Om ni har halkat in på min kanal ViperofVic på Youtube har ni nog märkt att jag gillar musik. Ni har nog märkt att jag är ganska förtjust i NES-musik också. Något som fascinerar mig med 8-bitarens musik är hur lätt det är för otränade öron att avfärda det som ”blip blop-musik” då de inte lyssnar på vad som faktiskt spelas. De hakar upp sig på ljudbilden och glömmer helt de rytmer, melodier och harmonier som faktiskt finns där. Därför tänkte jag prata lite om remixer och hur 80- och 90-talet faktiskt hade en hel bunt häftiga låtar som de flesta missade.
Klädesplagg: T-shirt
Spel: Mega Man 3
Motiv: Rock och Roll i ett band
Köpt: Teefury
Mega Man fick sitt namn i västvärlden, då originalet hette Rock Man, där utvecklarna hade ett visst fokus på rockmusik. Lyssnar en på låtarna från spelet kan en lätt se kopplingarna. Varje låt från första spelet är helt fenomenala och ger den där ösiga känslan av progressiv fusionrock och sätter en lika hög som konstant ribba när det kommer till spelseriens musikaliska signum.
Spelserien till NES är överöst med geniala rock covers och de covers som finns till X-serien till SNES är helt galet bra. I SNES-kapitlet blev musiken mer framhävd, med en tydligare ljudbild. Lyssnar en på originallåtarna till just Mega Man X så är det ganska tydligt. De har lyckats skapa ett rockigt sound med ylande gitarrer och snabba pukgångar som briljerar.
Från den stund jag började lyssna på dödsmetall har det bara blivit ännu mer uppenbart hur otroligt metal borglåtarna är i första Super Mario Bros. Till en början var det bara en atmosfärisk ljudbild som gav oss den där känslan av dramatik, där allt hände på liv och död. Lava och eld överallt, där Bowser gjorde sin närvaro känd när eldbollarna började komma flygande.
När spelmusiken kliver ut i den ”vanliga” musikvärlden
Jag har tidigare pusslat ihop lite låtar som använder samma melodier eller fungerar tillsammans och det är riktigt roligt att se hur låtarna smälter ihop. Vi har hört spelmusik använda mer traditionell musik i form av klassiska verk. Vi har även den kända ”The Goonies ’r’ Good Enough” med Cindy Lauper som får en 8-bitarsversion i Goonies II till NES, men det som fascinerar mig är hur mångfacetterade kompositörerna till spel faktiskt är. Det är influenser från all möjligt musik – från klassiskt och jazz, till progressiv rock, techno och hårdrock. Musiken som skrivs kommer från deras idéer – det är inga avsiktliga covers, men det är fortfarande roligt att se hur musiken följer gemensamma spår.
Den industri som många har struntat i på musikalisk väg har ändå fullt legitima kopplingar till den mer konventionella musiken vi hör. Vi har till exempel Piston Hondas introduktionsmelodi i Punch Out!! som går hand i hand med Baby Metals Megitsune. Vi har ett grundkomp i Wrecking Crew som, om än transponerat, låter likadant i In the Army Now med Macabre. Min senaste favorit är ändå Noisias ”Tommy’s Theme” som är en exakt version av Spy vs Spy till NES. Jag slängde ihop de två låtarna och jag behövde inte transponera musiken överhuvudtaget. Allt var liksom där. För en musikälskare och spelfantast är det helt underbart att höra hur de synkroniserar med varandra!
Idag har vi nått en teknologisk ribba som erbjuder så mycket mer i musikväg och vi har fått en myriad av livespelningar med spelmusik. Filharmoniska orkestrar arrangerar Skyrim, Legend of Zelda, Metroid och Mass Effect på fantastiska sätt och spelmusiken skrivs ofta av kompositörer från filmvärlden idag. Mediet har blivit mer erkänt och får nu den prestige den förtjänar.
