The Elder Scrolls har en speciell plats i mitt hjärta. Enda sedan The Elder Scrolls III: Morrowind har jag varit en hängiven fan av Bethesdas fantasyserie. Genom åren har jag regelbundet återvänt till delar av Tamriel för att leva mig in i den fantastiska världen. Ni kan förstå hur exalterad jag blev när The Elder Scrolls Online utannonserades 2012! Och den smärre besvikelsen när spelet visade sig vara buggat till tusen när det senare släpptes 2014.
Sedan The Elder Scrolls Online gjorde sig av med den obligatoriska prenumerationsavgift (2015) har spelet vuxit och mognat till ett av de bästa onlinerollspelen jag någonsin spelat. Regelbundna uppdateringar, spännande expansioner, engagerande housing och nu senast, möjligheten att sy dina egna förklädnader (dräkter som sitter över rustningen). Istället för att återvända till Skyrim, besöker jag ofta det vidöppna Tamriel i The Elder Scrolls Online, med Harry Partridges ”Back To Tamriel” som ledmotiv.
I sommar blir det ännu ett sådant besök när The Elder Scrolls Online: Summerset släpps.
Magiskt
I några veckor nu har jag sprungit runt i Summerset på spelets testservrar och gjort lite av allt möjligt. Fällt monster, löst mordgåtor, bråkat med alviska högerextremister och gått med de uråldriga Psijicmagikerna. I min förhandstitt av Summerset förra månaden, skrev jag:
Summerset ser ut att bli en stabil utökning av ett redan stabilt onlinerollspel. I dagsläget är ESO ett innehållsrikt onlinerollspel med hängivet kollektiv. Är det något som fans vill ha just nu så är det mer ESO och Summerset ser ut att leverera just det.
Efter att ha strosat runt på Summerset fritt har mitt intryck förändrats. Jag står fortfarande fast vid mitt tidigare uttalande, Summerset är på många sätt uppbyggt som resten av The Elder Scrolls Online. Uppdragen följer en bekant rytm, miljöerna har tydliga spår för den målmedvetne och små gömda platser för den nyfikne. Men när jag tittade närmare och tog mig tid att supa in Summerset, såg jag de fina konturerna till helheten.
De allra tydligaste dragen finner vi rakt under näsan på oss sekunden vi sätter fötterna på Summerset. Miljöerna och naturen är skapade med rikare detaljer, tätare grönska och bättre ljussättning än vad vi sett i tidigare. Stannar du upp en stund och luktar på blommorna får du möjlighet att uppskatta det arbete som lagts ner för att skapa en mer magisk kuliss. Förbättringen är tydligast i jämförelse med områdena från vanilla-ESO och när du kravlar ner i ett av de nya ruinerna i Summerset. Sten och bråte ligger överallt och får gamla, mögliga grottor att ha en historik. Tillsammans med de nya bakgrundmelodierna får Summerset en idelig stämning och jag älskar det!
Läs gärna min förhandstitt på The Elder Scrolls Online: Summerset.
Kypare, det är en alv i min soppa
Det går inte att prata om stämningen utan att nämna de nya, välartikulerade röstskådespelarna. Jag vet inte vilka de är, men de ger de arroganta alverna på Summerset en tydligare närvaro jämfört med de gamla återanvända rösterna från resten av spelet. Även om de finns en viss charm i att alla nordlingar har samma grötiga accent, är det uppfriskande med en större variation av röster – framförallt känns världen mer levande så.
I ett särskilt uppdrag slogs jag av hur bra en av rösterna förmedlade den rådande stämningen och känslorna hos karaktären. Hens insats i dramat gjorde att jag blev mer involverad än vad jag vanligtvis brukar bli under uppdrag och när belöningarna trillade ner i mitt inventory, längtade jag bara till (och hoppades) att jag skulle få träffa karaktären igen.
Tyvärr skär sig många gånger röstskådespelet med karaktärernas begränsade animationer. Dialoger förstärks fortfarande av ihopklistrade emotes och de grundläggande ansiktsanimationerna har inte förbättrats avsevärt sedan 2015 – här har Zenimax Studios något att arbeta på.
Hög tid för Psijic
För första gången i The Elder Scrolls historia får spelare möjligheten att möta och interagera med medlemmar av den legendariska Psijicordern. Jag har länge intresserat mig för dessa mystiska magiker och deras betydelse för Tamriels historia. Med The Elder Scrolls Online: Summerset får vi äntligen chansen att själva bli en rekryt i deras magikerkollektiv – och för en order som kan förflytta sitt högkvarter genom tid och rum, måste Summerset verkligen ligga risigt till för att en så tillbakadragen och neutral grupp att rekrytera äventyrare.
I Summerset har Zenimax valt en ny riktning för karaktärsutvecklingen. Till skillnad från att introducera en helt ny spelbar klass som de gjorde i fjolårets expansion, ska spelare den här gången bygga ut sina nuvarande karaktärer med skills från Psijicordern. Precis som med Mages och Fighters Guild behöver du aktivt arbeta för att få tillgång till inriktningens alla skills. Men där Mages och Fighters Guild har enformiga tillvägagångssätt baseras Psijiordern till stor del på uppdrag, ungefär som hos Thieves Guild.
Till en början sörjde jag avsaknaden av en ny spelbar klass. I efterhand inser jag att min reaktion grundas i nöjet av att skapa nya, unika karaktärer med påhittade bakgrundshistorier. I realiteten återvänder jag alltid till min huvudkaraktär då det är lite smådrygt att göra om alla uppdrag på nytt. Därför kan jag uppskatta att min karaktär istället får möjligheten att utvecklas, det kan vara mer värdefullt i längden.
Tyvärr hann jag inte göra några utförliga tester av Psijic-egenskaperna då min karaktär sopades bort efter en uppdatering till PTS. Vad jag kan minnas är att tidsmagierna var otroligt roliga att använda. Deras främsta användningsområde är crowd control då till exempel Time Stop stoppar tiden i ett område så att alla fiender stannar upp, vilket öppnar för motanfall eller flykt. Undo å andra sidan kan ha flera användningsområden då den spolar tillbaka tiden för karaktären och återställer den till platsen och tillståndet hen befann sig i ögonblicket innan. Att kunna mixa dessa egenskaper med andra är vad som gör Psijic-skillsen spännande.
Level up
Jag kom av mig i mitt skrivande, började dagdrömma om Summerset. The Elder Scrolls Online har i familjevardagen blivit ett säsongsspel för mig, ett jag kan falla tillbaka till när lusten blommar. Jag känner det i mig nu, hur spelet kallar på mig. Det ber mig ta upp min magiska stav, iklä mig tonårshäxan som är min avatar och rädda Tamriel från sig själv och Oblivions demoner. Snart är jag där.
Det är såklart svårt att sätta fingret på någon enskild punkt i vilket Summerset känns så bra. Det innehåller samma uppdragsmekanik och struktur, liknande dramaturgiska grepp och exakta gameplay loop jag spelat i hundratals timmar. Men av någon anledning upplever jag helheten som mycket bättre än föregående innehåll. Morrowind till exempel var bra, men levde mycket på nostalgin från föregångaren. Den enda förklaring jag kan formulera är att Zenimax helt enkelt blivit bättre på att skapa ESO.
För mer om exakt vad The Elder Scrolls Online: Summerset tillför förutom ett nytt område, ny story, jewelcrafting och Psijicordern, se The Elder Scrolls Onlines officiella hemsida.
Det återstår dock att se hur Summerset står sig i längden och om majoriteten av innehållet håller samma klass som den första halvan. Som jag har försökt sätta ord på i den här texten ger Summerset väldigt bra vibbar, men det är ingen garanti att känslan återstår när förälskelsen avtar. The Elder Scrolls Online är i dag i sin helhet ett enormt onlinespel med massor av aktiviteter att sysselsätta sig med. Bara Housing- och Outfitting-systemen kan hålla dig upptagen i hundratals timmar när du inreder hus och designar kläder för dina och andras karaktärer.
I värsta fall vidgar Summerset världen med ytterligare äventyr och skatter att förkovra sig i. I bästa fall får vi ett tillägg som sätter en ny standard för ESO. Jag nöjer mig med vad som egentligen, mitt hjärta tillhör redan Tamriel.
The Elder Scrolls Online: Summerset släpps den 21 maj som early access på PC och Mac, sedan den 5 juni för Playstation 4 och Xbox One.