Jag har en förkärlek till retrospel. Idag kan vi kanske räkna in Playstation och Nintendo 64 till den kategorin, men jag tänker främst på de spel som påminner oss mer om NES och SNES, Master System och Megadrive. Idag är de flesta spel väldigt avancerade, och det ger såklart ett mer mångfacetterat sätt att spela dem på, men de är ofta designade för rutinerade spelare. Vi vet hur kontrollerna beter sig, vi vet på förhand hur ca 16 knappar ska användas redan innan vi startar spelet. Hoppar vi till PC-spel som kräver tangentbord och mus blir det med en gång mycket mer komplicerat.
Det som lockar mig är enkelheten och hur lätt det är att komma in i retrospel. Det är litegrann som poker – du lär dig kontrollerna på en dag, men det kan ta en livstid att verkligen bemästra det. Istället för block med text lär vi oss att spela spelet genom att spela spelet. Mega Man X är ett ypperligt exempel på hur den typen av inlärning fungerar. När du dör är det helt och hållet på ditt ansvar, inte spelet som med komplicerade kontroller eller diverse brister får dig att dö. Det motiverar till att spela vidare. Less is more, helt enkelt.
…och det är där vi är här
WarpThrough är ett sådant typ av retrospel. Det har väldigt grundläggande kontroller och det låter spelare hoppa in i äventyret och utmaningarna efter några minuter. Resten handlar om att finslipa reflexer och tänka strategiskt (om än på en minimal nivå). WarpThrough är ett ”arkadspel” där du besegrar fiender och plockar portaler på olika skärmar. Det är inte scrollande eller utforskande utan låter dig ta dig an utmaningen som serveras på varje ”board”. Tänk Pac-Man så förstår ni vad jag menar.
Kontrollerna och premissen är med andra ord väldigt lätt att sammanfatta; spring, hoppa, använd charged punches när du står stilla, plocka portaler, slå fiender och ta dig vidare. Där har ni i princip hela spelet.
Bekanta visuella element
Det vanligaste upplägget för retrospel är pixelgrafiken. Jag gillar verkligen det, men börjar tröttna på att det har blivit en relativt uttjatat trend på sistone. Med handritade avatarer i pixelgrafik får vi något som påminner oss om Hotline Miami, där det är väldigt uppenbart att pixlarna bara är en artstyle, inte ett val av verktyg. WarpThrough är inte helt oväntat designat i en modernare motor än vad SNES-spelen hade och när du kastar in pixlar med en massa ljuseffekter och uppenbart modernare element känns det bara som ett billigt sätt att försöka skapa en retrokänsla. Jag gör extremt stor skillnad på t.ex. Shovel Knight, Axiom Verge och VVVVVV kontra Hotline Miami och WarpThrough. Jag säger inte att de sistnämnda är dåliga bara därför, men jag föredrar helt klart en mer trogen tribut till pixelerans visuella storhet.
En sak, om än så värdslig, är typsnittet de har valt för spelet dialog och narrativ. Arial. Det känns bitterljuvt då Arial är det tråkigaste typsnittet i världen (näst efter Times New Roman), men det gör det lättläst och stilrent. Okej, jag är inte hundra på att det är just Arial, men det är definitivt en nära släkting till det. Jag hade bara önskat att de lagt lite mer tid på att ge spelet mer karaktär där, särskilt då HUD och dialog utgörs av sagda typsnitt och följer dig från början till slut.
Variation…?
Jag har inte klarat av spelet, men efter att ha spelat det ett tag känner jag att det snabbt blir ganska repetetivt. Det är inte tråkig gameplay, men vi har sett det så många gånger förut. Vi behöver något som gör det mer intressant, något som får det att sticka ut i mängden. Tyvärr är WarpThrough inte särskilt märkvärdigt i den bemärkelsen. Jag vet inte vad prislappen kommer hamna på, men är det över 50 spänn kommer det kännas lite väl dyrt för vad det är. Om spelet grenar ut sig allteftersom senare kommer det helt enkelt för sent. Du kan låsa upp nya karaktärer och det ger variation till gameplay, för att inte tala om co op-möjligheten, men premissen blir fortfarande för monoton för min smak. Det kanske låter orättvist då spelet är designat på ett sätt som gör det mer monotont (hej igen, Pac-Man) men min känsla av WarpThrough är att det blir för enformigt iallafall.
Sammanfattningsvis
WarpThrough är roligt, men det känns som att mycket måste läggas till inför releasen för att det ska kunna sticka ut bland konkurrenterna. Utvecklarna bakom spelet, Roofkat, har gjort ett bra jobb och en får tänka på att det här är deras första spel. Deras första erfarenhet av att utveckla ett spel. Det börjar bra och jag ser definitivt potential i den lilla indiestudion, men om WarpThrough ska jämföras med andra spel i samma kategori sticker det inte ut tillräckligt och är bara okej.
