Operencia: The Stolen Sun Recension

Operencia: The Stolen Sun spelar som ett klassiskt spel i Dungeons & Dragons-universumet. Med sitt rutnätsbaserade, härligt gammaldags utforskande och sina nagelbitande svåra strider är det här en perfekt passform för grottkrälande drakdräpare. Och bara kanske finns här något för oss andra också.

Dungeon crawlers, eller grottkrälare som undertecknad gärna kallar dem, hör till de mest tålamodskrävande, frustrerande upplevelser spelvärlden har att erbjuda. Detta gäller minst dubbelt upp för spel som bejakar den gamla skolan. Dessa spel som inte ger dig någon karta, utan säger åt dig att göra en egen. Dessa spel som tvingar dig att röra dig längs ett rutnät. Dessa spel som tar livet av dig om du inte har full koll på var du sätter statuspoäng när du går upp i level. Operencia: The Stolen Sun är precis ett sådant spel, men ger dig samtidigt alternativ som gör resan betydligt enklare än den hade varit för trettio år sedan.

Operencia: The Stolen Sun släpptes på Xbox One den 29 mars 2019 och på övriga format (PC, PlayStation 4, Nintendo Switch) den 31 mars 2020. Versionen som recenseras här är den till Nintendo Switch och recensionsexemplar förses av utvecklarna Zen Studios via Evolve PR.

Story

En ung protagonist av spelarvalt kön och yrke ger sig ut på ett uppdrag att utforska ett vattenfyllt kastell och frita förslavade kvinnor från grannriket. Efter en kort introsekvens befinner sig spelarkaraktären snart i den vattenfyllda ruinen. Väl där möter hen en nedslagen äventyrare vid namn Jóska. De två slår sina kloka huvuden ihop beslutar sig för att utforska det dränkta slottet tillsammans. Så värmer Operencia: The Stolen Sun upp spelaren innan den droppar bomben: Medan våra hjältar utför sitt första uppdrag har någon kidnappat solguden och försatt hela världen i mörker. Det är nu upp till spelaren och hens ständigt växande antal följeslagare att göra något åt saken.

Operencia: The Stolen Sun: vacker handritad mellansekvens.
Mellan kapitlen får vi se vackra, handritade mellansekvenser.

Berättelsen i Operencia: The Stolen Sun är inget avancerat eller nytt, utan bygger på troper och stereotyper vi ofta ser i fantasy-sammanhang. Framför allt rollspelare bekanta med Dungeons & Dragons-universumet kommer att känna sig precis som hemma. Allt från skådeplatsen till monster och partymedlemmar tycks som hämtad ut en D&D-kampanj. Utvecklarna Zen Studios nämner dock inte Drakar och Demoner som någon särskild källa till inspiration, utan drar från slaviska sagor, myter och sägner. En del av platserna och karaktärerna är direkt tagna från sådana sägner, vilket förankrar berättelsen på ett förvånansvärt sätt – särskilt för spelare från denna kultursfär.

Gameplay

Operencia: The Stolen Sun är en resa genom 13 kapitel av varierande storlek. Ett par av dem ger dig nya lagmedlemmar att prova nya stridsstrategier med och de får alla erfarenhetspoäng vare sig du använder dem i strid eller ej. De får till och med XP om de är utslagna i slutet av en strid. Detta är ett av många exempel som gör Operencia så mycket lättare att närma sig för en nybörjare.

Likt gamla grottkrälare från 70- och 80-talen grundar sig kartorna på rutnät. Ett steg framåt är en ruta och du kan bara interagera med saker inom den ruta du står i eller i någon av de direkta grannrutorna. Perspektivet är helt i förstaperson, men till skillnad från äldre spel i genren kan du titta runt fritt med kameran. Däremot rör sig fienderna inte i synk med spelaren, så du får vara försiktig med att inte attackeras bakifrån medan du stirrar rundor efter ledtrådar, pengar och föremål.

Striderna i Operencia: The Stolen Sun utspelar sig på en separat skärm, dock fortfarande sett ur första person. Fienden kan befinna sig på tre olika avstånd från ditt party, vilket gör attacker olika effektiva. Vid en första anblick kan man tycka att Operencia ger förhållandevis få möjligheter att attackera. De kan dock användas till intressanta strategier, och blir snabbt fler i takt med att karaktärerna går upp i erfarenhetsnivå. Det råder ett slags mycket medveten minimalism över det hela, och för att komma ur den här kampanjen helskinnad gäller det att bemästra stridssystemet.

Operencia: The Stolen Sun är helt klart ett svårt spel. Redan från start ger det dig privilegiet att sätta ribban för hur svårt, men även på sitt lättaste är det här verkligen ingen lätt plätt (sanna mina ord!). Just dessa alternativ gör det dock mycket behagligare för en nykomling. Du kan välja hur hårt fienderna ska slå, om spelet ska rita kartan åt dig, hur mycket spelet ska begränsa dina spartillfällen samt om du vill ha permanent död (hujedamig!). Nytt för den här utgåvan är också funktionen att ”respeca”, alltså att allokera om talang- och färdighetspoäng. Detta kostar inget och kan göras precis var som i spelet. En underlig snabblösning på vad som helt ärligt är en lite skakig spelbalans.

Grafik/ljud

Rent estetiskt hör Operencia: The Stolen Sun hemma i D&D som hand i handske. Världarna du besöker är sargade, nedgångna och fulla med hemligheter och pussel på ett sätt som skulle inspirera vilken game master som helst. Facklor kastar långa skuggor längs slottsväggarna, bioluminiscens ger skogarna sin kusligt lysrörsaktiga lyster, och vattenfyllda utrymmen dryper av understyrkande visuella effekter. Operencia: The Golden Sun är kompetent och oerhört stämningsfullt designat. Tyvärr hänger inte Switchen med riktigt på den resan. Upplösningen hoppar mellan acceptabel och Potato Mode med en bilduppdatering därefter. Problemen är helt överkomliga i dockat läge, men Operencia: The Stolen Sun är inget spel som lämpar sig för bussresor, oavsett längd. Undertecknad drar sig dessutom för att använda sömnläget utan att ha sparat först, eftersom det lett till två spelkrascher med tillhörande felmeddelanden.


Tack och lov håller ljudet en mycket högre standard än grafiken på Switchversionen. Allt låter klart och väl mixat med en trevlig klangfärg på alla karaktärsröster. I och för sig är röstskådespelet i princip så klyschigt och slitet det bara går, men den där härligt löknostalgiska känslan är åtminstone i hög ljudkvalitet. Musiken följer i samma spår. Tonsättaren Arthur Grósz har mest jobbat med film tidigare, men presterar ett väldigt passande ljud för spelet. Det är inget du kommer minnas när strömmen stängs av, men hela ljudbilden gör precis det den ska för att hålla upplevelsen i topp.

Sedan kommer hickan

Här finns en hel del problem i Operencia som inte riktigt går att ignorera. Ett av dem är en spelbalans som fått en desperat fix i form av gratis respecande (se ovan). Ett annat är den svaga prestationen i Switchversionen – framför allt i bärbart läge. Ytterligare ett är den något oraffinerade författarstilen. En karaktär är, tolkningsföreträde eller ej, rätt och slätt en rasist. Ur samma perspektiv befolkas världen i Operencia av ett par problematiska stereotyper, framför allt vad gäller romer och, i viss mån, svarta. Med tanke på att spelet i nästa andetag presenterar en godtagbar HBTQ-romans finns här spaltmeter av underlag för diskussion. Jag önskar bara att Operencia: The Stolen Sun åtminstone vågade ta upp det lite mer i karaktärernas interaktioner med varandra.

Operencia: The Stolen Sun är i all sin enkelhet – och trots sin enkelhet – ett oerhört engagerande spel. Ett kompetent och robust exempel på att allt med den gamla skolans grottkrälande och rollspelande inte är att förkasta. Spelet lyckas dessutom ta minimala steg mot en debatt om ras, etnicitet och sexuell läggning – dock utan mycket att visa för det. I en genre som räknas till hardcore även bland hardcore-spelare kanske det kan anses djärvt.

Operencia: The Stolen Sun finns på Xbox One, PC, PlayStation 4 och Nintendo Switch. Ordinarie pris är 250–320 kronor beroende på plattform och valuta.

Summering
Operencia: The Stolen Sun är perfekt för fans av gamla grottkrypare i stil med Eye of the Beholder, eller D&D i största allmänhet. Det är i mångt och mycket lika frustrerande som dessa förlagor, men har ett par verktyg för att göra resan lättare för nykomlingar. Manuset må vara för mycket och för lite samtidigt, men spelet är ändå väldigt engagerande och svårt att lägga ned. Du bör dock välja en annan version än den till Nintendo Switch.
Bra
  • Så bra genreintroduktion som det är möjligt
  • Stämningsfulla, välgjorda miljöer och kartor
  • Diskussionsvärdiga karaktärer
  • Bra ljudbild
Sämre
  • Problematiska karaktärer
  • Skoningslöst svårt emellanåt
  • Långsamma stridsanimationer på fienderna
  • Bitvis jobbiga röster och fiendeljud
7
Gillar
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Vad tycker du?

2 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.