Här på Varat syns en hel del av det jag skriver om spel. En hel del gör det inte, utan stannar som utkast i hårddisken eller i mitt huvud. Den sistnämnda delen är den betydligt större av de två. Så för att runda av 2021 och välkomna 2022 så tänkte jag vältra mig i skammen som kommer med att försöka spela (och rapportera om) mer än vad dygnets 24 timmar tillåter. Det här är en liten lista som helt enkelt inte fick den tid den förtjänade under förra året och som jag förhoppningsvis kommer få tid för 2022 (det gapskrattet bjuder jag på).
Jag påbörjade Skyrim. Och kom inte vidare.
År 2021 var året då jag äntligen tog mig an The Elder Scrolls V: Skyrim. I slutet av november damp Special Edition (Anniversary Edition) ner på min PC och jag spelade genast ett par timmar in i det. Och jag njöt av det. Kanske är det inte värt sin plats i loket på hajptåget, men det går inte att förneka hur kul Skyrim är än i dag, tio år senare. För att inte nämna hur viktigt det är vad spelhistoria anbelangar. Behövde vi en femtielfte utgåva av av det för den sakens skull? Verkligen inte. Men det gör fortlöpande skämt om att The Elder Scrools V: Skyrim finns på allt ännu roligare. Att spela mer Skyrim är därför en solklar kandidat till nyårslöften. Men eftersom jag inte sysslar med sånt får det bli en nobel målsättning.
Jag har inte rört Shin Megami Tensei V ännu
Ett nytt JRPG är vansinnigt svårt att sätta sig in i. Det gäller dubbelt upp om du 1: inte spelat någon annan del i serien (eller dess avknoppningar!) och 2: du vet att du med största sannolikhet kommer att gilla det, om du bara spenderar nog med tid med det. Det här är Shin Megami Tensei V i ett nötskal för mig. Jag köpte till och med dess samlarutgåva, som är den bästa jag sett på mycket länge. Trots att jag har lyssnat på soundtracket, luskat lite i ”loren” (demonhandboken är fantastisk) och ständigt matas med riktigt roliga tweets och andra skribenters åsikter om spelet, så har jag ännu inte bildat mig min egen uppfattning. Faktum med att bruset från alla andras tycke och tänk om Shin Megami Tensei V gör det så mycket svårare att ta sig an. Men den sortens brus är ett föremål för eget kåseri så småningom – i dag nöjer jag mig med att konstatera att jag inte spelat mitt tusenkronorsspel ännu, snart två månader efter att det släpptes.
Alla nya, riktigt bra speladaptationer
Inte en rad har skrivits om underverken som är The Witcher (vars andra säsong dök upp vid årsslutet) och Arcane. Mortal Kombat fick en film 2021 som verkar helt okej. Free Guy skrev jag i och för sig själv om efter att ha råkat se den rätt nära sin premiär, men det är ju ingen speladaptation i sak. Castlevanias crescendo till fjärde(?) säsong hann aldrig ses innan allahelgona var över (och inte efteråt heller).
Kort sammanfattat har skapare av filmer och serier äntligen fått någon på rodret med både kunskapen och kännedomen om vad som får originalet att uppskattas så bra i spelform, och driftigheten och sinnelaget att föra över det i två andra narrativa medier. Okej, det där var inte kortfattat, men det var en god ursäkt att få nämna några serier och filmer jag tycker om och/eller snart ska bli färdig att se (hah!). Även om vissa av dem har en besk bismak.
Alla superfina böcker
Har ni en aning om hur många grymt fina konstböcker, guider, biografier och skönlitteratur med speltema som släppts under 2021? Självklart har ni inte det – jag har ju inte skrivit ett ord om det! Hybris åsido: The Art of Shantae, A Guide to japanese Role-Playing Games, Super Nintendo i Sverige – och då har jag inte ens nämnt de finfina konstböcker och guider som kommit med samlarutgåvor i år. Nåja, den bästa i min ägo har jag åtminstone nämnt ovan, nämligen Demonhandboken till Shin Megami Tensei V.
God litteratur med speltema är ymnig och grönskar mer för varje år. Så när som på ett par riktigt dyra exempel är den dessutom rätt lättillgänglig. Men kanske är böcker överflödiga för gamers. Måhända tar de upp väl mycket hyllutrymme hos ett klientel som ändå föredrar digital konsumtion i dag. Och det kan ju vara så att det mesta i bokväg passar sig bäst som soffbordslitteratur för besökare att bläddra lite i medan kaffet kokar. Oavsett är det en trend jag köpt mig in på och gärna vill dela med mig av under 2022.
Dessa är presenterade utan någon inbördes ordning. Eller ja, åtminstone inte mer än att de dök upp i typ den här ordningen när jag började skriva. God fortsättning, och må bakkatalogen eder vara kortare än min egen.
