Tänk dig att du besöker en turist-ö i Stilla Havet med siktet inställt på att festa loss och supa skallen av dig. Du vaknar upp efter en blöt kväll med en sprängande baksmälla och upptäcker att hela stället har blivit invaderat av levande döda som attackerar allt och alla. Vad skulle du göra? Den frågan ställer Techland till mig när jag slungas ut mitt i hetluften när allt bara gått åt helvete. I nyversionen har utvecklaren finputsat originalversionen grafiskt för den moderna konsolgenerationen och samlat ihop expansionen Dead Island: Riptide med tilläggsspelet Dead Island: Retro Revenge i ett enda samlingspaket.
Vandra runt och mörda zombies – Dead Island i ett nötskal
Dead Island är en blandning av RPG och survival horror som innebär att spelaren ska navigera på ett vidsträckt område och överleva till varje pris med de resurser som ställs till förfogande. I fallet Dead Island är det diverse tillhyggen med allt från träbitar till betongsläggor som gäller för att knäcka de zombiehorder som kommer står i din väg. Ett och ett annat skjutvapen kommer senare in i bilden, men tonvikten har lagts på vassa och trubbiga föremål för att skapa fokus på närstrider och en atmosfär av utsatthet. Kommer någon lite för nära räcker ett par snabba tryck på hörnknapparna för att slå sig fri. För den fege eller illa utrustade går det också bra att springa undan striderna. Ju mer energi du förbrukar, desto mer töms en energimätare som i sin tur påverkar hur väl du står dig gentemot motståndarna. Otaliga gånger fick jag bita i gräset på grund min slösaktighet med konditionen istället för att återhämta mig och attackera i omgångar.
Ju längre handlingen fortskrider, desto mer stegras motståndet upp, vilket ställer högre krav på dig som spelar. Var din taktik att rusa in och banka ned varje döing så blir det snart läge att omsorgsfullt planera för strid beroende på hur nödvändig den är. Givetvis finns ett uppgraderingssystem som låser upp nya förmågor som baseras på de poäng spelaren lyckas erövra. Med tiden blir även dina vapen grövre och kan modifieras med hjälp av ritningar som hittas längs banorna. Lite metalldelar här och en modullritning där och helt plötsligt har din hammare förvandlats till en elpistol som effektivt röjer undan patrasket.
Räkna med att lägga ned idel tid att dräpa en hel del illbattingar som poppar upp där man minst anar det. Kliv över ett lik och vips har man en odöding redo att sätta tänderna i fläsket. Försiktighet och uppmärksamhet är två tips att tänka på när du klampar fram i Dead Island. Se också till att vårda arsenalen för att dina älsklingar ska hålla så länge som möjligt. Att få sin påk ur funktion mitt under en strid är inget någon ska behöva uppleva.
Tjoff! Att hugga av zombieskallar är galet tillfredställande.
Tom handling och förutsägbara karaktärer
Handlingen är inte mycket att jubla över och består i princip av en karta där man utför olika sidouppdrag som var och en driver på storyn i spelet. När ett uppdrag är avbockat är det dags att ta sig an nästa med samma tillvägagångssätt som det förra. Det kan vara att rädda strandsatta i nöd, hitta en specifik pryl, rensa ett område eller hantera en mindre boss som avrundar en strapats på väl utvalda ställen. Slutmålet är att avslöja det fuffens som pågår bakom kulisserna och få svar på frågan varför det hela blev som det blev på den gudsförgätna ön. Ett nog så hårt jobb med tanke på vad som finns framför en. Tyvärr blir uppdragen tråkiga efter en stund och de erbjuder inga större utmaningar som varierar spelandet.
Även karaktärsgalleriet är av den ursprungliga klichévarianten som man kan förvänta sig i den här typen av genre. Du får välja mellan fyra personer som alla har sin historia att berätta men även sina egna specialkunskaper som utmärker dem på sitt sätt. Det är den godhjärtade hunken med trassligt förflutet som vet hur en klubba ska svingas eller varför inte den kaxiga damen som är extra bra med automatgeväret i famnen? Förutom vapenkunnigheten är det tyvärr inget mer som utmärker rollinnehavarna i sina fixerade positioner. Något känslomässigt engagemang kan jag knappast tala mig varm för.
En restaurerad version
Som jag tidigare nämnde i inledningen är Dead Island: The Definitive Collection en uppiffad utgåva där Techland lagt krut på den visuella delen. Till skillnad från versionerna till den förra konsolgenerationen upplever jag märkbart bättre detaljer och ljussättning. Partier som tidigare var nästan helt mörklagda är numera upplysta, upplösningen är mer slipad och även karaktärerna har fått sig ett litet ansiktslyft. Dock kunde ansiktsanimationer ha varit en aning bättre. De dras fortfarande dras med olaterna från sina äldre syskon. Då och då uppenbarar sig diverse glitchar där till exempel blodsplatter på väggar försvinner och återkommer, karaktärer som vandrar genom föremål eller fastnar i miljön och vapen som plötsligt förökar sig efter att ha kastat iväg dem. Lite översyn hade varit välkommet för att åtgärda bristerna, speciellt i en remasterversion som denna.
Den här fulingen kommer du stöta på i spelet. Han är stor, stark och ytterst farlig.
Utöver huvudspelet Dead Island finns även expansionen Dead Island: Riptide med, vilken spelar på exakt samma premisser när det tidigare begav sig. Här gestaltar man en av fem karaktärer som måste överleva på en öde ö efter ett skeppsbrott med en drös av zombier framför sig. Föredrar man något enklare finns Dead Island: Retro Revenge att tillgå där upplägget utgår från gammal hederlig arkadaction, det vill säga att samla ihop så mycket som poäng som möjligt på ett antal banor med hjälp av utlagda power-ups. En timme eller två extra kommer garanterat spenderas när du sparkas loss och färgar skärmen röd i detta sidospår.
Slutklämmen
Zombies är vår spelgenerations digitala nazityskar. De kryllar av dem, de är dumma och de finns av anledningen att enbart frossa i dimensionerat övervåld. Den känslan fann sig efter några timmars speltid. Hela upplägget verkar vara inriktat på att just brutalisera fiender på löpande band, vilket blir enformigt i längden. Det blir aldrig spännande att traggla sig genom kampanjen eller ens skrämmande att möta en fuling som lurar runt hörnet. Dödandet blir så omfattande att allt går på ren rutin. Det finns många uppdrag att välja samtidigt som uppdragsfloran har brist på varierat och meningsfullt innehåll där mycket reduceras till transportsträckor från A till B. Varför ska till exempel min rollfigur bli en springpojke för att leverera ett meddelande från en orolig flickvän till sin kille någonstans ute i bushen? Vad är meningen med att leta rätt på en nallebjörn till en halvnaken brud som inte klarar av att ta hand om sig själv? Dock blir kampanjen lite roligare om spelet körs ihop med kompis där alla vedermödor kan delas och upplevas tillsammans.
Dead Island: The Definitive Collection är ingen dålig samling. Tyvärr kompenserar den nya grafiken inte det andefattiga innehållet som faller på tråkiga uppdrag och den monotona zombieslakten. Har du spelat de tidigare versionerna så har du inte mycket att se fram emot och kan gott bortse från denna titel. Letar du efter en renodlad shooter med fokus på underhållning så rekommenderar jag hellre Left 4 Dead som är kungen i kategorin zombiedräpare. Det här spelet hade potential att bli något stort. Med annorlunda prioriteringar vill säga. Hade strukturen varit mer genomarbetad utan sidouppdrag med spänning i centrum hade jag varit betydligt mer positiv. Nu stannar omdömet vid ”medelmåtta” och mer än så blir det inte för min egen del.