Detta är fjärde delen i serien om glömda, gamla spel. Ladda puffran, spänn fast hölstret och kasta lasson för nu är det dags för spelet som gav genren ”intensiv arkadaction” en helt ny innebörd – Wild Guns!
SPARSAM GENRE
Många har sett dem på film, tv och kanske i äldre serietidningar. Cowboys. Tuffa, starka män som skjuter först och frågar sist. De är legendariska från den tid när USA formades som nation och laglösheten var utbredd. Från att vara enkla boskapsägare blev de symbolen för rättvisan och lagens långa arm, något som blev ett tacksamt föremål att framhäva i populärkulturen. Spelbranschen var inte sena att få sin del av kakan kring vilda västern och dess mytomspunna gestalter. Allt började i arkadhallarna som senare kom att bli upptakten till dagens moderna konsoler.
Konceptet blev enkelt. I rollen som en prisjägare skulle man meja ned högar av fiender i utbyte mot poäng och power-ups (saker som gjorde spelfiguren starkare). Eldgivningen från motståndarlaget måste undvikas till varje pris för att hålla sin karaktär vid liv så länge som möjligt ju längre in i spelet man avancerar. Banorna är uppbyggda efter rälsskjutarprincipen, vilket innebär att de rör sig i sidled på längden, rakt fram eller tvären och tvingar på så vis spelaren att hela tiden röra sig framåt. I slutet av banan väntar en boss som ska besegras med en stor belöning som smaskig efterrätt för väl utfört arbete.
Möt Annie och Clint – hårdaste revolverdragarna i showbiz!
Tyvärr blev denna kategori tidigt sparsam på spel (och är än idag). 1985 och 1991 släpptes arkadspelen Gun Smoke och Sunset Riders som kom att personifiera genren med en manlig cowboy som bemöter omöjliga odds med pistolen i främsta ledet. Efter det var det märkbart tyst på den fronten då det allmänna intresset inte var så stort och nya ideér få. Fram till några år senare en bit in på 1990-talet.
EN NY AKTÖR DUNDRAR IN
1994 släppte det lilla japanska spelbolaget Natsume Wild Guns till konsolen SNES (Super Nintendo Entertainment System). Spelet kan beskrivas som ett klassiskt side-scrollande shoot ’em up i cyberpunkstil. I rollen som den tuffa bruden Annie och kollegan Clint ska man ta sig an en armé av robotar och skurkar som är rustade till tänderna med en vapenarsenal av Guds nåde. Skillnaden från föregångarna var intensiteten.
Spelets regel är enkel – skjut allt som rör sig!
Fiender strömmade in överallt och skjuter hejvilt i ett rasande tempo. Inte en lugn sekund lämnas åt spelaren som måste, bokstavligen, kämpa rejält och besvara elden så mycket som möjligt. Ibland dyker en power-up upp som uppgraderar ditt vapen, från sin egen ärtbössa till ett maskingevär som markant ökar eldkraften. Blir oddsen för stora kan man antända en bomb som spränger sönder allt och ger spelaren lite andrum. Som brukligt anländer en boss i slutet av banan, oftast en robot i proportionen XXL.
Nivåerna var också förstörbara och kunde i princip skjutas sönder. Känslan av att vara oövervinnlig blev en del av spelet och man kände sig grymt nöjd efter att ha rensat skärmen på kombattanter med hjälp av en granatkastare som blev tillgänglig när en speciell mätare fylldes.
Back in the days när spelen kom i kassettformat. Ibland fick man blåsa underifrån för att få dem att fungera.
Förutom det hejdlösa skjutandet var spelet väldigt snyggt och audiomässigt bra komponerat. Den snabba och pulserande musiken bidrog starkt till tempot vid sidan av ljudeffekterna. Det var inga problem med att kontrollera karaktären då knapparna var ergonomiskt placerade i en slags fyrkant. Tummen kunde lätt nå ett par knappar på samma gång som drastiskt underlättade navigeringen. Resultatet blev en stridspitt som smidigt hoppade fram genom skottpluggarna med en markör som träffade där den skulle.
Någon dunderhit blev det inte och spelet passerade relativt obemärkt under radarn. Dock fick Wild Guns fin kritik för sitt hetsiga upplägg och grafiska gränssnitt. 10-15 år senare portades det till Wii och Wii U:s digitala onlinetjänst Virtual Console där man än idag kan få tag i ett exemplar av denna oslipade diamant. Eller på någon auktion för en tusenlapp eller två.
