Sonic Forces Recension

En gång i tiden var jag och Sonic goda vänner. Sonic Adventure 2: Battle gick på min GameCube och jag spenderade timmar på att hitta alla hemligheter, samla ringar och föda upp små chaos.

Med tiden svalnade mitt intresse och min vänskap med Sonic föll lite i glömska. Vi har setts då och då, men efteråt har jag alltid varit lite illa till mods. Han är inte den igelkott han en gång var. När hans nya äventyr uppenbarade sig kunde jag dock inte låta bli att känna något… Jag tror det kallas hopp.

När Sonic Forces utannonserades var jag försiktigt optimistisk. När det sedan avslöjades att man kunde skapa en egen karaktär hade jag svalt betet med hull, hår och springskor. Det här hade potentialen att bli riktigt bra! Klarar det senaste tillskottet i spelserien om den blåa kaxiga igelkotten att leverera? Låt oss ta en närmare titt…

Det här är Infinite, vår nya skurk.

En splittrad historia

Sonic Forces börjar med dunder och brak. Sonic och hans vänner förlorar kampen mot Dr Eggman och hans nya hjälpreda Infinte (Han är ungefär lika intressant och effektiv som messmör). Sonic blir tillfångatagen och hans vänner bildar en motståndsrörelse för att stoppa den galne vetenskapsmannen och för att rädda sin blåa vän innan det är försent. Det hela känns som en dåligt skriven fan fiction och det är lika underhållande som det är katastrofalt uselt.

Just ja, klassiska Sonic är med också. Av någon anledning.

Sonic Forces sägs vara  lite mörkare i tonen än sina föregångare, men det märks inte speciellt mycket. Spelets försök att skapa någon form av seriös och lite mer vuxen stämning kantas av oneliners och skämt och det blir istället omedvetet underhållande. I ena stunden kan det pratas om att Sonic blivit torterad i sex månaders tid och kommer att bli avrättad… och i nästa stund kläcker Sonic ur sig en klatschig kommentar om chilikorvar. Det hade kanske kunnat fungerat bättre om spelet hade gjort det hela med någon form av självironi, men Sonic Forces går inte hela vägen. Det går nog egentligen inte ens halva.

Fräsig läderjacka? Check! Söta skor? Check! Gurren Lagann-brillor? JAJAMENSAN!

Mitt möte med Sonic

Ett av spelets stora dragplåster är möjligheten att skapa din egen spelbara Sonic-karaktär. Du spelar en nykomling i motståndsrörelsen och hjälper Sonic och gänget under spelets gång. Din karaktär får sina stunder i rampljuset och spelet gör ett halvbra jobb att blanda in dig i berättelsen. Karaktärsskaparen och klädsystemet är ett av spelets starkaste och roligaste sidor. Du kan välja mellan olika raser, huvudformer, ögon, färger och självklart kläder. I början har du inga kläder alls eller en ful latexdräkt, men allt eftersom du klarar av banor eller uppdrag börjar nya snygga plagg ramla in i garderoben. Jag valde att skapa en katt (såklart) med noll modekänsla. Hon är mitt mästerverk.

Spring för livet!

Gotta go fast… eller inte?

Majoriteten av spelet går, i klassisk Sonic-anda, ut på att ta sig igenom en bana genom att springa snabbt, samla ringar och undvika/spöa upp fiender som står i vägen. I grund och botten fungerar detta bra i spelet. Det går snabbt, men inte så snabbt att du missar krokar i vägen eller hemligheter. Spelets generiska tre-fyra fiender står ofta ut lite mot bakgrunden och är lätta att upptäcka i tid. Vad spelet har ett stort problem med är kontrollen och usel bandesign.

Sonic Forces har tre olika spelbara karaktärer: Moderna Sonic, Klassiska Sonic och din Avatar. Moderna Sonic springer igenom banor i en variation av 3D- och 2D-vyer. Klassiska Sonic springer genom banor med 2D-vyer och de påminner en del om den gamla skolans Sonic-spel. Din Avatar är nog den som sticker ut lite ur mängden. Spelmässigt är den lik moderna Sonic, men tillskillnad från den kaxige igelkotten så har du ett vapen till hjälp. Med detta vapen har du också en vajer du kan använda för att ta dig genom banorna. Du kan också välja mellan olika vapen med olika färdigheter (Exempelvis en eldkastare, en borr eller en elektrisk piska).

En intensiv bosstrid! Sonic Forces bjuder på ett gäng riktigt roliga bossar!

De tre spelbara karaktärerna är ett spännande tillägg och det är inte allt för frustrerande med olika rörelsescheman. Problemet ligger i att alla tre lyder helt olika fysiska lagar. Klassiska Sonic kan till exempel accelerera upp i fart väldigt snabbt, men det kan inte din Avatar… som är så ofantligt segstartad. Om klassiska Sonic hoppar så håller han sig kvar i luften även när du släpper spaken, men moderna Sonic gör precis det motsatta. Saker som dessa gör att skiftet mellan karaktärerna känns klumpigt och onaturligt.

Något som alla har gemensamt är dock en stel kontroll. Att försöka styra karaktärerna under snabba springsträckor är verkligen något man gör på egen risk och att försöka vända karaktärerna för mycket orsakar ofta att dem stannar helt och hållet bara för att vrida sig åt hållet du ville rikta dem mot. Det är dock inte bara vid springandet det känns konstigt. Att hoppa blir ofta väldigt pilligt. Du hänger kvar i luften länge, men faller till marken som en sten. I de snabba delarna av spelet är detta faktiskt helt okej och det känns lite mer anpassat till just dem delarna, men i de långsamma plattformsdelarna (som är allt för många) blir bristerna uppenbara och det blir en riktig plåga att ta sig igenom vissa banor tack vare detta.

Något som Sonic Forces gör bra däremot är spelets bossar. Majoriteten av dem är roliga, kluriga och dem känns unika. Guldstjärna på det!

Eggman har mer eller mindre tagit över världen och hans nedriga robotar är överallt!

Allt som glimmar är inte guld, men…

Sonic Forces är kanske inte det snyggaste spelet på marknaden, men det ser stundtals riktigt bra ut. Säga vad man vill om Sonics värld, men den riktigt flyger av skärmen och är fylld med vackra färger och spännande design. Det vajande gräset på Green Hill, de höga byggnaderna i Capitol City, de märkligt placerade rälsen utanför Dödsägget i yttre rymden.  Under tiden man spelar kan det ibland bli lite plottrigt, men inte en gång under tiden satt jag och tänkte på att spelet var fult. Eggmans mustasch har aldrig sett så bra ut, så mycket kan jag säga.

Efter en del funderingar

Det snällaste ordet jag kan använda för Sonic Forces ”mediokert”. Det är ett kort spel och huvudstoryn går att klara va på drygt 5 timmar. Utöver spelets berättelse finns det mängder med uppdrag och saker att samla, och det är där spelet är som roligast. Spelet introducerar en del nya element och att skapa en egen karaktär är en höjdpunkt och jag hoppas innerligt att vi får se detta i framtida Sonicspel.

Då återstår frågan: Är Sonic Forces ett dåligt spel? Nja. Det finns en del ljusglimtar av något riktigt bra och det är absolut ett steg i rätt riktning efter Sonic Boom, det går i alla fall att konstatera.

Läs mer om vår betygskala >>

4
Dåligt
Louise heter jag och jag bor någonstans söder om Stockholm med en vild katt och spenderar dagarna med jobb, kaffedrickande och en massa twittrande. Spel har varit ett intresse för mig så länge jag kan minnas och det har bara fortsatt att växa. Spel med stora världar, levande karaktärer och spännande historier är favoriterna. Bioware är för alltid min stora kärlek, men även Zelda, Tales of-serien och Persona-serien ligger mig varmt om hjärtat. Förutom spel så är jag en stor konst- och filmnörd. Seriöst, få mig inte att prata om film eller konst. Eller Biowares spel. Jag rabblar på i timmar.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.