Wonder Boy var ett av SEGA:s många försök att odla en maskot under 80-talet. Spelserien har en komplicerad historia med många sticklingar och varianter genom tiderna. I Wonder Boy: Monster Land AGES tar SEGA och utvecklarna M2 dock serien tillbaka till sina rötter i arkadhallarna, med de sedvanliga förbättringarna och funktionerna.
När tiorna tar slut
Att arkaden i princip flyttat hem till vardagsrummet är i fallet Wonder Boy något bra. Killen skulle käkat tior nog att ruinera Pippis kappsäck på en eftermiddag. Du dör nämligen, mest hela tiden. Det här kommer sig av en blandning mellan medvetna och ytterst frustrerande designval som får Ninja Gaiden på NES att framstå som rimligt och rättvist.
Till att börja med så blandas en ohemul massa genrer i Wonder Boy: Monster Land; RPG, plattformsspel och hack ’n slash är de främsta exemplen. Problemet är att utmärkande drag för var genre är helt stympade. Plattformandet är begränsat av de mest bångstyriga kontrollerna – medvetet gjorda så för att spelaren ska köpa bättre skor i spelet så att de kan kontrollera dunderponken bättre. Rollspelselementen vill att spelaren ska utforska varenda vrå för att hitta pengar (en snålt spridd resurs) samtidigt som hälsan tickar ned i takt med en timer. Hackandet och skärandet begränsas av en långsam attackrörelse som är likadan vare sig du är stillastående, i rörelse eller luftburen.
Det här är gamla nyheter för den bekante, men det är garanterat designval som kan få vilken nyinvigd spelare som helst på flykt. Det cementerar Wonder Boy: Monster Land AGES som ett spel för retrofantasten enbart, trots sin ringa prislapp.
Ninja Gaiden på NES är rättvist och rimligt jämfört med det här.
Ingen återvändo
Personligen har jag svårt att se mig själv återvända till den här utgåvan av Wonder Boy: Monster Land, men för den som ej räds titeln finns här en del att hämta. Det klassiska arkadläget erbjuder ett New Game Plus, där du får behålla samtliga delar av utrustningen du samlat på dig under tidigare genomspelningar. Här finns också två nya spellägen: Money Hungry Mode och Challenge Mode.
Money Hungry Mode är ett slags Hard Mode där du inte kan få mer pengar via styrspakstricket. Detta trick är en bugg i originalspelet som gör att spelaren kan få betydligt mer pengar från dolda mynt. När ett dolt mynt hittas kunde spelaren snabbt ”masha” spaken till höger och vänster. I Wonder Boy: Monster Land AGES finns en dedikerad knapp till styrspakstricket, men i Money Hungry Mode gör det alltså ingen skillnad.
Vad är du – något slags masochist? Med den här nunan är det i och för sig sannolikt. De gav Wonder Boy en eldblomma, mer eller mindre.
Challenge Mode består av tre delar: Score Attack och två variationer av Time Attack. I poängläget ska du gå lös med eldmagin, medan det i tisdslägena handlar om att besegra sfinxen så snabbt som möjligt, eller klara Monsterslottet snabbast möjligt medelst din starkaste utrustning.
Förutom extra spellägen så finns här så klart sparfunktion, reprisinspelning, kontrollinställning, musikspelare samt diverse skärminställningar. Krattningseffekt, alltså synbara scanlines, är det enda rätta valet för mitt retroälskande hjärta, men här finns även mjukfilter, fullskärm och flera kombinationer av dessa.
Älskvärd teknologi; avskyvärt spel
Wonder Boy: Monster Land AGES är ännu ett testamente till den kärlek, ömhet och respekt som SEGA och M2 visar sitt arv. Ingen emulering i skapelsen kan dock gottgöra den fruktansvärda frustration spelet bygger på. Designvalen kanske i viss mån gick att försvara med argumentet pengar när det begav sig. En sådan cynism ska dock inte ses på med blida ögon – ens i backspegeln.
