Ända sedan jag fann ordet tsundoku har dess Wikipedia-sida legat någonstans i min flikdjungel. Och visst är det lite ironiskt. Tsundoku är, kortfattat beskrivet, handlingen att anskaffa sig fler böcker än man kan läsa. Låt japanerna vara de som myntar ett så oerhört specifikt, men ack så välbehövligt ord. Tsundoku, mitt nya favoritord. Nu behöver vi bara ett liknande för spel, eller hur?
Tsundoku består av de två orden tsundeoku (’lämna på hög till senare’) och dokusho (’läsning’). Dess Wikipedia-sida föreslår ”antilibrary” som något slags syskonterm. Det låter rätt vettigt egentligen. Syftet med ett bibliotek är att låna ut böcker till intressenter; då borde ett antibibliotek syfta till att bara stapla böckerna på hög för inget bruk alls, annat än möjligen samlarens goda nöje. Lite som en annan bekant samlarterm: hoarding.
Att hoarding är ett djupt ocharmigt beteende är jag den första att skriva under på. Bland mina 599 spel på Steam har jag inte ens startat 261 av dem, enligt steamdb.info. Siffran för mina fysiska spel är troligtvis något bättre, men det är inte med goda marginaler. Jag har alltså ett fysiskt såväl som ett digitalt ”antispelotek”. Eller förresten-, jag ska låna en term från en gammal hederlig podcast som gick i graven för (nära hissnande) sex år sedan: Spelberget.
Jag mår inte dåligt av mitt spelberg egentligen. Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte finns två vargar i mig. Den ena är den piskade, väldresserade reptilhjärnan som sedan tusentals år bakåt i tiden har sagt människan att det här med samlande är bra grejer. Man vet ju aldrig vad man behöver en vacker dag. Den andra vargen är hunsad av Marie Kondo själv. För vet du vad? FIFA fotbolls-VM 2002 på Game Cube, Wimbledon I och II på Master system – ja, inte ens Nights: Journey of Dreams på Wii tänder den minsta glädjegnista i mig. De är där av en anledning, och inte fan är det för att spelas. De är där för att samlingen blir komplett. Och det, det är så ofantligt korkat.
Men vad ska man göra åt det? En del av mig har fantiserat om att samla dassiga sportspel och bränna dem alla i ett gigantiskt bål. Det är dock fel av så många skäl att jag nog inte behöver gå in i närmre detalj på det tankeexperimentet. Men vem vet; en hyfsad kompromiss skulle kanske kunna vara att faktiskt spela dem (hemska tanke). Men med tanke på att jag inte ens tagit tjuren vid hornen och spelat alla de BRA spelen i min backlogg – varför skulle jag? Nåja, masochismen är väl inte död än. Det bevisar om inte annat mitt senaste tillskott bland spel som tagit examen från mitt eget spelberg.
