Rymdskjutare gör sig extremt bra på moderna konsoler. Det gäller särskilt arkadkonverteringar så som G-Darius HD och särskilt på Nintendo Switch. Arkadhallens plånboksfientliga plundrande av tiokronor (eller femkronor om man hade tur) är ett minne blott. Kvar har vi ren gameplay som bara avbryts när du dör för femhundrade gången mot samma boss.
Less is more
Är det något G-Darius HD verkligen bevisar så är det klyschan ”less is more”. Jämfört med det senaste Darius-spelet att nå HD-kompatibla spelmaskiner (tungvrickaren DariusBurst: Another Chronicle EX+) är det här så mycket mer koncentrerat. Hela alltet utspelar sig på en enda skärm, utan en massa inzoomningar och andra otympliga anpassningar. En del av mig tycker det är synd att Darius-seriens första polygonala 3D-äventyr utdömdes till en enda skärm när seriens standard alltid var minst två. Men den realistiska delen av mig är tacksam över att G-Darius kunnat konverteras problemfritt till en maskin med bara en skärm.
Denna konvertering och ”HD:ifiering” är signerad M2, som sin vana trogen levererar kompetent. Jag har dessvärre inte arkadoriginalet eller PlayStation-porten att jämföra med. Dock presterade G-Darius HD helt felfritt för undertecknad i såväl bärbart som i dockat läge på Switchen. Varför utvecklarna brytt sig om att inkludera två versioner är dock över mitt förstånd. Enda skillnaden mellan ”originalet” och HD-upplagan är att modellen på HD-versionens Silver Hawk är betydligt mer högupplöst i sina texturer. Det hela ser lite bisarrt ut.
Dyrt per genomspelning
Som så ofta med dessa nyversioner är prislappen lite väl hög. Runt 300 kronor oavsett plattform är ett rätt stort belopp för ett spel som tar en dryg halvtimme per genomspelning. Det är heller inte som att G-Darius HD har mycket högre omspelningsvärde än övriga delar i serien – men lite grann har det allt.
Nyckeln till att spela G-Darius HD bra är att använda förmågan att ta över fiendeskepp på rätt sätt. Du kan inte bara ta över vilka hejdukar som helst; till och med minibossar är lagligt villebråd. Dessa ofrivilliga allierade har dessutom samma variation på attacker i ditt våld som de hade när de störtade mot dig. Varje ny fiende du tar över hamnar dessutom i spelets motsvarighet till ett bestiarium. Självklart finns även ett achievement kopplat till att fylla detta bestiarium, och det är ett av många som faktiskt förlänger livet på G-Darius HD avsevärt.
Borde varit en del av en antologi
G-Darius HD är ett spel i en enorm mängd nyversioner av gamla spel. En mängd vi som spelare rimligen borde kunna begära lite mer av än vad de för det mesta levererar. En till synes felfri emulering och en högupplöst spelarikon är inte tillräckligt för att imponera – framför allt inte när jag kan få andra nyversioner för samma peng (jämför med t.ex. Turrican Flashback). G-Darius HD borde varit en del i en antologi i stil med Cozmic Collection som kom för lite mer än ett år sedan. Det är värt att spela (särskilt om du gillar rymdskjutare), men knappast efter en 300-kronorstransaktion.
G-Darius HD släpptes den 28 september till PlayStation 4 och Nintendo Switch. Prislappen är drygt 300 kronor. Denna recension är av Switch-varianten och möjlig tack vare en recensionskod. En fysisk utgåva ska släppas den 29 oktober (mer information finns här).
