Den analoga tevens svunna tid är något särskilt nostalgiskt för oss som växte upp i västra Skåne. Under glada 90-talet och väl upp över millennieskiftets krön kunde vi se upp till fem danska kanaler: DR1, DR2, TV2, Kanal Köpenhamn och TV Danmark – och det utan att betala ett öre över sundet. Det danska utbudet av underhållning (och i viss mån undervisning) var kanske inte så olikt det svenska när allt kommer kring, men här finns undantag. Ett av dem är Troldspejlet, eller Trollspegeln, som vi kan översätta det till.
Troldspejlet är ett teveprogram som ger nyheter och recensioner inom ämnena filmer, serietidningar, böcker och – relevant här – videospel. Det har det gjort sedan 1989, vilket gör att det helt saknar motstycke i Sverige. Medan vi har haft haltande initiativ så som Sajber på SVT, Lattjo Lajban (där barn spelade Hugo via telefonen – Hugo är för övrigt danskutvecklat) på TV4 och Nintendo Expo på ZTV blev dessa initiativ inte särskilt långlivade. Sedan finns ytterligare tangerande dagsländor så som Nattvirus, Enter och Kontroll som vardera höll i något år. Med Troldspejlet talar vi om oavbruten, ”nördig” mediebevakning i över 30 år, vilket gör det till Danmarks Radio:s tredje långvarigaste program. Det överträffas enbart av nyheterna och trädgårdsprogrammet DR Derude som började dryga året tidigare.
Vi var nog inte många, framför allt inte utanför storstadsregionerna, som kunde se ZTV:s satsningar i form av Super Nintendo Challenge och ovan nämnda efterföljare Nintendo Expo. Däremot kunde vi utan problem se Troldspejlet. Hjälpt av de så bekanta tonerna från temat till Gremlins-filmerna blev programmet även för några av oss på andra sidan sundet lite av en kännetecknande bit media. Jag minns själv hur de rapporterade om Dreamcast och SEGA:s bortfall från konsolvärlden. I samma segment prisade de svanesången som är Shenmue II. En annan personlig anekdot är att programmet indirekt färgat även min fäbless för manga. När jag tittade åtföljdes Troldspejlet nämligen av Dragonball Z, självfallet helt dubbad till danska. Det är anledningen till att Krillin, eller クリリン, för alltid främst uttalas ’Koririn’ i mitt huvud.
Vad som fick mig att ta upp det här gamla barndomsminnet är faktiskt inget mindre än en symfoniorkester*, Gaming in Symphony, som presenterades av programmets legendar Jakob Stegelmann. Stegelmanns resa är också programmets och kan i mycket begränsad mån gå att följa från 1994 och fram till i dag – utan en dansk IP-adress! Nu önskar jag bara att en dansk motsvarighet till Öppet arkiv varde, ty detta är en kulturskatt.
*= En sanning med modifikation. Jag sprang nämligen även på Benjamin Stegelmann på ett evenemang och blev påmind om att den här texten nu legat och jäst sedan början av 2023. Tiden går fort!
