Det var bara en tidsfråga innan Space Harrier AGES skulle dyka upp i Switchens eShop. Spelet är en omisskännlig del av SEGA:s arv som pionjärer i arkadhallen. Tillsammans med spel som Out Run och Hang On var det en stor reklamaffisch för SEGA:s imponerande skalningsteknologi som lät snabba actionspel kännas tredimensionella.
Välkommen till fantasizonen
Space Harrier har aldrig haft någon särskild berättelse – än mindre en som känns rimlig i förhållande till designval. Den digitala manualen (som fortfarande bara kan läsas online …) till Space Harrier AGES förtäljer att den onda, enögda Mammut och hans folkilskna underhuggare försöker ta över världen Harrier lever i. Nu är det upp till denna rättskaffens rymdfarare att ställa saker och ting till rätta. Med sina jetrymdkanoner under fötterna ser Harrier faror så som drakar, stridsflyg, gigantiska robotar och flygande stenhuvuden i vitögat medan den schackrutiga marken snabbt susar förbi under honom.
Fantasizon är verkligen rätt ord för formgivningen i Space Harrier. Det är väldigt lätt att tro att producenten (Yu Suzuki själv) gick på diverse substanser av olika slag när spelet kom till, men vem som än gav det här tummen upp måtte själv ha varit minst lika påverkad. Och det är så. Djävulskt. Bra!
Tunggung
Som om inte designen var klockren nog i sig så ackompanjeras den av ett soundtrack signerat Hiroshi Kawaguchi. Denne tonsättare gav även världarna liv i Fantasy Zone, After Burner, Out Run och så många fler. Lycka till med att få den här öronmasken till signaturmelodi ur huvudet den här sidan om nyår. Här finns några enstaka betydligt blekare, rentutav tråkiga spår, men de är få och dyker (lustigt nog) sällan upp under spelets gång.
Ljuddesignen slutar inte vid ett grymt soundtrack, utan allt ljud i spelet är väldigt medvetet. Eftersom fienderna ofta susar om dig bakifrån innan de attackerar, eller kommer så långt framifrån att det kan vara svårt att se den lilla flugskiten närma sig, så har alla olika fiender ett varselljud. Du lär dig snabbt vem som har vad och hur du bäst bör hantera situationen. Skulle du ändå lyckas bli träffad av fiendeeld eller springa in i något hinder så får du snabbt ett uppmuntrande ”Get Ready!”. Samma röst påminner dig efter varje boss att du sköter dig toppen. Ljudet är en av flera faktorer som gör Space Harrier AGES till den typen av spel som får dig att säga ”bara en gång till!”.
Tomt på nyheter
Vid det här laget har man hunnit bli bortskämd av hur bra M2 hanterar sina små guldkorn. Det bäddar tyvärr för besvikelser när produkten innehåller så mycket mindre än vad man hoppas på. Space Harrier AGES har tyvärr väldigt få nyheter.
De för AGES-serien vanliga inställningarna finns alla där: musikspelare, svårighetsgrad, skärmstorlek (med eller utan skärpa och krattfilter) och fullt valbara kontroller. Du kan dessutom använda en ensam JoyCon som en emulerad joystick, men lycka till med ett få den att göra som du vill. Här testades både vänster och höger med ett entydigt resultat: frustration.
Krattfiler ser sämst ut på skärmdumpar, men i spelet ger det faktiskt en underbart retro känsla. Komainu Mode – en av nyheterna i Space Harrier AGES Funktionen att välja bana är ett välkommet tillskott för oss som får slut på Credits och snubblar på mållinjen.
Under originalläget på huvudmenyn syns det så kallade Komainu-läget. Detta är i princip att spela Space Harrier AGES på superlätt svårighetsgrad. Harrier har två stycken gulliga små styggelser kallade Komainu på vardera sidan om sig som tillsammans ger honom en sköld mot direkta kollisioner. Fiendens laser kan fortfarande tränga igenom skölden, men så länge du rör dig där ingen fiendeeld är så blir du i princip odödlig. Det är kul att sådana spellägen inkluderas, men när det är denna versions största nyhet så kan man inte annat än känna sig lite besviken.
Separata ambitioner
Det börjar i skrivande stund bli uppenbart att SEGA:s retroambitioner håller på att gå itu. På den kommande Mega Drive Mini saknas klassiker som Thunder Force 4 och Space Harrier, med största sannolikhet för att de nyligen släppts på Switch i en något mer imponerande skrud. Vad som gör denna skrud mindre imponerande är att den fortfarande bleknar i jämförelse med de Japan-exklusiva SEGA AGES-utgåvorna på PlayStation 2 från närmre 15 år tillbaka.
Den ena (volym 4) var en full nyversion med polygoner i 3D och hade varit ett ypperligt tillskott till den här utgåvan. Den andra (volym 20) var en kompilering som innehåller inte bara arkadoriginalet, utan även versionerna till Game Gear och Master System, tillsammans med Space Harrier II (Mega Drive) och Space Harrier 3-D (Master System). Återsläppen på Nintendos 3DS hade stereoskopisk 3D som ett extra försäljningsargument; Switch-släppen saknar i högsta grad liknande argument.
Faktorer nämnda ovan gör tillsammans att Switchens än så länge exklusiva AGES-serie känns alltmer som en bromskloss utan större existensberättigande. Det är riktigt roliga spel, och att få ta del av M2:s trollkonster är alltid en ynnest, men att köpa dem en och en på det här droppmatande sättet påminner lite för mycket om hur Nintendo behandlar sin online-tjänst med NES-spel just nu. Det lämnar en sur eftersmak i munnen, även om det också är med en gladlynt melodi på repeat i öronen.
