Jag slår på spelet. En trailer spelas. Områden och karaktärer som är välbekanta för mig. Och Pokémon. Så många Pokémon. Atmosfären är glad och genomlycklig. Ett äventyr väntar!
Sen blir det mörkt. En läskig ton spelas. Med röda ögon och blått ljus träder gud-Pokémon Dialga fram…
Fjärde generationen av Pokémon, Pokémon Diamond och Pokémon Pearl upplevdes av många precis som den trailern jag beskrev. Ännu ett glatt Pokémon-äventyr, men den här gången med en oväntad creepy twist: tänk om det fanns Pokémon med gudalika krafter och de hade skapat universum och liv?
Pokemon Brilliant Diamond är en remake på originalet Pokémon Diamond som släpptes till Nintendo DS år 2006. Jag spenderade massvis med timmar i originalet Pokémon Diamond tillsammans med en vän som hade Pokémon Pearl.
Vi bytade Pokémon, slogs mot varandra och tränade våra monster för att besegra den andre. En level 100 Crobat är kvar på min gamla sparfil som en krigsmedalj. Mina erfarenheter av originalet är många, även om jag inte gjorde allting i det. Redan då hade Pokémon Diamond massvis med extrainnehåll. Med 50+ timmar i speltid i Pokémon Brilliant Diamond så har jag äntligen format en övergripande åsikt. Har ILCA på uppdrag för The International Pokémon Company (tidigare kända som Game Freaks) gjort ett bra jobb?
The Pokémon Experience
I Pokémon Brilliant Diamond spelar du som dig själv i en värld fylld med Pokémon och utmaningar. Du har två mål: att bli den bästa Pokémon-tränaren och samla data till din Pokédex genom att fånga Pokémons!
Om du är en av de få människor som aldrig spelat ett klassiskt Pokémon-spel förut spelas de på följande vis: Man styr sin avatar i en värld som man ser ovanifrån och för att ta sig vidare i spelet använder man Pokémon för både turordningsbaserade RPG-strider och för att ta sig vidare i terrängen. Det finns även andra aktiviteter som ens Pokémon kan deltaga i, men huvudrätten av alla spelen är striderna mellan Pokémon-tränare. Världen man reser i ser ut som vår nutid, fast med Pokémon och vissa teknologiska framsteg kopplade till Pokémon.
Man får en Pokémon i början, en s.k. starter-Pokémon och med hjälp av Pokéballs, runda maskiner som man slänger på de oftast söta varelserna, fångar man fler och fyller på sin Pokédex.
Första Pokémon-spelet utvecklades i syfte för att folk skulle byta Pokémon med varandra. Det är också därför det alltid finns minst två spel i varje generation där varje spel har Pokémon som det andra tvillingspelet inte har. I den här recensionen är det primärt Pokemon Brilliant Diamond som har spelats och tvillingspelet är Pokémon Shining Pearl. Just bytandet och handhållna konsoler är vad som gjorde Pokémon till ett väldigt socialt spel. Pokémon har alltid varit ett stort socialt fenomen och idag ännu större med Pokemon GO. När jag speltestade Brilliant Diamond hade jag inga problem att hitta folk att byta Pokémon med. Communityn är massiv.
Utöver bytande och social gemenskap handlar Pokémon också om Pokémon-typer. Varje Pokémon har en typ, som t.ex. apan Chimchar är en eld-Pokémon som är bra mot gräs-Pokémon, men dålig mot vatten-Pokémon. Där är sammanlagt 18 Pokémon-typer och vill man bli en mästare måste man veta varje typs svagheter och styrkor. Man får max ha sex stycken Pokémon med sig och då gäller det att täcka alla svagheter, men också göra utrymme för lite mer avancerade strategier där man t.ex. höjer och sänker stats, lägger fällor orsakar status effects osv. Pokémon är ett av de där ”easy to learn, hard to master”-spelen. Den som är nyfiken kan tusentals Youtube-videos, långa texter och dedikerade hemsidor som går in på djupet av Pokémon-spelens kompexitet.
Alla spelen kommer därefter i väldigt liknande format: Där är alltid en professor som ger spelaren dess första Pokémon, alltid en rival som utmanar en, åtta gymleaders och en Elite Four som ska besegras innan man står öga med öga mot mästaren. Där är också alltid ett skurkaktigt Team (Rocket, Aqua, Flare osv) som försöker använda Pokémon för sina egna onda ändamål. Sinnoh är regionen med gudalika Pokémon och skurkarna Team Galactic och deras ledare har storslagna planer för hur de ska använda dem.
Ovanstående formel har funnits i spelserien sen det första spelet. Kritiker brukar säga att det är kanske dags att byta ut den. Helt giltig kritik, men det glöms bort det när man väl spelar spelen. Samlandet och stridandet är huvudfokus och inramningen är inte lika viktig.
The Sinnoh Experience
Varje Pokémon-spel utspelar sig i en ny region och med en egen story. Regionen i Brilliant Diamond är ingen mindre än Sinnoh-regionen, där gudalika Pokémon som Dialga och Palkia bor. De sägs att vara kopplade till skapandet av universum. Under spelets gång stöter man på Team Galactic som har kosmiskt storslagna planer. Ens jämnåriga rival i den här omgången är den hyperaktive Barry. I jämförelse med Pokémon Sword & Shield karaktärer inser jag att varken Team Galactic eller Barry har massvis med dialog, men vad de är i storyn förmedlas effektivt.
Varje nytt Pokémon-spel tillför alltid något nytt till spelserien. Pokémon Diamond och Pearl släpptes till Nintendo DS som var utrustad med två skärmar. Armbandsklockan Pokétch som man får i spelet använde den nedre pekskärmen. Till Pokétchen fanns det appar som kunde vara allt från en karta med markör till klocka.
I Pokémon Brilliant Diamond är Pokétch-armbandet tillbaka, fast utan den nedre skärmen blir man tvungen att trycka fram den. Inte lika tillgänglig alltså, men inget som stör för mycket.
Den viktigaste appen är genvägen till Hidden Moves (HM). HM är specialtekniker som Pokémon kan använda i terrängen för att hjälpa spelaren att ta sig vidare. Exempel på tekniker är CUT som används för att hugga ner träd eller DEFOG som används för att blåsa bort dimma. Man finner även den hjälpsamma förmågan FLY här som låter spelaren snabbresa mellan städer som hen redan har varit i.
Eftersom Pokémon Brilliant Diamond är en modern remake så har saker strömlinjeformats. Förr var man tvungen att lära en av sina egna Pokémon ett HM för att utföra det, men det slutade oftast med en Pokémon (oftast en Bidoof) som hade de viktigaste HMs på sig och inget annat.
I remaken slipper man det problemet. När du använder ett HM från Pokétch-appen kommer en vild Pokémon fram istället och hjälper dig att utföra tekniken. Oftast är det en Bidoof, vilket är pluspoäng från mig för Bidoof är bäst!
Pokemon Diamond och Pearl introducerade även ”physical attacks” och ”special attacks”. Innan Diamond och Pearl räknades alla attacker av vissa typer som ”special” som t.ex. eld, vatten, gräs osv medan det vanligtvis bara var Normal, Fighting, Rock osv som räknades som physical. Physical går efter en Pokémons attack-värde medan Special går efter en Pokémons Special attack-värde. Det gamla systemet gjorde att hela typer av Pokémon blev beroende av bara en stat medan Diamond och Pearl korrigerade det här problemet och alla spel efteråt har fortsatt det här systemet.
Nu finns det fysiska eld-attacker precis som det finns ”magiska” fighting-attacker och det gör striderna mycket roligare!
The Cheap Graphics Experience?
Pokémon har alltid hållit sig till enkel grafik. Spelen måste fungera på handhållna konsoler. Switch är dock Nintendos kraftigaste konsol hittills. Vi kanske inte ska förvänta oss Final Fantasy XV-grafik till Pokémon, men spelserien och franchisen är en av Nintendos bästsäljande. Resurser för att pusha grafiken finns definitivt.
I Pokémon Brilliant Diamond gör man det dessutom lätt för sig och behåller den gamla chibi-stilen som originalet hade p.g.a. grafiska begränsningar.
Det valet gör mig delad. Pokémon Brilliant Diamond blir ännu mer retro med den grafiken. En sak som jag gillar med chibi-grafiken är att det är kristallklart var man kan gå och inte kan gå. Det ser visserligen mer ut som ett tv-spel och mindre som en riktig värld, men retro-gamern i mig gillar det. Man får ändå se tränarna i ”mänsklig” storlek under striderna, så lite moderna
Men att följa upp Pokémon Sword & Shield och Pokémon Let’s Go Pikachu & Eevee som har bättre grafik än det här känns som ett steg bakåt, trots den trevliga retro-känslan.
Chibi-grafiken används dessutom lite olägligt på vissa ställen som berör storyn. Moment som bör vara episka blir istället underväldigande.
Musiken är däremot fantastisk! Där är inget track som blir för jobbigt i längden. Man hittar lugna och atmosfäriska låtar som Lake Theme, men också upbeat tracks som Fight Area. En av mina favoriter bland de lugnare låtarna är ingen mindre än Eterna Forest. Många av låtarna känns också väldigt unika som den lugn-till-svängiga vinterlåten Route 216. När jag lyssnade på låtarna i Brilliant Diamond tog nostalgin också över mig och placerade mig exakt i dåtiden trots att jag faktiskt inte tänkt på Pokémon Diamond för en väldigt lång tid. Musikens makt är sannerligen mäktig.
The Bethesda experience?
Pokemon Brilliant Diamond har dock jättemånga buggar och andra märkligheter som vittnar om att det har gått lite väl snabbt i skapandet av det här spelet. Det rör sig om allt från osynliga väggar, ej genomtänkta byten till 3D, dåligt animerade Pokémon osv. När man köper en remake tenderar man att känna sig lite kass för man belönar ett företag för gamla meriter. Om den remaken dessutom är buggig känns det som man belönar företag som inte anstränger sig heller. En viss ångestkänsla som infinner sig när man ser buggarna.
Med det sagt måste man ändå anstränga sig för att se alla buggarna och med tiden kommer spelet patchas om och om igen. Det är dock bra att buggarna har uppmärksammats här och där för Pokémon är en av de spelfranchiserna där folk köper spelen okritiskt och det finns därför inga riktiga incitament för Nintendo att höja kvalitén i spelen. Lite skam är bra då och då.
The Grinding Experience
Pokémon Brilliant Diamond innehåller mycket grind. Det kommer man inte undan från. De två målen man har i spelet, att bli Pokémon-mästare och samla alla Pokémon, kommer ta massvis med tid och det kommer bli mycket repetition. Brilliant Diamond kör också på en återgång till när vilda Pokémon dyker upp slumpmässigt d.v.s. ett random enemy encounter-system och det blir många sådana slumpmässiga möten.
Så länge man tycker det är kul att levla Pokémon och träna dem till att ha rätt attacker och stats så gör det inte så mycket. Men det är mycket tid.
Att levla sina Pokémon går ändå snabbare i Brilliant Diamond än vad det gjorde i originalet, främst tack vare en XP Share som är standard numera i nya Pokémon-spel. Resetiden är dessutom mycket kortare eftersom man rör sig snabbare.
The Underground Experience
Pokémon Diamond & Pearl introducerade The Underground, en gigantisk underjordsvärld som finns över hela Sinnoh-regionen. I Pokémon Brilliant Diamond har den uppgraderats till The Grand Underground och är ännu mer massiv. Det man gör främst därnere är att gräva efter skatter och evolutionstenar från utbuktande väggar, men spelare kan också inreda sina egna hemliga baser med häftiga Pokémon-statyer och annan inredning. Man kan spela det ensam, men man kan också spela det i multiplayer, både online och lokalt med vänner.
Grävandet görs med ett minigame där man med en hacka och hammare ska försiktigt gräva ut de skatter som finns där innan allt faller. Det är ett väldigt basalt spel, men ändå otroligt beroendeframkallande. Det kan väl jämföras med att skrapa lotter. Ibland håvar man in storkovan, andra gånger inte! Blir man trött på all grinding och äventyrande så är The Grand Underground en välkommen paus.
Utöver The Grand Underground finner man också Super Contest Show i Jubilee City. I Super Contest Show kan Pokémon dansa, sjunga och se söta ut – med andra ord en skönhetstävling.
Mini-spelet utförs i en Guitar Hero-liknande sekvens där man ska knappa rätt på noterna, men också att använda sitt special move vid rätt tillfälle för att maximera poäng. Pokémon har också olika stats för sina personligheter och karaktärsdrag som kan ge de olika fördelar i mini-spelen. Beroende på vilken sorts tävling du går med i så är olika karaktärsdrag fördelsaktiga.
The NEVERENDING experience
Vem som helst kan spela igenom ett Pokémon-spel. Det handlar bara om att ha tålamod. Men spelen tar inte slut bara för att eftertexterna har rullat färdigt. Många skulle faktiskt påstå att det är då Pokémon börjar!
Efter att man har blivit krönt mästare finns det fortfarande legendariska Pokémon att fånga och mysterier att lösa. Just legendariska Pokémon finns det lite extra många utav i Pokémon Brilliant Diamond & Shining Pearl då de har lagt till ännu fler som inte fanns i originalet, som t.ex. Zapdos, Entei, Lugia och Ho-oh för att nämna några gamla godingar.
Har man haft Pokémon Let’s Go Eeevee & Pikachu och/eller Pokémon Sword & Shield tidigare kommer man också erhålla kraftfulla legendariska Pokémon relativt tidigt i spelet.
De två Pokémon man får är Mew och Jirachi. Mew är världskänd sen den första Pokémon-filmen och anses vara en big deal. Förr i tiden var det t.o.m. så att man bara kunde få Mew genom att deltaga i sällsynta events. Jirachi är också en jättesällsynt Pokémon från Pokémon Ruby & Sapphire som också har sin egen film.
Det kan tyckas märkligt att man får de stjärnskotten utdelade till sig som en vanlig köpbonus. Visserligen är jag ett hängivet fan som köper mina Pokémon-speln, men förtjänar jag verkligen Mew och Jirachi? Båda Pokémon har dessutom otroligt bra stats och plöjer igenom motståndet. Under min spelomgång bestämde jag mig för att lägga dem i lådan när jag var halvvägs genom spelet för det kändes som fusk. De gjorde dessutom också att mitt lag kändes mindre personligt.
Post-game content är massivt i Pokémon Brilliant Diamond. Förutom de legendariska Pokémon som jag nämnde är där också Battle Tower. I stridstornet kan man verkligen ta reda på hur bra man är på spelet. Man väljer 3 Pokémon (eller 6 om man kör dubbel) och försöker vinna så många tränar-matcher som man kan på raken. Det gäller att vara förberedd på allting och det är en spännande att se hur långt man kan ta sig. Det finns mycket mer än bara Battle Tower, men det skulle ta en hel recension till för att gå igenom allt.
Slutligen så handlar Pokémon ju om att fånga (alla) Pokémon och bara det är ett spel som varar nästintill för evigt. Där är något som fortfarande är väldigt spännande också med att hitta sällsynta Pokémon. Speciellt Shiny Pokémon, vilket är Pokémon som har ett lite mer glansigt utseende än de andra.
The Multiplayer experience
När jag spelade Pokémon Diamond back in the day fanns det också många andra spel som jag ville lägga ner timmar efter timmar på. Jag minns att just Koji Igarashis Castlevania-spel var spel som hägrade och lockade mig att lägga ner Pokemon Diamond efter att ha spelat färdigt spelet. Men jag hade ju en rival i Pokémon. Min vän. Hon skulle ha spö tyckte jag och så levde spelet vidare ett bra tag till.
Pokémon-spelen har väldigt aktiva communities och det är inte svårt att hitta folk att spela med. I singleplayer-kampanjen kan man ta sig igenom spelet utan att tänka för mycket på vad för attacker och stats ens Pokémon ska ha, men den tävlingsinriktade scenen i Pokémon kräver lite mer. Nu kanske du och dina vänner inte är intresserade av att bli riktiga proffs, men spelar ni mot varandra kommer ni märka att det inte är garanterat att de dum-starka attackerna är de bästa attackerna. Har man en vän att spela med får man dessutom extra motivation till att träna alla sina Pokémon. Då man har fler alternativ att komma med när ens kompis väljer Dialga… igen!
Vill man dessutom ha alla Pokémon så måste man byta. Så enkelt är det bara. Det gäller även för oss som bara vill att Haunter ska utvecklas till Gengar.
SLUTKLÄM
Pokémon Brilliant Diamond är väldigt mycket som originalet var 2006, fast mer strömlinjeformat och en enklare svårighetsgrad. Spelet kändes under min speltestning som om det var en remake som hade gjorts väldigt snabbt och nästan som om det var på ett produktionsband i en fabrik. Jag menar, Gamefreaks/The International Pokémon Company har gjort många Pokémon-spel på sistone och ännu fler är på ingång snart.
Trots buggar och grafik som lämnar en hel del mer att önska är Pokémon Brilliant Diamond fortfarande ett Pokémon-spel med allt vad det innebär. Det är svårt att kalla ett vinnande koncept dåligt. Den gemensamma nämnaren i mycket av kritiken som riktas mot Pokémon-spelen generellt är att Nintendo och Game Freaks/The International Pokémon Company är så stora nu att de har inga ursäkter längre för att inte göra Pokémon-spelen till mer högkvalitativa spel.
När jag läser om styckena jag har skrivit om buggarna vill jag sänka betyget. Men så är där moment som när jag fångade Dialga efter 5 quicksaves och lyckoruset som infann sig när jag fånga en Shiny Clefairy. Jag tänker på alla Pokémon jag vill fånga, mitt personliga Pokémon-lag jag vill träna och allt post-game content jag vill ta mig igenom.
Jag kan ju inte ljuga och säga att jag inte har haft kul.
Det är en klyscha inom spelvärlden, men gillar du Pokémon-spel generellt så kommer du gilla Pokémon Brilliant Diamond också. Om inte så är det bara att stå över.