Genom åren har jag recenserat flera One Piece-spel och medan de alla har varit okej spel har inget av dem riktigt bidragit till någon spelgenre. Det senaste spelet, One Piece: Pirate Warriors 4, var underhållande med bröt inte direkt ny mark i Musō-genren. Och det bortglömda One Piece World Seeker var tyvärr ett mediokert äventyrsspel. One Piece Odyssey satsar tryggt på den väletablerade och något nötta japanska rollspelet. Trots klassiska funktioner visar det sig dock att One Piece gör sig väldigt bra i detta klassiska ramverk – turorningbaserade strider och allt. Men framförallt bidrar den med ett stridssystem som känns någorlunda fräscht!
One Piece Odyssey är utvecklat av ILCA, samma studio som ligger bakom Pokémon Brilliant Diamond och Pokémon Shining Pearl, samt har agerat stödutvecklare för spel som Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age och Ace Combat 7: Skies Unknown. Bandai Namco Entertainment är den ärade fanbäraren och utgivaren av One Piece Odyssey. Spelet är ute nu till Playstation 4 och 5, Xbox Series X|S samt till PC.
Den här recensionen är utförd på Playstation 5 med tack till Bandai Namco Entertainment Nordic som tillhandahöll en kod.
Skeppsbrutna
Berättelsen i One Piece Odyssey är fristående och är skriven i samarbete med mangans skapare Eiichiro Oda. Oda står dessutom för designen av nya karaktärer och monster. Med en utgångspunkt från animens nuvarande relativa position gäller det att vara påläst i One Piece för att uppskatta Odyssey från början. Hela gänget är samlade redan från start, med alla sina relationer och karaktärsdrag utformade. Av denna anledning kan en känsla av utstängdhet infinna sig för nybörjare som inte redan känner till Luffy, Nami, Sanji, Brook och de andra.
För fans är det däremot som att komma hem.
Storyn börjar med att Stråhatsbesättningen förliser på en mystisk ö omgärdad av en våldsam storm. När stormen lugnar sig har skeppet gått på grund och besättningen har kommit ifrån varandra. Dessutom har Luffys hatt försvunnit! Det dröjer inte länge innan vännerna förlorar sina krafter och dras med i ett episk äventyr stöpt i seriens kännetecknade humor, action och drama.
Med ett ben modigt tassande in i en ny spännande berättelse står One Piece Odyssey kvar med andra benet i det förgångna och återanvänder gamla sagor. Men till skillnad från andra spel i serien är dessa återbesök inte torftiga repriser som upprepar gamla berättelser. Nej, här passar man på att leka ”tänk om” med seriens fyra välkända sagor: Arabasta, Water 7, Marineford och Dressrosa. De är var och en gripande historier i sig själva, och nu får hjältarna möjlighet att leva ut andra utfall i dessa drömska minnesvärldar. Rädda vänner som dog, vinna fighter de förlorade. Det är ett väldigt kul koncept som tar tillvara på gammalt material på ett finurligt vis. För många av karaktärerna är återbesöken terapeutiska och en möjlighet att reflektera över sina äventyr. De är faktiskt rätt bra skrivna!
Gumm Gumm fajter
Mycket av din tid kommer du att spendera i turordningsbaserade strider och vid första anblick verkar de väldigt arkaiska. Hjältarna står på ena sidan arenan och turas om att puckla på fienderna som står på andra sidan. Du har vanliga attacker och specialattacker som kostar TP (som du laddar genom att slåss). Om allas HP hamnar på noll är det Game Over. Enkelt. Det är först några timmar in i matchen som du inser att One Piece Odyssey har flera små egenheter för sig som gör striderna både mer dynamiska och strategiska.
Till att börja med kan en stridsplan bestå av flera områden, med både fiender och allierade utspridda. Båda sidor har attacker som berör sitt område, det andra området, eller båda. Och en allierad kan bara ansluta till sina kamrater om dennes område är rensat på fiender. De strategiska aspekterna uppstår när du har karaktärer med särskilda styrkor uppdelade, ställda inför motstånd de själva kan ha svårt med. Eller när du vill ha hjältarna utspridda för att effektivisera en bossfight. Det blir extra kul när du kan bolla fiender mellan slagfältets områden, eller när särskilda karaktärer matchas ihop och börjar munhuggas under striden.
Utöver en segmenterad stridsarena kan särskilda situationer slumpmässigt uppstå under strid, så kallade Dramatic Scenes. Det kan handla om allt från att besegra fiender med en specifik karaktär eller rädda en annan från ett farligt anfall. Klarar du av uppgiften erhåller du en substantiell bonus till exp efter striden. Helheten av stridsplanen, slumpmässiga händelser, karaktärsinteraktioner och ikoniska attacker med superb animering gör bataljerna väldigt underhållande! Lägg där till att hjältarna har särskilda inriktningar på sina attacker: Power, Speed och Technique som agerar sten, sax, påse mot fiender. Summan av kardemumman är ett fulländat system som underhåller genom hela äventyret.
I jämförelse är karaktärsutvecklingen väldigt simplistisk. Guldkornet i utvecklingen ligger i utrustningen och de föremål du hittar. Du förbättrar hjältarna genom att lägga utrustning på ett bräde med rutor. Varje föremål har en form som behöver passa in i de lediga rutorna. Med lite pusslande vill du rymma så många föremål som möjligt på brädet. Detta blir extra finurligt när du vill matcha specifika föremål för att ge karaktären önskvärda egenskaper eller maximera deras potential. Föremål går att slå samman genom i Accessory Fusion för att skapa riktigt bra uppgraderingar. Utöver det är matlagning en viktig aspekt av One Piece Odyssey och maträtter kan ha en avgörande betydelse i bossfighter.
Omvägar och skenvägar till fans hjärtan
One Piece Odyssey är tyvärr en ojämn upplevelse mellan varven. Till exempel är strider obalanserade och erbjuder ingen utmaning alls i början av spelet för att senare drastiskt öka i utmaning. Det plötsliga skiftet gör dig tvungen att antingen nöta extra levels pö om pö, eller slita häcken av dig när du väl slår in i för starkt motstånd. Grinding är något av en spelkulturell design som idag känns billig. Som artificiell utfyllnad. På samma sätt är många av sidouppdragen banala tidsfördriv som skickar dig runtom områden du redan besökt. Men eftersom ett par av uppdragen faktiskt är riktigt bra uppstår en underlig känsla av FOMO då du inte vill missa bra föremål, schyssta fighter eller kul storyinslag. Samtidigt som du pinar dig genom de uppdrag som inte alls är roliga.
Även spelets centrala story lider av ett par utfyllnader. I form av fåniga omvägar som förlänger upplevelsen eller på annat sätt avbryter hjältarnas rutt. På sätt och vis tillhör det källmaterialets stil att dra ut på berättelsen med tokiga och plötsliga vändningar. Men till skillnad från en animeserie som sänder varje vecka borde ett fokuserat spel inte behöva så kallad ”filler”. I det stora hela är detta inget som sänker detta fina skepp, utan bara något som får skrovet att knaka lite obekvämt.
Vad som ger One Piece Odyssey sin glans är den höga nivån av autencitet spelet har. De japanska röstskådespelarna är fantastiska, gestaltningen i animering och specialeffekter gör hela upplevelsen till en tvättäkta One Piece-produktion. Humorn finns där, i allt från ansiktsuttryck till Odas absurda karaktärsdesign. Dramat är på sin plats, med spänning och sorg. Och naturligtvis har du actionspäckade sekvenser fulla av coola ögonblick. Till råga på allt är spelet också väldigt snyggt, med grafiska detaljer som påminner om tecknade skuggor som ger One Piece Odyssey ett visuell fingertoppskänsla få animespel uppnår!
One Piece Odyssey är One Piece och det är bra!
