Musiken spelar en viktig roll i Falloutserien av en god anledning.
Musik är hur vi uttrycker oss och den kan hjälpa till att bygga en stämning i en upplevelse. Musik kan fånga känslan av en tidsålder. Musik är, med andra ord, en signal till dig som spelare. Den påminner dig om ”när” och ”var”.
Det är extra viktigt när man vandrar genom ödemarken i Fallout 4, för det är en upplevelse som är genomsyrad av nostalgi – Både för tidigare Falloutspel och för den värld som lämnades bakom i spelen. Samma nostalgi som kan upplevas när man ser en gammal bil eller en överdrivet stor dator från 80-talet. Vi blir nyfikna på vad som kom innan och musik kan hjälpa till att trigga rätt reaktioner. Ur sin kontext kan det uppfattas som en glad nostalgitripp, men med en postapokalyptisk kuliss blir innehållet i musiken lite kusligare. Mer bisarr. I vissa fall kan det vara en sorgsen sång om förlorad kärlek, vilket kan påminna spelaren om allt hen har förlorat – och förhoppningsvis om allt de kommer få när de pressar framåt. Andra gånger kan det vara en gladare poplåt som passar perfekt för de gångerna då man är, som protagonisten säger till sin vovve i början av videon nedan: ”ready to fuck some shit up”.
[youtube id=”FNfqQ7iJDg0″]
Det är precis därför Fallout 4 har höjt nivån på både volym och variation när det kommer till musiken. Det kommer erbjudas tre gånger så mycket musik jämfört med Fallout 3. De noggrant utplockade spåren utgör kärnan till vad som identifierar spelserien och den fjärde delen kommer erbjuda en djupare ljudupplevelse i vad som kommer bli Bethesdas mest ambitiösa projekt hittills.
Det som kommer utmärka variationen i denna musikmix är vad ljudregissören Mark Lampert brukar kalla ”tredjedelar”. Den första tredjedelen är populära låtar många kan känna igen, som Bing Crosbys största hits. ”Till en början hade vi nästan för mycket Bing Crosby” säger Lampert och skrattar. ”Om du ville skulle du kunna fylla hela listan med Bing Crosby.” Nästa tredjedel innehåller mindre kända låtar av kända artister, som till exempel ”Orange Colored Sky” av Nat King Cole. Den sista tredjedelen är den roligaste delen. Där finns ofta obskyra spår från band som glömts bort för länge sedan, med galna texter och ett distinkt sound. ”Jag är nyfiken på om någon som spelade i något av banden kommer höra det här,” säger Lampert. ”Vem vet när det sist spelades på en radio?”
Att sätta stämningen
När det kom till att välja ut de specifika spåren hade både Lampert och spelregissören Todd Howard en tydlig bild av vad de ville ha. Till att börja med visste Howard att de behövde ha med en låt med The Ink Spots. De har trots allt varit med från början i Falloutserien, då deras låt ”Maybe” öppnade upp det första spelet. ”Du bara vet att du vill öppna trailern med det riffet från The Ink Spots,” säger Howard. ”Det är ju del av hela Falloutvibben.”
Det är därför “It’s All Over But the Crying” var den första låten Howard bestämde att han ville ha med i spelet. Han valde dessutom ut den här låten för spelets första trailer för att kunna sätta stämningen för Fallout 4. Den ger oss den där nostalgiska känslan som utmärker spelserien, men även får oss att tänka tillbaka på tidigare delar i serien. Men det var inte bara bandets igenkännliga riff som var viktiga för Howard. Den här låten passar den lite mer hoppfulla känsla som Fallout 4 tar med sig. ”Den är väldigt sorgsen,” säger Howard, ”men det är en väldigt unik låt för att vara The Ink Spots, då den andra halvan av den är väldigt livlig. Det är nästan som ’Jaha, då var det över, nu kör vi!’ Den har faktiskt ett glatt slut som nästan är dansant.”
[youtube id=”GE2BkLqMef4″]
Vad gäller resten av låtlistan har Howard och Lampert gått ihop med Chris Parker, en av grundarna till musiklicensbolaget Brandracket, för att få hjälp med urvalet av låtar. ”Vi ville dra det mer åt det tidiga rock’n’roll-soundet,” säger Lampert. ”Chris hittade ett litet stycke med musik jag inte hade hört tidigare. Det var mycket mindre mainstream. Han hittade låtar där artisterna hade skrivit låtar om uranium, eller radioaktivitet, för att vara mer specifik. ’Atom Bomb Baby’ är ett praktexempel.”
När Lampert förklarar kan man nästan ana en form av naivitet i texterna till låtarna, som om det vore barn som lekte med något de inte riktigt förstod. På den tiden då låtarna släpptes var samhället fullt av en utopisk optimism som stor i tydlig kontrast till den apokalyptiska natur som världsförstörande kärnvapen stod för. ”Det verkade nästan vara roligt för dem,” säger Lampert. Och det märks i texterna i den tidens poplåtar.
Att hitta rätt musik
Med så många låtar – och då är det här den största världen hittills för Bethesda – hur lyckades teamet försäkra sig om att spåren skulle kunna sätta rätt stämning på spelet, men fortfarande kännas fräscha efter mängder av timmar i speltid? Några av dem fick helt enkelt testas internt. När de väl bestämt sig för en bra samling låtar gjorde Howard en spellista. ”Jag lyssnade på den hela dagarna på jobbet i tre, fyra dagar. Bara musiken, utan någon DJ.” En del låtar blev snabbt uttjatade, andra var för melankoliska. Vissa var för långa och förstörde därigenom rytmen i spelet. Dessa låtar slängde de åt sidan innan de fortsatte processen med nya låtar. På det viset har de lyckats hitta låtar som verkligen passar, känns fräscha och kan sätta rätt stämning, oavsett vad du gör i spelet.
För Lampert lyckades musiken matcha vad han gjorde på ett nästan kusligt sätt. ”Det fanns gånger då jag gjorde mig redo för en sammandrabbning och rätt vad det är börjar ’Ride of the Valkyries’ spela. Sedan fanns det mer avskalade, lugna låtar som kändes så passande för nätterna då det är lugnt och du inte gör något särskilt.” Oavsett om spelaren hör rätt låt vid rätt tillfälle finns det ett så stort utbud av musik som hen kan byta till för att passa aktuellt humör. Hen kan hoppa mellan Diamond City Radio eller stationen med klassisk musik. Eller så kan man bara låta originalmusiken sätta stämningen. ”När jag har lyssnat mig mätt på en typ av musik byter jag bara station. Sedan går jag fram och tillbaka mellan dem,” säger Lampert.
Det finns en länk på Spotify för musiken som plockats ut till Fallout 4. Lyssna på den här.
En varm applåd för…Magnolia!
Fallout 4 introducerar även något helt nytt för serien: Originalmusik skriven av en väldigt ”heroisk” kändis. Detta väcker frågan: I en fiktionell värld där licensierad musik fungerar som ett koppling till verkligheten, hur väl gör sig musik skriven för själva fiktionen, där kopplingen saknas?
Först och främst måste vi komma ihåg att tidslinjen i Fallout förgrenar sig någon gång efter andra världskriget. En annan viktig detalj är att några låtar kom före respektive efter förgreningen. ”Vi låter tidslinjen vara lite suddig,” säger Lampert. ”Om texten passar in kan vi ha överseende med att låten kom för många år för tidigt eller sent. Det roliga i en passande text vägde tyngre.”
Hör henne sjunga om kapsyler och mutanter.
Lynda Carter har spelat Wonder Woman, en av de mest ikoniska hjältarna på TV. Hon har uppträtt för stora personligheter med hennes kritikerrosade band. Nu kan hon lägga till ytterligare en prestation till
sin meritlista. Enligt Carter är detta en av höjdpunkterna i hennes redan fantastiska karriär.
”Vi har haft kontakt med Lynda länge nu,” säger Howard. ”Hon har gjort röster till många av våra spel. Många vet nog inte att hon även är en framstående sångerska. Hon har ett band som vunnit Grammys och hon turnerar. Det är faktiskt på den vägen hon kom på tal då vi började med det här spelet. Jag undrade om Lynda kunde göra lite originalmusik.”
Howard ville utforska möjligheten att inkludera låtar från någon som är involverad i spelvärlden, som skriver och framför musik som passar det genomgående soundet, men även är tematiskt för Fallout 4. ”Lynda var gladeligen på,” säger Howard. ”Hon var riktigt exalterad och det blev ett fantastiskt resultat.”
Lynda Carter spelar Magnolia, en sångerska i staden Goodneighbor (vilken även råkar vara namnet på en av hennes låtar). ”Hon är, på många sätt, ett tillflykt för resenärerna i spelet,” säger Carter om hennes karaktär. ”Människor älskar att höra henne sjunga.” Men tro inte att Magnolias enda roll är att charma och förtjusa spelare som passerar förbi. Hennes bar är även en knytpunkt där viktiga affärer görs. ”Hon har koll på vem spelaren är. Hon är en människokännare och är riktigt smart. Hon gör vad hon gör för att hon tycker om det, så detta är en säker plats för henne också,” säger Carter.
Den bästa delen för Carterfans är att hon inte bara spelar en roll i spelet, men hennes musik går att lyssna på när de reser genom världen. Hennes fem originallåtar finns att lyssna på på Diamond City Radio, som även har en underhållande DJ som kommenterar mellan låtarna.
Goda grannar
Vad gäller det musikaliska samarbetet har Carter njutit i stora drag av att samarbeta med Howard, Lampert och resten av Bethesdas team. ”Todd tror på mig då han har hårt en del av det jag skrivit tidigare,” säger Carter. ”Dessutom jobbar jag med en grammyvinnare, John Jarvis, samt Kerry Marx som är en av de stora gitarristerna från Nashville. Utöver dem har vi även de bästa studiomusikerna från Nashville, bland annat min trumslagare Paul Leim och den legendariska hornblåsaren Blue Lou Marini.” Trots det blev Carter glatt förvånad när Howard gillade alla koncept hon visade honom.
”Todd sa att jag skulle ge honom några smakprov så kunde vi diskutera dem sedan,” förklarar Carter. Det var därför hon skrev ihop ett brett sortiment att välja på. Allt från inspirerande och glada riff i stil med The Andrew Sisters, till mer avskalade, sexiga låtar. ”Jag försökte ge en ny känsla i varje låt eftersom det egentligen inte finns någon genre, med undantag för hur Magnolia sjunger dem. Hon är genren och hennes personlighet reflekteras i varje låt. Jag försökte hitta ett tema i början, men han gillade alltihop, vilket jag inte hade räknat med!”
Lampert delar Howards åsikt när det kommer till samarbetet. ”Alla låtar sammanställdes mycket snabbare än jag trodde,” säger Lampert. ”Det började med kontakt via mail med Lynda och några av hennes bandmedlemmar. Vi bara spottade ut lite olika teman för spelet, exempel på vilka andra låtar som kommer spelas på radiostationerna för att ge en känsla för tidsperioden och ljudbilden. Jag tror det såg det som en större utmaning än vad det egentligen var, då de fick till det på en gång.”
De flesta låtarna skulle lätt kunna passa in i tidsperioden och samtidigt vara en del av Carters show idag. Faktum är att Carter planerar att sätta låtarna hon skrivit till spelet på sin repertoar. De kanske t.o.m. dyker upp på en kommande skiva då låtarna lätt kan få eget liv i verkligheten, precis som de kommer få i Fallout 4. ”Det var ett av hennes mål,” säger Howard. ”Hon vill kunna spela de här låtarna på en spelning och ingen skulle reagera.” Ett undantag finns i ”Good Neighbor”. De andra låtarna har subtila referenser till Fallout 4 eller har tidsenliga texter som passar in.
”Mark och jag hoppade fram och tillbaka och sa att vi skulle skriva en låt som är ännu mer tematisk,” förklarar Howard. ”Eftersom Goodneighbor är staden som hon spelar i och det är där baren är ville vi se om Carter ville göra något med en lite grövre underton.” Trots det så känns ”Good Neighbor” som en låt från vår värld. Undantagen finns i referenserna till kapsyler, mutanter och liknande saker. För Howard och Lampert handlar det om att fånga en känsla, skapa en atmosfär som ger spelaren musik som passar sömlöst, både med spelvärlden och tillsammans med annan musik. Ni kan lyssna på ”Good Neighbor” här.
Carter hälsar att hon hoppas att det kommer vara lika roligt att lyssna på hennes låtar som det var att skriva dem för henne. ”Det här var verkligen ett kärleksfullt projekt,” säger hon. ”Jag är hedrad och obeskrivligt exalterad över att få den tillit som Todd och hans team har gett mig. Jag är otroligt tacksam av att ha fått den här chansen. Att få ha jobbat med det här teamet är en av höjdpunkterna i min karriär.”
Vill ni ha mer information om musiken i Fallout 4, ta en titt på ”Behind the Score with Inon Zur”
