Super Mario Bros. Filmen Filmrecension

En familjefilm i flera lager, där undertecknad är helt inne på det som flörtar med spelfans.

Jag har fortfarande aldrig sett den första filmatiseringen av Super Mario Bros. Det kommer att hända förr eller senare, men behovet finns helt enkelt inte där just nu. Där fanns väl egentligen inte ett direkt behov av att se den nya adaptationen heller, när allt kommer i kring. Men det gjorde jag ändå, på VIP-stol. Och jag ångrar mig inte det minsta.

För- och nackdelar

Super Mario Bros. Filmen har ungefär lika mycket som talar för och emot sig själv. Den främsta och ljudligaste kritiken är i rollvalen: Chris Pratt och Charlie Day som Mario-bröderna var svårt att föreställa sig som ett bra beslut, medan Jack Black som Bowser är rena sagocastingen. Valet av studio landade på Illumination, vilka står för den styggelse som Minionerna utgör. Samtidigt ligger samma studio bakom den helyllemysiga Husdjurens hemliga liv. Det gör faktiskt att porträttet av New York, om än kort och ytligt, görs med viss vana och ett gott stycke finess.

Här finns dock en fördel för undertecknad: Jag har inte an aning om varför Chris Pratt skulle vara sämre lämpad än någon annan. Jag har nämligen inte (till min kunskap) sett en enda film med honom. Hakade folket upp sig på att inte få en italiensk stereotyp? Då kan de i sådana fall andas ut, för Charles Martinet, spel-Mario själv, har två biroller i nära anslutning till huvudkaraktärerna. Oavsett: Om herr Pratt är just din största anledning till oro, kan du bekvämt luta dig tillbaks i biostolen. Mario-bröderna presterar nämligen båda precis så som man kan förvänta sig av professionella skådespelare och fyller sina kängor och vita handskar väl.

Och hur står sig filmen på svenska? För undertecknad får framtiden utvisa detta. Men det bådar hur gott som helst att Bergsalas Nintendo-i-Norden-legendar Owe Bergsten fått flera biroller, och trailern låter ju helt okej. Toad (Panteoz!?) och Bowser (Lawrence Mackrory) låter riktigt bra. Mer info finns på Dubbningshemsidan.


Helt rätt tittarflörtande

Super Mario Bros. Filmen är den bästa sortens tittarflörtande. Egentligen går den i precis samma spår som Röjar-Ralf gjorde för ett decennium (!) sedan. Men medan Ralf sitter på en bekväm Metascore på 72, ligger Super Mario Bros. än så länge på ynka 46. Men, läsare hos Varvat är kanske inte riktigt intresserade av vad vanliga kritiker har att säga om saken. Som gamer vill man veta i vilken mån filmen är sevärd, och om den gör källmaterialet rättvisa. Det är den, och det gör den – i spader!

Det här är den typ av film som man bör se efter att ha undvikit trailers, analyser och … tja, recensioner också, kanske. Därför tänker jag hålla mig kort: Super Mario Bros. Filmen innehåller så mycket trevliga överraskningar, och de bejakar verkligen gigantiska delar av det som gör speluniversumet så omtyckt och fascinerande. Den är fullspäckad med fantastiska färger, rollprestationer och snyggt koreograferad action, invävd i en handling som är precis lika fjompig som den ska vara. Den lyckas till och med ge en blygsam avkastning på emotionell investering.

Men framför allt är Super Mario-filmen en fantastisk attraktion för påskäggsjakt, som säsongen bjuder. Här finns nämligen så många referenser, hyllningar och annat insmuget att du kommer behöva åtskilliga genomgångar för att se dem alla. Här finns säkert också ett shot-spel att baka in, men då lär du bli så askalas att jag fruktar för dina extraliv och bestämt avråder.

Rätt noter

Super Mario Bros. Filmen träffar alla noter rätt, såväl dramaturgiskt som musikaliskt. Bara låtnamnen på filmens soundtrack är nog för att locka till grin. Här passar det sig att höja på hatten för musikansvarige Bryan Tyler och hans drygt två dussin lakejer. Här finns minst lika många musikaliska påskägg som visuella, och det är den renaste fröjd att få ta del av.

Med sin speltid på 1 timme och 32 minuter känns Super Mario Bros. Filmen som ett alldeles lagom kvällsnöje som lär gå hem hos påskäggsjägare såväl som barnfamiljer. Den levererar en komplett berättelse med stor kärlek och respekt för källmaterialet, och precis tillräckligt med kreativ manipulation av detsamma. Jag har mycket svårt att tänka mig en besviken biobesökare från min egen målgrupp, och själv gick jag och mitt sällskap ytterst nöjda från upplevelsen – med förhoppning om mer!

Jag tänker avsluta den här recensionen med ett musikaliskt nummer. Tack och lov får Jack Black sjunga ut i Super Mario Bros. Filmen; sång är ju för sjutton gubbar det mannen gör bäst!. Att detta nummer kommer att övervägas för en Oscar gör dock hela tilltaget än bättre.

En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.