Crossovers, alltså härligt oheliga blandningar mellan olika varumärken, är inget nytt inom spelbranschen. Nyligen utannonserades 2B från NieR: Automata som spelbar karaktär i Soul Calibur VI, ett spel som redan innan släppet fick Geralt från The Witcher. Super Smash Bros. Ultimate är sedan länge en spekulationsälskling för nya, otippade karaktärstillägg (ni glömmer väl inte Direct:en i morgon?). Tekken X Street Fighter må ännu lysa med sin frånvaro, men Street Fighter X Tekken kom, sågs och försvann.
Det är inte bara slagsmålsgenren som har sin uppsjö korskontaminering heller; Mario Kart 8 har Link som spelbar karaktär, Starlink på Switch har Fox McCloud och Super Bomberman R har en gullifierad version av Dracula. Låt oss inte heller glömma Atlus något kontroversiella Tokyo Mirage Sessions #FE (för övrigt ett av allt färre exklusiva Wii U-spel som inte får en Switch-port).
Med detta sagt vill jag är presentera min egen, högst personliga lista på sju häftiga crossovers som blivit till under årens lopp – och jag välkomnar er att komma med era egna!
Fire emblem + Super Smash Bros. (Melee)
Det vore synd och skam om jag inte hade med den här. Marths och Roys gästspel i Gamecubens flaggskepp SSBM markerar min och många andras första kontakt med serien Fire Emblem. Detta gav oss nästan varenda spel i serien som släppts från del sju och framåt. Det är ingen liten prestation för en crossover att egenhändigt lansera ett varumärke med sådan genomslagskraft i hela spelvärlden utanför Japans kuster. Marth var snabb, stilig och kyligt blå; Roy var stark, het och passionerat röd – tillsammans utgjorde de en oförglömlig duo. Marth har hunnit figurera i alla Smash Bros-spel sedan Melee, men har även fått sin nuna i nyversionen Fire Emblem: Shadow Dragon till DS. Roy har likväl fått hänga med, nu senast i Super Smash Bros. for Wii U & 3DS. Även om vi i väst inte fått se honom i något annat än just Smash rent officiellt, så glömmer vi aldrig vår boy Roy.
Together we ride.
Fox McCloud i Starlink: Battle for Atlas
Jag kanske inte uppskattade spelet så värst mycket, men inkluderingen av Fox McCloud i Starlink är verkligen värt att omnämnas i en sådan här lista. Switch-versionen är otvivelaktigen den som säljer bäst och det säger en hel del om marknaden. För det första att Nintendo-fanatiker som en själv är extremt sugna på ett dugligt äventyr med Star Fox-gänget, men även att en ordentlig ansträngning från tredjepartsutvecklare kan tälja guld på Nintendo Switch. Jag hoppas att fler utvecklare vågar sig på den här sortens mer ambitiösa korsningar i framtiden. Vi fick ju om inte annat en rätt välproducerad Arwing-modell ur det hela.
Disney + Squaresoft = Kingdom Hearts
Spelserien som mer eller mindre definierar vad en crossover är och hur oerhört framgångsrik en sådan kan bli. För att inte nämna långrandig, förvirrande, pretentiös och grimasväckande. Kingdom Hearts är en gigant bland immaterialrätt och varumärken, och Square-Enix vägrar låta oss glömma bort den. Förutom det löjligt efterlängtade Kingdom Hearts 3 (som nu äntligen tycks vara ur skärselden) och mobilexklusiva exkursioner så är det en serie som ser en hel del nyversioner och nyoriginal, och det med mycket täta mellanrum. Men ska man komma ihåg den invecklade berättelsen och var alla karaktärer befinner sig i förhållande till varandra så är denna strategi antagligen ett måste. Format må komma och gå, men sedan 2002 går de inte utan minst ett Kingdom Hearts-spel på sig, ”for old times’ sake”.
Gu-hyah, skojsigt!
Vyse, Aika och Fina i Valkyria Chronicles
Jag ska inte sticka under stol med att denna trio protagonister är största anledningen till att jag till slut plockade på mig ett Valkyria Chronicles på PS3:an för alla dessa år sedan. Att jag fick ett grymt bra spel är i princip bara bonus i jämförelse med att få återse karaktärer från ett av mina absoluta favoritspel: Skies of Arcadia (med undertiteln Legends om man spelar Gamecube-versionen). Frågan är om så kallade kameor egentligen räknas som crossover, men eftersom alla tre har bakgrundsberättelser och röstskådespelare i Valkyria Chronicles så tycker jag att det är värt att tumma lite på. Vyse skulle senare även gästspela i Sonic & All-Stars Racing Transformed, men förblev där tyvärr ensam. Förhoppningsvis har dessa små inslag i varje fall lyckats bekräfta något slags intresse för att återuppliva denna ofta bortglömda titel.
Nyversion eller uppföljare – tanken på ett Skies of Arcadia i Valkyria Chronicles-grafik får mig att salivera.
Captain Rainbow
En kändis som haft sitt bäst före-datum åker till en ö som sägs kunna få drömmar att gå i uppfyllelse. Väl där möter han C-kändisar från Nintendos historia och får erfara deras drömmar och dilemman. Låter det bisarrt nog? Det är det! Captain Rainbow är och lär nog tyvärr förbli en Japan-exklusiv odyssé. Det släpptes från början på Wii 2008 och är ett berättelsedrivet spel där du utforskar ön Mimin. Det hela presenteras i en konstform som påminner mer än väl om Okami, med sina styva penseldrag och sin bjärta färgpalett. Captain Rainbow sålde tyvärr fruktansvärt dåligt, men går att få tag i relativt lätt om man själv vill uppleva en lite uddare sida av Nintendo.
Okami-parallellen är verkligen inte för inget.
Seagagaga
Som om inte Captain Rainbow vore bisarrt nog så har Sega Segagaga – konsolen Dreamcasts svansång. Segagaga är ett rollspel och satir på det tidiga 00-talets spelmarknad. Det påminner inte så lite om Hyperdemiension Neptunia-spelen, men på en tajtare budget. Det utvecklades helt(?) av en person på Sega of Japan, Tez Okano, och släpptes exklusivt i Japan när Segas ledning brydde sig oerhört lite om den potentiellt negativa bild av Sega det kunde ge. Handlingen utspelar sig nämligen i Segas eget högkvarter, där det är din uppgift som spelare att hjälpa dem på fötter. Gamla Sega-karaktärer dyker upp titt som tätt i olika omständigheter, däribland Alexx Kidd, Sonic the Hedgehog och Amigo (från Samba de Amigo). Det är en unik produkt av sin tid, och det gör det ännu häftigare.
Tyvärr lär inte heller detta spel lämna sin hemvist i någon officiell mån.
Nintendoland
Jag vet att jag är i klar minoritet här, men jag älskar Nintendoland – älskar! Det demonstrerar många fantastiskt roliga kontrollscheman som är möjliga med Wii U-gamepaden, och den gör det med en trevlig samling minispel baserade på Nintendos största intellektuella egendomar. Jaga fotsoldater med Samus skepp, skjut fiender med Links pilbåge, utforska Pikmins värld och slåss mot fiender; här finns en bred representation och den kan spelas på flera olika sätt. De roligaste minispelen, eller ”attraktionerna”, är de som går att spela fler på, vilket är de allra flesta. Jag har haft ofantligt kul på fester med Mario Chase, Luigi’s Mansion och The Legend of Zelda Battle Quest. Nintendoland är spelet som får mig att titta tillbaka på Wii U med ett drömskt ”tänk om …” i sinnet.
Obotlig Nintendo-fanatiker som jag är så märker jag så klart vissa tendenser i den här listan – så låt höra vad du, kära läsare, har att inflika med. Vilken är din favoritcrossover?
