Ultracore Recension

Ultracore är mer än ett kärleksbrev till europeiska actionspel från 90-talet – det ÄR ett. Med en så brokig historia går det inte att vara annat än lycklig över att det till slut fick se dagens ljus.

Innan DICE sögs upp i giganterna som är Electronic Arts gick de under namnet Digital Illusions och gjorde helt egna spel för helt andra utgivare. En av dem var Psygnosis och ett av projekten var Hardcore. Hardcore var tänkt att komma till Commodore Amiga (och troligen CD 32), SEGA Mega Drive samt SEGA Mega CD. Hardcore ska tydligen ha varit nära inpå guldstatus och speltidningarna (bl.a. Sega Power) hade dragit igång hajpen. Sedan drogs kontakten ut; utgivaren fick kalla fötter.

Att släppa ett tvådimensionellt run ‘n gun-spel i samma tidsera som den stundande polygonrevolutionen med PlayStation i fronten hade i och för sig varit ett djärvt steg. Det var dock inte ett utgivaren Psygnosis tänkte ta, och så hamnade Hardcore i mörkret i 25 år.

Återuppståndelsen

Under 2019 kom utgivaren Strictly Limited Games över källkod och material till Hardcore. De lät polera upp spelet och släppte det som Ultracore tillsammans med eftermarknadskonsolen Mega SG. Sedan dess har spelet fått en fysisk upplaga var till PlayStation 4 och Nintendo Switch samt en Mega Drive-/Genesis-kompatibel utgåva på kassett. Nu släpps spelet på digitala fronter, till Nintendo Switch, PlayStation 4 och (så småningom) PlayStation Vita.

Ultrakärnfullt

Det märks direkt på Ultracore vad det är för slags spel det är på tal om. Från titelskärmen med sitt annalkande, pulsernade FM-ljud till de första rockiga tonerna råder det inget tvivel om att det här är ett spel med massvis av pangpang. Den närmaste släktingen till Ultracore torde vara Turrican-spelen. Det är en väldigt smickrande liknelse, och Ultracore är till och med en än starkare stjärna på run ‘n gun-himlen är flertalet spel i Turrican-serien.

Det är med stort nöje fans av den gamla skolan sätter sig med Ultracore, som kanske syns. Banorna innehåller massvis med hemligheter, falluckor, tuffa plattformshopp – och såklart massvis med förstörelsekåta fiender, fast beslutna att tömma din livmätare. En observant och van spelare kan med lätthet se mönster i designen och avgöra allt från dolda passager till fiendemönster med ett ögonkast. Resterande spelare får utan pardon lära sig själva allt eftersom extraliv och continues tar slut.

Återspelnignsvärde

Det är just i Ultracores omfamnande av designtypen ”learning by doing” som den största behållningen i spelet ligger. Trots att spelet kommer med ett lösenordssystem (så oldschool!) är det sällan man får användning för det. När du fått slut på alla continue är det ju ändå GAME OVER och oftast lika bra att börja om från början. Allt för att komma bättre förberedd till senaste dödsstället denna gång. Att lösenordet är 16 tecken långt och ska puttas in på en rätt långsam och dryg meny väger så klart in lite i detta faktum; hela systemet är rätt överflödigt i ett spel som detta. Ett giltigt lösenord minns iaf vilken bana du är på, hur mycket ammo du har, vilka vapen du har och deras nivåer. Dessutom minns det (tyvärr) även antalet extraliv och continues du hade kvar när du fick lösenordet.

Gejmpläj

Ultracore är som sagt ett springa-skjuta-pangpang-spel med non-stop-action och explosioner nästan konstant. Detta tempo varvas med en hel del plattformshoppande varav de svåraste leder till feta hemligheter. Dessa består av mynt, extraliv, extratid, smartbomber samt vapen och uppgraderingar. Spelets valuta, mynten, kan du köpa liv, ammunition och smartbomber för. Smartbomber är effektiva allförstörare som rensar din skärm från fiender och förstörbar terräng. Extratiden är viktig om du är den sortens spelare som tycker om att utforska.

Banorna i Ultracore är relativt stora. Att utforska alla vinklar och vrår tar sin tid. Lyckligtvis är extratid inte alltför ovanligt att hitta, och med omspelningar lär du dig snart var alla tidsvärda godbitarna gömmer sig. Du kan förutom belöningarna nämnda ovan även lägga rabarberna på upp till sex olika vapen, varav alla kan uppgraderas två gånger. Alla utom startvapnet äter dock olika fort av ammunitionen, så det gäller att välja sina strider.

Favoritirritationsmoment!

På tal om att välja är Ultracore inte särskilt bra på att göra det åt spelaren. En uppgradering appliceras alltid automatiskt på det vapen du använder för tillfället. Om detta är fullt uppgraderat förfaller effekten helt; du har plockat upp uppgraderingen i onödan. Att byta vapen är dessutom onödigt drygt. En knapp (X på Switchen) väljer nästa vapen i en fast ordning. Inget större problem – om Ultracore hade gett dig alternativet att skifta knappkommandon som du själv behagar. Tyvärr är kontrollschemat, trots sin någorlunda dugliga mångsidighet, satt i sten. Ett stort plus ska utvecklarna dock ha för att de har inkluderat tvespakskontroll. Att hoppa med R-knappen medan tummarna befinner sig på var sin spak tar förvånansvärt kort tid att vänja sig vid (detta tackar jag spelet Bleed för).

Ett minus kan de gott också ha för att du inte kan byta åt vilket håll du skjuter med spaken medan du är i luften.

Hülsbeck skulle varit stolt

Det är inte bara det visuella och mekaniska som för samman Ultracore med sin genregelik Turrican. Likheten går igen i musiken – och vilken musik sedan! Ultracore levererar inte bara ett, utan två spektakulära soundtracks! För originalets FM-syntes i all sin glans står svensken Olof Gustafsson. Det är ett rått, rockigt soundtrack som verkligen hör hemma på en maskin som SEGA Mega Drive. När Strictly Limited tog hand om Ultracore lät de dock komponera ett helt nytt soundtrack. Tillsammans med ett tiotal kreatörer av elektronisk musik kompletterade de Ultracore med 18 nya, extra spår. Och de låter om inte omöjligt ännu bättre. Vilket du vill höra under spelets gång väljer du själv i ljudmenyn från huvudskärmen.

Vi måste tillbaks!

Allt som allt är Ultracore en helt fenomenal upplevelse för alla som önskar se tillbaka på en väldigt specifik tidsera och region inom spelhistoriken, nämligen europeiska actionspel från mitten på 1990-talet. Här finns mycket att njuta av för entusiasterna och lika mycket att lära av för nybörjarna. Om inte annat kan de båda åtminstone få ut ett par riktiga bangers av att prova.

Ultracore släpptes (digitalt) på Nintendo Switch och PlayStation 4 den 23 juni 2020. Spelet ska även släppas på PlayStation Vita. Prislappen är cirka 199 kronor. Strictly Limited Games släppte även (nu utsålda) fysiska utgåvor till Nintendo Switch, PlayStation 4 samt SEGA Mega Drive. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod. Den recenserade versionen är till Nintendo Switch.

Summering
Fans av den där särpräglade europeiska stilen på vissa actionspel från 90-talet (säg, Turrican) lär känna sig hemma direkt. Det är non-stop-action och pangpang till pumpande rockigt soundtrack med lite svårt plattformande instoppat med jämna mellanrum. Frustration är i rent klassiskt manér en del av paketet.
Bra
  • Inte bara ett, utan TVÅ fantastiska soundtracks!
  • Dugliga kontroller, men...
  • Fruktansvärt rolig balansanimation vid plattformskanter
Sämre
  • Inga kontrollinställningar
  • Bitvis frustrerande design (så klart)
9
Grymt
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Vad tycker du?

1 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.