Wardrum Recension

Jag älskar strategirollspel, finner rytmspel i högsta grad tolererbara, men avskyr rogue-lites. Betyder det att Wardrum blir en perfekt balanserad upplevelse för någon som jag?

Wardrum verkar på förhand vara vad du får om du stoppar ned ett par tre spelgenrer i en mixer och låter den gå runt ett tag. Kanske är det en nydanande sötsur sås du upptäcker; kanske är det surströmming med strössel. Tack och lov är det mer av det förstnämnda. Det som avgör är dock i slutänden vad såsen serveras till och hur mycket av den man förväntas inmundiga.


Lyckligtvis är Wardrum även välsignat med en av världens vackraste grafiktyper, den av Octopath Traveler populariserade HD2D-looken. Måhända är den under ytan inte fullt lika gracilt utförd som många andra i samma grafikklass, men det gör absolut sitt för att dra ögonen till sig.

Slå mig med taktpinnen, så får jag känna att jag lever

I Wardrum handlar allt om taktpinnen. Våra huvudkaraktärer, en testosteronstinn samling snubbar och snubbor, blir ombedda att slåss mot en ond magi som hotar världen. Uppdragsgivaren är ingen mindre än den taktfulla världsmodern själv och det är i rytmen som bönen sitter.

Även i slagsmål gäller det att hålla ögonen på rätt kommando och taktfast klicka rätt. Det är bitvis rätt svårt, särskilt som många av spelets statuseffekter påverkar både takt och tempo. I övrigt är det här dock ett tvättäkta strategirollspel, komplett med turbaserat upplägg och nivåsystem. Men det adderar något som dess genregelikar så som Fire Emblem och Front Mission saknar: slumpgeneration.

Slumpat bräde – lika utfall

Storyn kanske inte låter så mycket som krigstrummorna gör, men den är oerhört smart och roligt skriven på sina ställen.

Varje biom, alltså huvudområde, läggs ut framför våra karaktärer som ett bräde i ett spel, och spelets rutor är det som slumpgenereras. Varje ruta innehåller fiender, föremål, shopping, helning, smide eller speciella händelser. De vanligaste är så klart fiender, och de kommer i två styrkevarieteter: Normal och Elit. Efter cirka tio rutor är det bossfajt på G och iväg till nästa biom – om du inte skulle råka fetdö. Och det kommer att hända.

När du dör samlas dina sammanlagda poäng ihop och ger dig essens och kadens. För essensen (den röda valutan) köper du permanenta uppgraderingar som gör kommande omgångar (runs) lättare. Det kan vara allt från nya attacker till fler helande källor på brädet, med mycket mera. Kadens kallas den blå valutan och används främst för att återuppliva/hela dina gubbar mellan banor och biomer.

Varje omgång är dynamisk nog för att det ska vara svårt att hitta en strategi som alltid funkar. Det tvingar dig till att faktiskt prova det mesta spelet har att erbjuda, som så ofta är fallet med spel där slumpen är en avgörande faktor. Jag upplevde själv aldrig några orättvisa upplägg, även om det rätt snabbt stod klart att man första gången är menad att förlora hyfsat fort och tidigt för att storyn ska gå vidare. Allt därefter har dock varit en balanserad upplevelse på spelets avsedda svårighetsgrad.

Bra, men inte utan förbättringspotential

Mopeful Games har lyckats med konststycket att ingjuta slumpdelen på ett riktigt bra sätt i Wardrum. Berättelsen är uppbyggd på ett sådant sätt att återbesök är ett måste. En statisk karta hade helt enkelt varit djupt otillfredsställande. Och det är inte det enda som känns rätt.

Ser ut som en kille värd att lita på.

Progressionen i levlandet och ansamlandet av artefakter och rytmstenar att smida nya attacker med är oerhört väl balanserat. Mängden statusvariabler (attack, försvar, gångavstånd etc.) är nu så beprövad att genrevana spelare som undertecknad har mycket lite nytt att ta sig an. Ändå känns Wardrum himla fräscht gentemot många halvdana försök på att göra genren rättvisa (kikar åt Dark Deity och Rise Eterna här).

Å andra sidan är Wardrum inte ett spel du sitter med i månader, tills det mer eller mindre är en del av ditt DNA. Berättelsen är fokuserad och upplägget är så att även den som finner det hela utmanande kan köpa sig fri från de största svårigheterna med lite tålamod och ihärdighet. Det är svårt att tänka sig ett mer mångsidigt upplägg. Måhända är jag själv en såpass stor del av målgruppen att jag här förbiser några variabler. De tre viktigaste variablerna är ändå de tre genrerna SRPG (eller TRPG om du så vill), rytm samt slumpgeneration (rogue-lite). Är du det minsta intresserad av åtminstone två av dem bör du ge Wardrum ett ärligt försök.

0 Delningar
Summering
Wardrum är otippat lätt att tycka om. Har du det minsta intresse av dess byggstenar – turbaserade strategirollspel med element av rytmspel och roguelites – är det här en solklar idé att kika närmre på.
Bra
  • Kreativ och välutförd genrekombination
  • Otippat välskrivet
  • Skön ljudbild
Sämre
  • Lite oklara avstånd och kameraarbete emellanåt
7
Gillar
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.