Team Sonic Racing Recension

Videospel med go-kart i har Mario Kart att tacka för i princip allt. Men ibland släpps det spel som bevisar att eleven ibland blir läraren. Team Sonic Racing är inte ett sådant spel.

Alla spel borde ha ett samarbetsläge. Det är lite hyperboliskt uttryckt, men faktum med att det bara är fantasin som sätter gränser för vad man faktiskt kan åstadkomma för vrickat oväntade funktioner med samarbete som ledstjärna. I likhet med hur Mario Kart: Double Dash tog samarbete till gokartracingen vill nu Team Sonic Racing förbättra den. Resultatet är blandat, men onekligen fokuserat.

”There is no ‘I’ in team”

Väljer färger på Sonics bil. Blått, vtt och rött ska det bli.
Med en attityd som Sonics kan man ju inte köra i leksaker!

Du kör ensam i din glorifierade go-kart , men du är långt ifrån ensam på banan. Karaktärsmenyn består av femton karaktärer, men bara fem olika lag: godingarna, ondingarna och tre smaker mitt emellan. Varje lag har en Snabb, en Teknisk och en Stark karaktär och de måste alla samarbeta för att vinna. Vinstpoängen fördelas nämligen efter varje race baserat på hela lagets prestationer i rangordningen.

Team Sonic Racings samarbete stannar dock inte där; spelet är utrustat med flera små egenheter för att underlätta och främja samarbete. Den som ligger först i varje lag kan lämna ett spår efter sig – håller sig lagkamraterna på det gula spåret tillräckligt länge, får de en boost när de lämnat det. På samma sätt kan man ge varandra ”skim boosts”: genom att passera förbi en fallen kamrat rycker du upp dem till din egen hastighet. En fullträff behöver alltså inte nödvändigtvis betyda slutet på ditt segertåg.

Som om inte det vore nog så kan du dela dina föremål med laget. De klassiska föremålslådorna som finns utspridda över banorna innehåller de sedvanliga hjälpmedel och djävulskap vi alla har Mario Kart att tacka för. Och de kan skickas vidare, med chansen att tripplas i kraft! Får du en trippel raket kan du avfyra två och skicka vidare den sista – chansen är stor att även mottagaren då får tre raketer och förstörelsen är ett faktum.

Alla dessa handlingar tre bygger dessutom upp en lagmätare. När denna är full kan laget aktivera sin Team Ultimate: en kort, men intensiv fartökare som ger temporär odödlighet och gör livet surt för den motståndare du lyckas krascha in i. Team Sonic Racing är således byggt med samarbete i fokus och på första parkett.

”But there is a ‘me’”

För den ensamme spelaren finns här inte alls lika mycket att frossa i. Team Sonic Racing går att spela online och här finns ett ”klassiskt” enpersonsläge, men den största behållningen av spelet har den med vännerna hemma i soffan. Det är tydligt att utvecklarna Sumo Digital har hittat en nisch och byggt hela konceptet runt den. Medan jag har stor respekt för den hängivenheten är det svårt att inte jämföra Team Sonic Racing med föregångaren Sonic & All-Stars Racing Transformed. Det spelet var en komplett singelspelarupplevelse och hade dessutom gott om flerspelarfunktionalitet därtill.

Här finns ett berättelseläge, men jag använder den termen mycket generöst här.

Det tråkigaste nedbytet från föregångaren är dock inte bristen på bra singelspelarlägen, utan bortkopplandet av alla härliga bonuskaraktärer med allt vad det innebär. Team Sonic Racing lever upp till namnet genom att enbart ha karaktärer från Sonic-universumet. Det är alldeles förståeligt med tanke på just lagmekaniken och att lagen är statiska, förutbestämda (utom i de friare spellägena), men det är tydligt att det begränsar såväl karaktärsutbudet som bandesignen. Banorna är tätare anknutna till Sonics universum och inte alls lika varierade och lätta att lägga på minnet. Här finns ett par återvändande banor, och de är klart snäppet vassare än nyare banor, trots avsaknaden av transformationer från det tidigare spelet.

Tomt under huven

Förutom lagaspekten med tillhörande funktioner är Team Sonic Racing nästan identiskt sin senaste föregångare; gas och drift sitter i axelknapparna (L/R eller likvärdiga), högerspaken gör trick, B/kryss skjuter, etc. Däremot är fartkänslan inte alls densamma. Det kan vara för att Switch-versionen är i 30 bildrutor per sekund (PS4-versionen ger 60), men det var föregångaren på PS3/XB360/WiiU/PC också (okej, kanske inte den sistnämnda). Detta får som effekt att framför allt fartbaserade utmaningar känns mycket svårare och segare än vad de borde vara, oavsett vad du sätter för hjul och kaross på din kärra.

Team Dark, redo at slå danken av motståndet.
I Story Mode sitter de ihop i vått och torrt – i Free Play kan du mixa och matcha

Inte ens ljudet hänger riktigt med. På splittad skärm separeras ljudet ojämnt. Extra irriterande för ett spel som med fördel ska spelas på delad skärm. Bilarna å sin sida låter väldigt leksaksaktigt, trots sin barnsligt fräsiga look. Å andra sidan håller soundtracken hög kvalitet med många bekanta låtar från Sonics historia, men dessvärre är det den moderna som får stå i centrum. Här finns bland annat låtar från Sonic Colours, Sonic Forces och Sonic R (till undertecknads stora förtjusning).

När det gäller 30 mot 60 bildrutor är det senare alltid att föredra, men bara om det är stabil bil(d)uppdatering. Team Sonic Racing är på vissa ställen marginellt snyggare än sin föregångare – på de flesta ställen dock fulare. Med allt nämnt ovan är det häpnadsväckande att spelet inte förmår prestera bättre än en föregångare med över sex år på nacken. Där Sonic & All-Stars Racing Transformed kunde springa sida vid sida med Mario Kart 8, är Team Sonic Racing två snubblande steg bakom. Är du trots det nyfiken på spektaklet är det antagligen PS4- eller Xbox One-versionerna du ska prova.

Summering
Team Sonic Racing är ett racingspel med fokus på samarbete. Som gimmick betraktat är det intressant och levererar lagom doser skoj med vänner hemma i soffan, framför allt om sällskapet är Sonic-fans. Det finns dock både bättre kartracingspel och bättre kartracingspel utvecklade av Sumo Digital.
Bra
  • Stabil bilduppdatering
  • Rätt bra soundtrack
  • Uppfriskande samarbetsfokus
  • Priset (399 oavsett maskin)
Sämre
  • Ingen vidare fart- och körkänsla
  • Många nerbyten från föregångaren
  • Bitvis oinspirerad design
6
Skapligt
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Vad tycker du?

3 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.