Philips fortsätter ösa ur sig kvalitetsskärmar under namnet Evnia. Här behandlar vi en av de senare modellerna, nämligen Philips Evnia 34M2C6500. Som synes på namnet är det en 34-tummare som dessutom kan stoltsera med dubbel QHD-upplösning (3440 x 1440) på en välvd OLED-panel. Till undertecknads förtret har dock Philips Evnia till slut gått och blivit svart-grå till sin design, precis som alla andra skärmar. Det är dock en av få negativa saker man kan säga om den här skärmen.
Första avtrycket
Storlek | 34 tum (86,36 cm); 7,72 kg (med stativ), 6,15 kg (utan stativ) |
Panel | QD OLED ”semi-matt” finish 10 bitars färg |
Upplösning, bildförhållande | 3440 x 1440 (21:9, Ultrawide) |
Uppdateringsfrekvens | 100 Hz (HDMI) 175 Hz (DP) (10 bitars ljusstyrka dock endast vid 60 Hz [HDMI] och 144 Hz [DP]) |
Anslutningar | 2 x HDMI (en kabel medföljer) 1 x DP (en kabel medföljer) 1 x USB (uppströms, kabel medföljer) 2 x USB (nedströms, en snabbladdande) 1 1 x 3,5 mm-ljud ut |
Övrigt | ClearMR 9000 och DisplayHDR True Black4000 Ambiglow (3-sidig) Bild-i-bild (2 enheter) |
Energiklass | F (minimum), G (ca. 99 W normaldrift med HDR/Ambiglow) |
Philips Evnia 34M2C6500 levereras i en rätt liten låda på lite över 10 kg. I den medföljer HDMI- och DP-kablage, en C13-strömsladd (transformatorn är intern, så bara en vanlig sådan krävs) samt en USB-sladd. Här finns plats för tre bildkällor, varav två är HDMI och en är DP. Specifikationerna skiljer sig vagt (se tabell). Vad gäller USB-kontakterna har Philips Evnia 34M2C6500 bara två, vilket kanske gör den snäppet svårare att sälja in som enda skärm. Den har heller inga högtalare, men däremot ett 3,5 mm-jack för hörlurar. Lite udda, men själv anser jag att inbyggda högtalare ändå aldrig är bättre än ”duger i krig”.
Det starkaste intrycket är dock att Philips Evnia 34M2C6500 inte har en matt finish på skärmen, utan något mellanting mellan matt och blank. Den ska vara antireflexiv, men för en som sitter framför ett fönster (alltså ett riktigt fönster) märks ändå en viss reflektion av skarpt dagsljus. I mörker eller vanlig inomhusbelysning ser skärmen dock på alla sätt fantastisk ut. Precis som blanka skärmar drar den ju dock så klart till sig fingeravtryck, så se till att ha (den icke-organiska!) rengöringsvätskan redo.
För övrigt bör nämnas att Evnia-skärmar använder en stor andel återanvänd plast: 35 % av foten och 85 % av skärmstommen. Trots eller tack vare det känns skärmen ren, fin och robust – helt enkelt som en kvalitetsprodukt.
Inte bara svart, utan TrueBlack 400
Tillverkare av i synnerhet gamingprodukter verkar ha något slags inbördes tävling i vem som kan ha flest modeord och (oftast tom) branschjargong i sina säljpitchar. Philips Evnia 34M2C6500 är så klart inget undantag. Den har VESA ClearMR 9000, DisplayHDR TrueBlack, Stark ShadowBoost, SmartImage, MultiView, och panelen är så klart själv av typen QD-OLED.
Så klart finns där viss betydelse bakom alla dessa magiska trollformler, men för gemene konsument kräver det viss research för att förstå exakt vad. För denne recensent räcker det med att konstatera: QD-OLED = lite mer ljus än en traditionell OLED => bra. Vad gäller OLED är ju en av de mest kända fördelar en bättre svärta och kontrast. Här gör Philips Evnia 34M2C6500 inte mig besviken. För såväl film som HDR-spelande har den en klockren svärta och en oerhört fin skärpa. Kanske är det bara programmen jag använder som inte skalar upp snyggt, men jag tycker framför allt text ser mycket skarpare ut på den här skärmen än dess granne som är 4K.
För underhållning
Nog för att en ultrabred skärm kan göra under för produktiviteten, med sin förmåga att ha 3–4 dokument eller andra fönster uppe samtidigt utan att tumma på utrymmet, men det är ju främst för spel en skärm som Philips Evnia 34M2C6500 är gjord. Här gör den ett ypperligt jobb, både med och utan HDR. Faktum med att jag fick lite problem med att ställa in HDR. I Windows 10 görs detta i bildskärmsinställningarna, och ger ofta en kraftigt ljus- och kontrastreducerad bild först. Jag kunde inte riktigt korrigera denna i skärmens OSD (kanske pga för hög uppdateringsfrekvens inställd; se infotabell), men för de spel jag provat med inställningen igång går det ändå alldeles utmärkt att kräma på med effekterna.
Jag hade glömt vilken ynnest det är att få spela med ultrabred skärm – åtminstone för de spel som faktiskt kan dra nytta av det (vilket faktiskt inte är alla; sitt ned i båten nu). Att den är välvd (det är väl i och för sig alla ultrabreda paneler, men nu börjar jag tappa tråden!) med 1800R gör bara saken bättre. Min nuvarande uppställning gör det lite svårt att sitta rakt i centrum, men jag märker ändå den avsedda, inlevelsefyllda effekten mycket väl.
För film vet du likväl som jag att det finns bättre val av skärm, om inte annat för att i princip inget videomaterial produceras i bildförhållandet 21:9. Kan du leva med pelarbild (svarta pelare på vardera sida skärmen) är dock Philips Evnia 34M2C6500 en alldeles duglig filmtittarskärm. Svärtan gör att kanterna snart inte märks och färgkontrasten gör att jag faktiskt hellre ser min anime på Philips Evnia 34M2C6500 än min primärskärm – åtminstone för tillfället.
Några sista ord
Det är väl dags för även mig att inse att ultrabreda skärmar är här för att stanna, även om det är lite jobbigt att behöva ackommodera ytterligare en skärmstorlek. Där finns helt enkelt så pass mycket innehåll gjort för sådana skärmar vid det här laget att upplevelsen blir bättre på en. Men med en prislapp på cirka 10 000 kronor är det ändå en ekonomisk aktivitet som inte blir många förunnad. Ändock – har du det ekonomiska (och rumsliga) utrymmet är det här en ypperlig skärm. Se bara till att följa Philips panelvårdsrekommendationer angående pixeluppdatering. Ska man ha en så här fin skärm kan man gott få ha den länge.
t
Verkar inte som att du är helt inbiten i 21:9 och filmer eller serier.
Alla typiska filmer och serier med black bars i över och undre kant, kan köras i 21:9 helt utan svarta kanter i bland annat video spelare som: MPC, VLC med fler utan att croppa något.
I stort sett allt filmmaterial spelas in i motsvarade 21:9, inte 16:9.
Däremot är 16:9 filmer som inte har svarta kanter överhuvudtaget, en annan fråga. Alltså IMAX scener som är ämnade att fylla hela TVn. Dock är de väldigt få än idag.
Daniel Onemark
Tack för din kommentar, t.
Det stämmer att jag inte precis kan titulera mig cineast, men din kommentar blev ett bra bildningstillfälle. Nu vet jag att 21:9 även kallas cinemascope. 🙂
Jag kunde dock inte få en enda av de testade videorna att spela korrekt i ett 21:9-bildförhållande. Det kan ha att göra med ålder eller kodning, och jag såg även att anime (som är ett av mina favoritmedier) sällan produceras i 21:9. Jag testade dock inte de större streamingtjänsterna, eftersom jag för tillfället inte prenumererar på någon.
Oavsett: Jag tar med mig din kommentar till framtida diskussioner om film 🙂