Spelet som rockade FPS-scenen
Quake II är en av flera titlar som jag – konstigt nog – lyckats förtränga i mitt undermedvetna. Titeln landade i min hemma-PC i form av en demoskiva från en datortidning som min far prenumerade på. Av de få minnen som finns kvar i huvudet vill jag minnas den tuffa framtoningen och framförallt den hutlöst skoningslösa svårighetsgraden. Jag var dock inte ensam att imponeras över spelets tekniska bedrifter.
Quake skapade en digital jordbävning världen över när spelet släpptes 1996. Quake var ett av de första FPS-shooters som tillät spelaren att interagera i en 3D-miljö. Möjligheten att spela online via modemuppkoppling bidrog till spelets popularitet. Ett år senare var det dags att upprepa bravaden dubbelt upp. Quake II var ännu snyggare, större och mer effektfullt – trots den skrala storyn och det linjära upplägget. Upplevelsen blev heller inte sämre av Voodoo-korten som 3Dfx lanserade i samma vända. Plötsligt pumpades spelets grafiska muskler upp med ett resultat som få PC-nördar kunde undvika.
Tjugofem år senare har upphovsmannen Id Software tillsammans med förläggaren Bethesda och remake-uppstickaren Nightdive Studios gett ut en ny upphottad variant av Quake II. Under årets Quakecon-mässa avslöjades planerna om att släppa spelet i en ny skrud för dagens spelpublik – och fort gick lanseringen. Remasterversionen till trots är spelet samma utgåva som tidigare, dock med lite högre upplösning i fullt 4K-stöd. Förutom det visuella erbjuder även Quake II ett maffigt tilläggspaket innehållandes Quake 64, tidigare expansioner, ett historiearkiv och den purfärska solokampanjen Call of the Machine från vår svenska stolthet Machine Games. Mycket valuta för pengarna med andra ord.
Quake II tar inga fångar
Storyn utspelar sig i en avlägsen framtid där mänskligheten hamnat i krig med en främmande ras som heter Strogg. I ett desperat motdrag skickas en drös med marinsoldater till angriparens hemplanet. Tyvärr slutar projektet inte väl och merparten stryker med vid landsättningen. När min namnlöse karaktär vandrar ut från sin skyttel börjar resan omgående. Jag börjar med en ynklig laserpistol för att nästan direkt avancera till ett hagelgevär. Tempot är rafflande högt och likaså svårighetsgraden. Quake II hymlar inte med silkesvantar som stryker dig medhårs. Det är svårt men inte frustrerande svårt. Här sätts spelaren direkt på pottan av fiender som dyker upp runt varje hörn och sätter dina överlevnadskunskaper på prov. Det gäller att vara vaksam men ändå aggressiv för att inte ge motståndet minsta chans.
När jag syftar på aggressiv, så menar jag den mastodonta eldkraften som ligger utspridd längs banorna, tillsammans med ammunitionen och hälsopaketen. Som vanligt erbjuds det klassiska hagelgeväret, kulsprutan, laserskjutaren och de mer…. explosiva ditona. Raketgeväret och granatkastaren kommer väl till pass för att panga musten ur de grövsta bestarna. Slutklämmen är den legendariska BFG 10 000, vars energiklot pulvriserar allt till minsta atom.
Bandesignen är klassiskt 90-tal med oändliga brunsmetiga labyrinter som snirklar sig längs stigarna. Jag hoppar mellan lådor, trycker på knappar och aktiverar broar, precis som jag minns solokampanjens aptrista miljöer som knappast lämnade något eftertryck bakom sig. Är spelaren extra ambitiös finns hemliga hålor som gömmer extra skatter att nyttja till sin fördel. En stor nyhet är möjligheten att välja en kompass utifrån ett hjul. Genom ett enkelt knapptryck talar kompassen om var vederbörande ska navigera till nästa objekt. Onekligen en viktig funktion för att slippa onödig frustration när labyrintformatet skapar frågeluckor var vederbörande ska gå någonstans för att komma vidare. Jag drar även nytta av hjulet när andra viktiga saker hittas längs vägen och aktivera dem när behov uppstår.
En kulturskatt värd att investera i
Efter flera förbrukade kvällar kan jag glatt konstatera att Quake II Remastered är en fjäder i hatten för Nightdive Studios som tänkt på allt och lite till. Det är fanatiskt roligt att få återvända till denna oslipade diamant som visade var skåpet skulle stå en gång i tiden. Det är rått, mörkt, brutalt – och visar ingen som helst nåd, precis som det ska vara. Spelmekaniken erbjuder ett rafflade tempo som manar spelaren att fortsätta kämpa till sista andetaget.
Paketet är proppat med extramaterial att sätta tänderna i när solokampanjen är avslutad, själv eller tillsammans med vänner online eller delad skärm. Dock är spelet bäst optimerat till PC, vilket märktes omgående på handkontrollen när undertecknad satsade på konsolformatet. Att få allt detta för priset av en hundralapp är snudd på oförskämt billigt. Skaffa spelet redan nu. Det är en kulturskatt som ingen seriös FPS-veteran bör gå miste om.
Nu väntar jag med spänning på att Nightdive Studios ska lägga labbarna på Kingpin: Life of Crime och SiN som nästa stora remasterprojekt i en nära framtid.
