart hetsar de anarkokapitalistiska marknadskrafterna dig till att börja laga och sälja din fisk. Annars går det i praktiken inte att komma vidare i storyn.
Det bästa med Moonglow Bay
Jag tycker det fungerar bra i sig. Actionsfiske skadar inte och kan till och med vara rätt underhållande. Matlagningen är också den förvånansvärt rolig. Även om matlagningen blir lite för strukturerad och förutbestämd, så finns det en genuin glädje i att upptäcka och se vad för nya maträtter en kan laga med all infångad fisk. Att sen sälja den och uppgradera ens by med alla pengar en får, gav mig lite samma kick som en får av att spela cookie clicker.
Själva byn, Moonglow Bay, bidrar också mycket till spelets välförtjänster. Det går att lära känna varenda en av dem och de flesta har egna sidequests du kan ge dig på. Du kan lära känna allt från gamla skattjägare till excentriska lokalpolitiker.
Men vad Moonglow Bay klarar bäst är dess presentation. Musiken, komponerad av den prisbelönte Lena Raine som också skrev musiken till Celeste, sätter tonen perfekt med glada akustiska gitarrer och melankoliska stråkar. Voxel grafiken håller en bra abstraktionsnivå samtidigt som den är detaljerad nog för att ta en några steg närmre karaktärerna i spelet. Moonglow Bay blir bäst i de små stunderna, när musiken och grafiken samspelar sig till ett sorts carpe diem syntes. Där och då lyckas Moonglow Bay verkligen fånga både sorgen och hoppet spelets karaktärer genomgår.
Sorg och saknad
Moonglow Bay pendlar mellan två olika världar. Å det ena ligger de meditativa stunderna, där en seglar runt på kartan eller klättrar in i en trång hytt. Å den andra sidan lyckas Moonglow Bay också väva in en ständig hets till att tjäna mer pengar. Förtjäna, investera och expandera. Ibland går det faktiskt till en sådan överdrift att jag kan tro det ska vara en parodi.
Det finns många spretiga idéer, men Moonglow Bay lyckas aldrig riktigt sätta allting samman. Det handlar om sorg och saknad, men också om att kunna lägga det gångna bakom sig och lära sig av ens tragedier. Och jag tycker faktiskt det går nästan hela vägen hem. Men inte helt. Spelets två tematiska strömningar, det lugna sorgearbetet och det hektiska livet som egenföretagare, ligger hela tiden i konflikt med varandra.
Även om berättelsen och presentationen gör sitt bästa för att låta din karaktär bearbeta sin sorg, hänger resten av spelet aldrig riktigt med. Det saknas tillfällen att stanna upp, andas ut och på allvar ta in spelet i dess helhet. Det finns alltid ett ständigt samlande och springande och säljande o.s.v. Det är inte riktigt så illa att det blir två olika spel, men det känns som om Moonglow Bay har svårt för att bestämma sig för vad det vill vara.
I skrivande stund kan jag också rapportera att Moonglow Bay har en dålig PC port. Spelets keybinds är fruktansvärt dåliga och en ständig frustration. Det finns inte heller några inställningar för att ändra på dessa någonstans. Dessutom saknar Moonglow Bay helt och hållet vsync. Visst, det finns en viss tragikomik när karaktärer skärs mitt itu av alla frames som springer villervalla överallt på datorskärmen, men kom igen. För ett spel på PC är det inte ens en fråga om att det är något som ska vara med.