Taz-Mania är ett sånt där spel som ser ut och spelas helt olika på alla (fem) plattformar det finns tillgängligt på. Till råga på detta faktum är det dessutom moget för ytterligare namnförvirring då det i somliga fall går under namnet Looney Tunes 2: Tasmanian Devil in Island Chase. Master System-versionen är dock bara känd som Taz-Mania i alla regioner det släpptes, vilka är Europa och Sydamerika 1992 och 1993 respektive. Och oavsett vad du hört om de andra SEGA-spelen med samma namn (på Mega Drive och Game Gear), är det här faktiskt ett rätt bra plattformsspel.
För alla som sett Taz, vilket torde vara cirka varenda en, så är hans klassiska virvlande en central del av karaktären. I Taz-Mania kan du snurra nästan hur mycket du vill. Där finns en kraftmätare som tar slut väldigt fort, men den fylls också på nästan lika fort. När du väl är igång finns inte mycket som kan hindra dig från att nästan flyga genom banorna. Det är, trots en hel del orättvisa kameravinklar, svanhopp och hispig kontroll, faktiskt otippat kul. Min enda huspina till irritationsmoment blev sista banan, som kör stenhårt på olycksaliga hopp.
Det underligaste med Taz-Mania är dock inte att det faktiskt är ett bra spel – det är att det är svårt att få reda på vem som utvecklat det. GameFAQs listar SEGA själva som utvecklare, Wikipedia drar till med Technical Wave, medan SMS Power lägger ett frågetecken. Sajten Sega Retro listar även de Technical Wave (och kanske är den oangivna källan för Wikipedia-skribenten), men kan styrka det och alternativa namnet T-Wave via extraherad text från ROM-filerna till Taz-Mania och Mega Drive-spelet Sorcerer’s Kingdom, som då antas vara utvecklarnas enda andra alster. Tur är i varje fall att många namn finns explicit angivna i eftertexterna, utan pseudonymer. Ära den som äras bör, helt enkelt.
Det här är faktiskt andra gången jag spelar genom Taz-Mania. Kontrollen och upplägget kanske gör spelet lite väl enkelt, men det kan jag gott få ha efter gårdagens prövning Secret Command. Oavsett så var det en god påminnelse om ett av de till synes mer underskattade licensspelen, framför allt på Master System.
