När Pokémon Legends: Arceus utannonserades i Nintendo Direct för snart ett år sedan var det många som höjde på ögonbrynen – i positiv bemärkelse. En Pokémon-berättelse som utspelar sig i en öppen värld med ett realtidssystem för att fånga och slåss med monstren har varit en våt dröm för fans ända sedan seriens begynnelse. Undertecknad var själv en av dem som drömde om de oändliga möjligheter framtiden skulle komma med. Det har nu hunnit gå tjugo år sedan dess, och teknologin tillåter äntligen drömmarna att gå i uppfyllelse. Fast det märks kanske inte så mycket som det borde.
Himmel och pannkaka
Pokémon Legends: Arceus utspelar sig för länge sedan i Sinnoh-regionen. Invånarna, bestående av Diamant- och Pärlklanerna kallar den dock Hisui, och Sinnoh är i stället den gudom de tillber. Regionen har också en skara nybyggare som kallar sig Galaxy Team. De har etablerat den lilla staden Jubilife vid kusten och utgår därifrån när de undersöker regionen och dess pokémon.
Galaxy Team har med sig sin nyaste uppfinning till Hisui, pokébollen. Med dessa kan de lättare komma närmre pokémon och få hjälp, främst i form av olika typer av extra arbetskraft. Eftersom användandet av monstren för att underlätta vardagen är så nytt för de flesta, är många både skeptiska och rädda för dem. Pokébollar är dessutom svåra att hantera och det är få som kan använda dem med skicklighet. En av dem är du.
Du, spelaren, börjar din resa som en tids- och rumsresenär (vilket kul nog gör Pokémon Legends: Arceus till ett isekai-spel, men mer om det annorstädes). Eftersom du har ett sådant födgeni för allt Pokémon blir du snart rekryterad till Team Galactic som upptäcksresande. Det hjälper så klart att stadens Pokémon-expert, professor Laventon, hittade dig och lät dig välja din första egna pokémon. Tillsammans med honom och ett gäng andra färgglada karaktärer ska du bekanta dig med Hisui och dess lokalbefolkning, samt bemästra dess pokémon och lösa mysteriet med varför du är där.
Var pokémon alltid så här fria (och aggressiva)?
Berättelsen följer alltså enkelhetens ledord, men tjänar ändå som en skaplig katalys till nyfikenhet. Vad som verkligen eggar på denne ännu mer är när du får se det första området: Obsidianslätten. Detta är ett av fem stora områden i spelet som vardera tar flera timmar att upptäcka. Tyvärr binds områdena inte samman sömlöst, utan tvingar dig att gå genom Jubilife var gång du vill till ett nytt område.
I varje område strövar pokémon fritt och beroende på deras natur lämnar de dig ibland ifred. De flesta gör dock inte det, utan kommer att lägga märke till dig och till slut attackera dig. Det här är det största nya med Pokémon Legends: Arceus – du går aldrig helt säker. Ett par träffar och du svimmar av, oavsett hur många pokémon du har med dig. Detta är ett tveeggat svärd. Som spelare kan du aldrig riktigt slappna av, även om det finns många föremål att hjälpa dig på traven. Ja, och dina pokémon så klart.
Självklart kan du i vanlig ordning strida med dina pokémon, men inte ens här är Legends som det brukar. Nytt är att du kan se turordningen flera rundor framåt, och den påverkas inte bara av monstrens speed-värde. Efter ett par nivåer kan pokémon bemästra sina attacker och använda en Agile och en Strong version, vilka påverkar skadeverkan, PP-användning och tidigare nämnd turordning. Dina attacker är dessutom mycket friare än vanligt; inga HMs, TMs eller besök till lärare; när du lärt dig en attack kan du glömma bort och återlära dig den när du vill. Eller nåväl, en lärare finns, men hon lär bara dina monster attacker de inte redan kan lära sig själva.
Det finns dock extra farliga ”fiender”, så kallade alfa-pokémon, vars ögon lyser röda och vars illvilja mot dig är konstant. Ser du dem blir det att snabbt lägga upp en strategi. Till en början är en bra sådan att lägga benen på ryggen. Pokémon Legends: Arceus vill att du ska ha järnkoll på stridssystemet med vilka typer som är effektiva mot vilka. Detta gäller dubbelt upp för sammandrabbningar med alfa-pokémon.
Checklistan
Pokémon Legends: Arceus ger dig ett huvuduppdrag åt gången som du måste lösa för att ta dig vidare i berättelsen. Dessa handlar om att lugna pokémon som går bärsärk (som inte är alfa-pokémon dock) och få respekten från de lite viktigare individerna – bland både monster och människor. När du inte gör det kan du förkovra dig i sidouppdrag, requests, till du uttömt varenda kvadratmeter av spelets huvudområden och fyllt på din Pokédex ordentligt. Detta inkluderar ofta att fånga mer än en av varje pokémon och studera deras attacker.
Med allt detta sagt – stora områden/kartor, många NPC:er och sidouppdrag – är det lätt att göra jämförelser till flera Ubisoft-spel så som Far Cry: Primal eller Starlink: Battle for Atlas. Det är helt berättigade jämförelser. Och de blir än mer relevanta när du tar med hantverkssystemet i ekvationen. Här finns så ofantligt mycket apportuppdrag, inklusive att fånga flera pokémon av samma art, att det är lätt att överrumplas. Pokémon Legends: Arceus har dock fördelen att det lämnar precis lagom mycket till slumpen (förutom ett par uppdrag). Hisui är dessutom en väldigt mysig värld som jag gärna spenderar min tid i.
Daterat vid ankomst
Elefanten i rummet för Pokémon Legends: Arceus är precis som många av Pokémon-seriens senaste spel: grafiken. Även här är det svårt att inte jämföra med Breath of the Wild, som både ser läckrare ut och har en stabilare bilduppdatering. Och är över fyra år äldre. Hisui har en fin landskapsarkitektur och vacker natur, men det hade kunnat se ännu snyggare ut. Frågan är varför det inte gör det.
Japanskt inspirerande
Att se japanska studiors tolkning av vida världar och öppna landskap är alltid fascinerande. Och Pokémon Legends: Arceus är onekligen japanskt. Mellan alla ljud av japanska trummor och stränginstrument och alla referenser till sumo och potatismochi (som jag hoppas du gillar; det är det enda huvudkaraktärerna äter!) råder det ingen tvekan om ursprung. Det är bara synd att Hisui inte har fler städer att visa upp mer av detta i sin arkitektur.
Musiken i Pokémon Legend: Arceus är annars blandad. De sedvanliga remixerna av klassiska stridslåtar finns här. De varvas med en stadsmusik som är synnerligen fantasilös och en urtråkig ”smygmelodi” när en pokémon är efter dig. De bästa bitarna hörs medan du utforskar regionerna (särskilt på natten) utan pokémon i närheten. Det är synd att dessa mysiga melodier avbryts så ofta av rent gnissel.
Pokémon Legends: Arceus ska spelas. Är du det minsta intresserad av spelserien, vare sig du är ny eller gammal fan, är det här en del av dess historia du verkligen vill se. Här finns massor av utrymme för förbättring, men det som står till buds är redan så pass bra att du inte kommer ångra din exkursion i Hisui.
En andra åsikt – från Daniel Rydelius
Jag har suttit som fastnålad vid Pokémon Legends: Arceus sedan det damp ner i brevlådan. Att fritt vandra omkring i öppna landskap och iaktta småmonster i det vilda fullkomligt trollbinder mig! Jag älskar att försiktigt närma mig en pokémon, väcka dess nyfikenhet och sedan mata den med bär. Eller när samma kontakt leder till en intensiv drabbning med en annan ’mon. Jag uppskattar också att de skräckinjagande alfamonstren drar ner mig på jorden när jag börjar känna mig högmodig. Det är både ett inbjudande och lätt spel samtidigt som det är utmanande och har spelmekaniska djup som väcker nyfikenhet hos en veteran som mig.
Legends: Arceus är pokémonseriens sanna evolution! Det bryter ny mark för serien både på utsidan med ny spännande mekanik för fångst utanför strid, och på insidan med nya system för strid och utveckling. Fokuset på att studera och katalogisera pokémon i öppna miljöer, istället för att bara bli den mäktigaste tränaren, är en skön vind i den gamla serien. Och även om jag hade velat se mer meningsfulla interaktioner med vilda pokémon är det här ett jättekliv i rätt riktning.
Jag har för övrigt inte upplevt att Pokémon Legends: Arceus presterar dåligt. Bildfrekvensen är jämn (ca 30 i sekunden) och spelet har hittills inte kraschat, trots att jag är uppe i 50 timmar speltid och vissa sessioner släpat i uppemot 8 timmar. Men det är sant att texturer och grafiska föremål poppar in i bild, särskilt när du galopperar över långa sträckor. Fast rent estetiskt är Legends: Arceus ett vackert spel som framgångsrikt smälter samman seriens animestil med färgpaletten av konst från edoperiodens Japan.
Pokémon Legends: Arceus släpptes digitalt och fysiskt på Nintendo Switch den 28 januari 2022 och har en rekommenderat prislapp på cirka 600 kronor.
