Warhammer: Vermintide 2 Recension

Med svärd, hillebard, pilbåge och spira ger vi oss in i kaoset igen. Under de första dagarna av End Times, en apokalyps som kommer sluta i förintelsen av världen. Vi får följa fem hjältar från Ubersreik som kämpar mot Festerklanen. Med förstärkning från Rotbloods, dyrkare av kaosguden av sjukdom och förruttnelse, kommer våra hjältar få ett motstånd som inte så lätt kommer ge vika.

Warhammer har fått ett par spel baserade på sin lore och det senaste att sluta sig till dem är Warhammer: Vermintide II. Precis som sin föregångare är Vermintide-serien ett episodiskt spel, där du ska klara av ett uppdrag för att få diverse loot. Spelupplägget kan direkt jämföras med Left 4 Dead och följer samma beroendeframkallande upplägg. Du kan spela en match på 15-20 minuter och vara klar sedan, så det är inget som hindrar att en hoppar in en snabbis före maten eller innan läggdags. Med så pass korta matcher får spelet en tidsmässig flexibilitet som jag personligen tycker är underbar.

Fem förnäma, fryntliga och fräsiga fighters

Du kan välja på fem olika klasser som alla spelas olika. Dessa fem klasser har tre respektive underklasser som du låser upp vid vissa levlar.

Vi har Markus Kruber, en proper soldat som inte kan slappna av ens när han sover. Han har en röst som låter lätt upprörd, blandat med den där krystade rösten kommentatorer hade i svartvita sportreportage där allt går för fort. Favorit repliken är ändå ”The straggler straggles no more!” efter att ha haft ihjäl en lönnmördarråtta.

Bardin Goreksson är spelets obligatoriska dvärg och lika hetsig som Gimli och alla andra stereotypa fantasydvärgar. Han har skjutvapen som är eminenta vid hantering av elitfiender som dyker upp med jämna mellanrum. Att han ser ut som en MC-knutte i sin tredje klass är lite småroligt. Att han kan hoppa som en muterad känguru är dock hur häftigt som helst.

Spelets alv är den extremt spydiga Kerrilian. Hon är spelets motsvarighet på all toxicity vi ser i onlinespel. Hon är nedlåtande, uppkäftig och allmänt otrevlig. När hon inte ger nedlåtande kommentarer om att de lyckas attackera med rätt ände av vapnet använder hon en del ypperligare attacker som definitivt hjälper i knivigare situationer. Att hon ibland får beröm av Bardin känns fel dock. En borde inte uppmuntra ett så pass uppkäftigt och stort ego.

Victor Saltzpyre har ett namn som låter taget från Gormenghast, med en outfit som ser ut som en blandning mellan pilgrimerna och något från Bloodborne. Han har ett skjutvapen som kan användas utan ammunition som kommer väl till pass när diverse elände dyker upp och jävlas på håll.

Vi har även Sienna Fuegonasus. Hon är en flammande madam vars kost verkar bestå enbart av starksprit och cigaretter. Hon har en sliten, skrikig röst men är ändå en av de trevligare karaktärerna. Stilpoäng för att hon säger ”flame walk with me!” när hon river av sin specialare. Tydligen har Twin Peaks copyright på frasen, men referensen är omöjlig att missa. Som gängets pyromancer har hon inte bara ett passande efternamn, men även ett gäng intressanta attacker att tillgå.

Samarbeta… eller dö

När du ger dig ut på ett uppdrag är ni fyra karaktärer som sluter upp för att slåss mot horder av fiender och bossar. Det är viktigt att hänga ihop och inte separera sig för mycket, då spelet har tänkt på detta rent spelmekaniskt. Om du halkar efter för mycket eller springer iväg för långt finns det risk att det kommer fiender som låser dig i animationer och sakta har ihjäl dig istället. Utan hjälp från en annan spelare eller AI är du rökt. Om ni vill dela på er, se alltid till att gå två och två.

På högre svårighetsgrader är det dock livsviktigt att hålla ihop. Spelet har fyra olika svårighetsgrader. Du börjar på recruit och kan därifrån jobba dig uppåt. Den andra svårighetsgraden tar ett stort kliv uppåt och är inget du bara dansar igenom. Utmaningen ökar avsevärt och det märks på en gång hur viktigt det är att spela som ett lag och kommunicera för att överleva.

När du hör dödstrumpeten är det dags att samla gänget, för då är det en hord av hundratalet fiender på ingång.

Loot…detta underbara loot

När du klarar ett uppdrag får du en låda med loot. Tre föremål som kan variera mellan de olika typer av utrustning du kan ha på dig. Dessa har ett tak vid 100 på Recruit, men om du höjer svårighetsgraden kommer din hero level fördubblas.

Det finns även olika tiers på de lootkistor du kan få i slutet av uppdraget. Om du samlar tomes, grimoirs och loot dices kan du öka den exp som levlar upp lootlådan. Den sista boosten du får är Ranald’s Gift. Den påverkas av hur du har spelat under matchen och kan höja din loot level avsevärt. På de två svåraste nivåerna går gränsen vid 300. När du går upp i level får du även en commendation chest. Det loot du får ur den kistan skalar med din nuvarande hero level.

Innan du startar uppdraget kan du välja hur du vill spela och på vilken svårighetsgrad. Ju tuffare motstånd, desto saftigare belöningar.

Vad är det där? Och varför? Och hur!?

Tyvärr är spelet inte särskilt duktigt på att förklara för spelaren hur vissa saker fungerar. Med rollspelsinslag känns det som att det borde vara mer självklart, men istället får vi bara höra att vissa saker ger mer crit hits, andra boostar defense och liknande, men inga egentliga siffror som kan förtydliga det. Samma sak gäller fiender och hur du spelar din karaktär. Steamanvändaren Wilson (tillsammans med en medarbetare) har satt ihop en helt fantastisk guide som är förvånansvärt bra och tydlig för hur spelet fungerar.

Din huvudsakliga fiende är Skaven, en ras av råttmänniskor som inte är särskilt pedagogiska och ofta anfaller i stora antal. De kommer i ett stort utbud och det är viktigt att hålla reda på hur de är skyddade. Vissa fiender kan bara skadas med tunga attacker, andra kräver vapen som låter dig slå igenom sköldar eller rustning. På de tuffare svårighetsgraderna är det A och O när det kommer till överlevnad.

Clan Fester har slagit sig ihop med de zombieliknande dyrkarna av förruttnelse – Rotbloods. Dessa humanoida fiender har en liknande (men inte lika stor) repertoar av soldater och är lika angelägna att försöka övermanna dig med sitt antal.

Utöver de vanligare fienderna finns det även elitfiender som är mycket tuffare och farligare att möta. Chaos Knights har full rustning och är tåliga som bara den. Att låta dem härja fritt kan snabbt utplåna kvartetten. utöver dem finns det även fiender som anfaller på avstånd och dyker upp när du strövar för långt bort från gruppen. Med ”stragglers”, ”leechers” och ”assassins” blir dina små äventyr ofta korta utan hjälp.

När du väl känner dig stursk och kan hantera dessa fiender finns det även minibossar – monsters – att hantera. Dessa är långt mycket tåligare än dina vanliga fiender och kan sabotera en tight lag om en inte är uppmärksam på fienden och sina lagkamrater.

Gameplay som är oförskämt roligt

För att vara ett slagsmålsspel i förstaperson känns det ovanligt bra att spela det. I Skyrim låg charmen i de olika side quests du kunde få, samt den natur som du kunde utforska. Själva gameplayet var mediokert och inget märkvärdigt alls. I Vermintide II har du olika tekniker att ta till. Dessa kan även variera från karaktär till karaktär, vapen till vapen. Som bilderna här ovan beskriver så eminent så finns det en mängd olika sätt att spela på.

Vermintide II har flexibilitet och ett strategiskt värde som får det att kännas genuint roligt. Utan att bli för krångligt så ger kontrollerna en lagom varierad gameplay som inte på något vis blir förvirrande eller överväldigande. Att fienden kan huggas itu på olika punkter är ännu roligare och tillfredsställande, särskilt då du måste använda rätt stratgi på många av dem. Fienden har en hitbox som låter dem klyvas lite hursomhelst. Det är otroligt tillfredsställande och bidrar subtilt (men starkt) till upplevelsen. Det är ett skitigt och våldsamt spel och jag älskar det.

Chaos Spawn – den mest utmanande och sprattliga av alla bossar. Som om inte dennes okontrollerade virrvarr vore nog kan den hugga tag i spelare och suga tillbaka sin hälsa med dem.

När det kommer till ”grindspel”, där du kan sitta och slöspela och bara umgås med dina vänner är det här, tillsammans med Warframe och Path of Exile ett fantastiskt alternativ. Jag har i skrivande stund ägnat 28 timmar åt spelet och jag har inte topplevlat någon karaktär – långt ifrån! Jag har tillsammans med vänner snokat på den andra svårighetsgraden och den är utmanande så det förslår. Det finns mycket kvar att uppleva och jag ser fram emot att få dyka djupare i spelet och se vad som kommer i framtiden.

Läs mer om vår betygskala här >>

Summering
Vermintide II är ett "Left 4 Dead-spel" som är en direkt uppföljning på första spelet. Med spelmekaniska justeringar och förbättringar får vi mer av det goda och det är ett ypperligt sällskapsspel för de som tycker om att dekapitera antropomorfiska råttor och ruttnande varelser på skitiga bakgator. Samarbetet är i fokus och även om en kan leka sig igenom på den lättaste svårighetsgraden efter ett tag kommer spelet fortfarande bjuda på ett starkt motstånd. Ju högre svårighetsgrad, desto större belöningar. Ett perfekt tidsfördriv om en delar upplevelsen med en vän eller tre.
Bra
  • Många klasser, subklasser och alternativ...
  • ...och det är lika roligt att testa allt
  • Bra gameplay för ett förstapersons-melee
  • Korta sessioner gör att det är lätt att hoppa in och ut
  • Dina AI-kompanjoner är förvånansvärt duktiga
Sämre
  • Behöver mer innehåll
  • Dåliga instruktioner lämnar många frågetecken
8
Bra
Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.