Skärmdjungeln fortsätter växa sig större. I reviret AOC hittar vi bland annat denna best: AG275QZ. Med sin prislapp på närmre 8 000 kronor är det inte utan att man undrar vad man får för den rejäla slanten, så låt oss börja där.
Snabba fyrverkerier
Den största indikationen på kvalitet är att AOC valt att utrusta AG275QZ med en IPS-skärm med upplösningen QHD (1440p) och en bilduppdatering på hela 270 Hz. Som namnet antyder är det här en skärm på 27 tum, och upplösningen passar dess storlek perfekt. De flesta spelrigg har ju trots allt spelaren rätt nära sin skärm. Här finns verkligen inte mycket att bli besviken på.
AG275QZ har stöd för HDR, men är helt klart den typ av skärm där du vill ha funktionen avstängd till det är dags att använda den. Med HDR påslaget är kontrasten totalt förstörd för icke-HDR-material och ljustemperaturen tenderar att bli antingen för varm eller för kall. Du kan kringgå detta i exempelvis nVidias kontrollpanel, men det är inte värt besväret. Lämna HDR av tills du ska använda det om inte annat för att hålla skärmen betydligt svalare. Den blir nästan oroande varm vid de inställningarna jag provade.
AG275QZ är för övrigt redan helt fantastisk utan färg- och ljusprofiler, och framför allt färgåtergivningen är förbluffande för en LED-belyst skärm. Det är i de mörkgrå och svarta nyanserna den så klart tryter något. Jag kan dock gå i god för att Armored Core VI inte påverkas nämnvärt, och inte heller mitt främsta testspel Ori and the Will of the Wisps.
Så mycket praktiskt
Jag frågar gärna efter funktioner och design så som vridbarhet och hörlurshängare, och gärna med intern strömtransformator för att slippa så mycket sladd som möjligt. AG275QZ levererar detta och tar dessutom bort RGB-belysning, interna högtalare samt styrdosan (Quick Switch) som hängt med vissa modeller. En lättanvänd styrvårta finns på skärmens baksida på ett perfekt avstånd från högra kanten. Den är dock inte riktigt lika lättanvänd som G-Menu, AOC:s program (eller säger man bara app numera?) för att hålla reda på alla tillbehör.
G-Menu är dock och tyvärr inget jag själv kommer överens med. Det utgör bara ytterligare ett lager ovanpå operativsystemet och grafikkortets inställningar. Du kan argumentera för att det är mer anpassat efter hårdvaran som är skärmen, men det har antagligen fler inställningar än vad vilken gamer som helst behöver, och de är instoppade i femtielva olika menyer. G-Menu är dessutom riktigt långsamt på att tillämpa inställningarna – och precis lika långsam på att avbryta sagd tillämpning. Det enda jag kan ge det i klart plus är att du kan tillämpa en profil automatiskt när ett spel startar. Det besparar dig sisådär 3–4 tryck på styrvårtan, trots allt.
Till nästa nivå?
Så, tar AG275QZ ditt spel till nästa nivå? Jag är inte rätt målgrupp att testa detta. Av alla titlar jag kastat upp på skärmen har alla presterat tillfredsställande utan vare sig fördröjning i knappkommandon eller synkproblem så som screentearing. Detta kommer så klart med brasklappen att jag inte spelar tävlingsmotiverat, vilket måhända gör att jag inte riktigt hör till skärmens målgrupp. Och så är det nog: AG275QZ är till för spelare med höga krav på såväl responstid som på ren och skär bildkvalitet. Här ska tilläggas att vissa recensioner pekar på att denna responstid inte alls är så bra som marknadsföringen säger. Du lär dock inte märka det förrän du spelar något som faktiskt kommer upp i närheten av skärmens maximala kapacitet på 270 Hz.
Att ansluta något annat än en PC till AG275QZ är rätt onödigt. Skärmen begränsas till HDMI 2.0 och dess 1080p över 120 Hz. Förvisso kan dagens konsoler utnyttja den extra upplösningen på 1440p, men är inte konsoler främst till för att spela bekvämt i soffan, framför en antagligen större skärm? Enda fördelen jag kan komma på är att AG275QZ roterar och därmed kan spela exempelvis Gun Frontier så som Gud ämnade. Detta (spel i ”portrait mode”) är för övrigt en feature få utvecklare tycks utnyttja, tyvärr.
Screen+ och den extra kängan
G-Menu kommer med en extra funktion kallad Screen+. Den är en extern nedladdning du kan dra ned direkt från programmets meny och går rätt snabbt att installera. Dessvärre får du inte välja vilken av dina hårddiskar (om du har mer än en) du vill installera den på, vilket alltid är ett minus. Den får också ett extra minus för en kass maskinöversättning till svenska.
Så vad gör exakt Screen+? Den låter dig dela upp skärmområdet i olika arbetsytor och skifta var du vill ha vilket fönster. Essentiellt samma sak som Windows-tangenten + en pil gör, fast nu med möjligheten att ha fler zoner och lite större kontroll. En bra extrafunktion för flikkåta människor som jag själv, men en funktion som inte borde kräva en extra app som installerar sig där den har lust.
| Storlek | 27′ (5,8 kg med ställ) |
| Panel | IPS, WLED-belysning, låg responstid ( 1 ms [grå-till-grå], 0,5 ms [MPRT]) |
| Upplösning | 1440p (2560 x 1440), HDR (Vesa-400) |
| Uppdateringsfrekvens | 270 Hz över DP (144 Hz för HDMI) |
| Anslutningar | 2 x HDMI 2.0 (Med HDCP 2.2) 2 x DP 1.4 4 x USB 3.2 (Gen 1), 5 Gbit nedströms (hubb) 1 x USB uppströms 1 x 3,5 mm ljudutgång |
| Lull-lull/extra/övrigt | Intern strömförsörjning |
| Energiklass | F (23 W), G (HDR på: ca. 62 W) |
På det stora hela är mitt intryck av AG275QZ positivt, som sig bör för en skärm av den här prisklassen. Den skalar av många överflödiga funktioner och lägger det extra krutet på en ordentlig IPS-panel, som trots konventionell bakgrundsbelysning ger en riktigt god färgrymd. Den lär aldrig bli mitt personliga förstahandsval, men kanske hade den varit bland dem om bilduppdatering hade varit lite viktigare för mig.
AG275QZ har recenserats med ett testexemplar som återlämnats efter en dryg månad på recensentens skrivbord. Mer information om skärmen finns på AOC:s hemsida.
