WRC 5 Recension

WRC 5 följer samma verklighetstrogna mall som de flesta sportspel, med riktiga stjärnor, lite kuriosa i laddningssekvenserna, en oundviklig statistik och den vanliga uppoffringen av gameplay.

Personligen är jag inget fan av sport i den traditionella meningen. Jag hade en flickvän som fick mig att dra lite på smilbanden medan hon studsade runt i gråtblandat, hysteriskt skratt då Brynäs vann guld i hockey. Det var lite otäckt, men jag var glad för hennes skull. Det kan ha varit min mest entusiastiska reaktion i sportsammanhang.

wrc-3

Tar bilen för mycket stryk får du reparera den mellan racen.

Jag uppskattade en massa olika sportspel till de äldre konsolerna, mycket för att det gav så mycket
gameplay och spelglädje då man ofta spelade det med vänner. Det känns som att många moderna sportspel har en tendens att glömma bort den aspekten. Det är större fokus på realism, vilket är bra många gånger, men om det går för långt blir det helt enkelt inte lika roligt att spela, såvida man inte är ett inbitet fan av sporten och kan förbise bristerna och uppoffringarna. Det är fullt förståeligt och skoj för fansen, men för mig som först och främst tycker om tv-spel, blir det här lite av en besvikelse, trots min förtjusning av att brumma runt på fyra hjul.

Många spel har bilar som fordon, vare sig de är renodlade bilspel, GTA V eller Rocket League. Många av dem har tillfredsställande kontroller som svarar bra, men WRC 5 känns alldeles för segt. Jag provar att köra lite mer försiktigt för att bättre kontrollera bilen, men då tappar jag alldeles för mycket tid. När jag försöker hålla hastighet kör jag in i allt istället. Kontrollen känns ungefär som en överdimensionerad hundvalp på LSD – Du försöker styra åt ett håll men rätt vad det är bär det av åt andra breddgrader, utan ditt samtycke. Bilarna känns lätta men klumpiga och min hjärna får inte något riktigt grepp om kontrollen, men för en mer inbiten rallyentusiast är det här troligtvis inga problem. Jag föredrar mer intuitiv kontrollrespons och det här är inte ett av spelen som har det.

wrc-2

Såhär fräsigt blir det dock inte när du spelar själv.

När du startar WRC 5 har du två spelalternativ att välja på; Solo eller Multiplayer. I enspelarläget han du välja mellan Quick Race, Quick Rally, Career eller Rally School. Quick race låter dig köra en bana, medan Quick Rally låter dig välja mellan tre olika tävlingsformer. Dessa tre alternativ varierar i antalet race som körs per rally och förare. Både Quick Race och Quick Rally låter dig välja förare och tillverkare, där det skiljer på vikt, hästkrafter och varvantal.

I karriärläget får du döpa din karaktär med för- och efternamn, välja nationalitet och kön. Efter en valfri testrunda får du välja mellan tre team som specialiserar sig på antingen fart, säkerhet eller en balans mellan de båda. Efter det får du övningsköra lite mer, med en svårighet som ligger någonstans mellan bärsärk och självmord om man inte är en initierad rallyspelare. Tack och lov gick det att hoppa förbi, för annars hade min karriär tagit slut redan där. När jag väl börjar tävla får jag dock skämmas med att hamna sist, oavsett hur hårt jag koncentrerar mig och hur mycket fingertoppskänsla jag än lägger på körandet. I flerspelarläget får du först välja på att spela offline eller online, mot andra spelare. Du kan köra ett snabbrace eller skapa egna race, för antingen alla spelare eller en mer privat session för dina vänner.

wrc-1

”Är du inte tyst får du gå hem!”

Jag har verkligen försökt att tycka om det WRC 5, men jag tror att min preferens lutar mer åt spelglädje än rallyrealism. Detta gör att jag inte kan njuta många sekunder av det här spelet. Jag brukar spela PvP i andra spel och jag svär inte i närheten lika mycket då som jag gör när min överväxta hundvalp till bil gör som den vill. Det tillsammans med en kart-läsare som skriker ut kommandon oavbrutet tills man slutar lyssna. Jag kan förstå kontrollen och dess syfte då det inte känns särskilt annorlunda från hur andra realistiska bilspel har betett sig. Jag hade hoppats på ett spel som kändes mer som ett spel, men jag kan bara inte hålla tillbaka känslorna från det där mörka, mest hatiska lilla dödsutrymme som bor inom mig.

Jag motiverar vreden med att jag vill ha spelglädje och gameplay i de spel jag spelar. Ett rallyspel har premissen att bli fantastiskt i sin spelkänsla, men det här känns bara uttjatat och bekvämt; ytterligare ett spel som vill efterapa vad du ser på valfri sportkanal, utan hänsyn till att det faktiskt är ett spel. För hur vi än vrider och vänder på det så är det ändå ett spel vi vill spela.

Läs mer om vår betygsskala >>

Bra
  • Du kan döpa din karaktär
  • Du MÅSTE inte spela det
Sämre
  • Kopia av en kopia av en kopia
  • Spelkontroll som inte lyssnar
  • Känns blaskigt och osnyggt
3
Undvik
Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.