[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”DCS P-51D Mustang” developers=”Eagle Dynamics” publishers=”Wendros” platforms=”PC” genres=”Flygsimulator” release_date=”8 oktober 2012″]
Isn’t she a beauty? Vackrare än så här blir knappast en flygsimulator.
Jag skall villigt erkänna att jag har en last i livet. Den är inte skadlig eller på annat sätt dålig. Tvärt om så är den förbannat rolig. Jag talar om mitt omättliga behov av att då och då pröva mina vingar i en bra flygsimulator. Tyvärr har detta behov ställt till en hel del problem för mig genom åren. Främst på grund av att det har varit väldigt ont om just bra flygsimulatorer på marknaden. Sedan EA lade ner sin flygdivision Jane’s år 2000 och Microsoft slutat utveckla sin Flight Simulator-serie så har det i sort sett varit helt dött på simulatormarknaden.
Dock så finns det alltid hopp för den som misströstar. I det här fallet heter räddaren i nöden Eagle Dynamics, en ryssbaserad studio som helt och hållet fokuserar på realistiska flygsimulatorer. Eagle Dynamics släppte redan 2003 sitt bejublade spel Lock On: Modern Air Combat som ligger till grund för dagens modernare simulatorer. Den nya serien heter Digital Combat Simulator, förkortat DCS och är egentligen flera spel i ett. Tidigare så har man till DCS-serien släppt en flygfarkost med ungefär ett års mellanrum och varje utgåva har förutom själva flygplanet också innehållit hela spelvärlden med allt vad det innebär.
DCS World laddas ner gratis
För ett litet tag sedan så omformade Eagle Dynamics DCS helt och hållet. Man släppte ett helt nytt verktyg kallat DCS World gratis via sin hemsida. DCS World innehåller, som namnet avslöjar, hela spelvärlden och allt som finns i den, såsom städer, flygplatser och datorkontrollerade flygplan. Dessutom så ingår det ryska stridsplanet Su-25T utan kostnad. Idéen är sedan att entusiastiska spelare skall utvidga sin flygflotta med diverse mer eller mindre avancerade flygfarkoster, så kallade ”moduler” till DCS World.
Sedan tidigare så har man släppt moduler som innefattar den futuristiska ryska attackhelikoptern Ka-50 Black Shark och det ohyggligt fula, men effektiva amerikanska markstridsplanet A-10C Warthog. Båda dessa har varit otroligt detaljrika och inte minst avancerade simulatorer som har krävt många timmars träning och minst lika många timmars läsande av manualer för att över huvud taget kunna manövreras hjälpligt. Med andra ord är det precis sådant som en flygnörd som jag själv älskar.
Här gäller precision. Inga moderna målsökande hjälpmedel här inte.
Nu har man släppt ytterligare en modul till DCS och den här gången har turen kommit till det inte helt okända propellerplanet P-51D Mustang. För er som är lite insatta i flyghistoria och andra världskriget så vet ni säkert att Mustangen var det plan som amerikanarna använde som eskorter till sina stora bombare under deras räder över Tyskland under krigets senare del. P-51D var inte det mest manöverdugliga stridsplanet och det var inte heller det eldstarkaste, men det hade andra fördelar. Dels så var det snabbt, betydligt snabbare än många av sina konkurrenter, men framför allt så hade de en överlägsen räckvidd som gjorde att de kunde eskortera de stora bombplanen hela vägen till dess mål.
Problem vid installationen
Nu är det alltså min tur att lära känna den här gamla arbetshästen in i minsta detalj. Redan vid installationen så stöter jag dock på problem. Då jag redan har installerat DSC World på min dator så tycks skivan inte riktigt förstå hur den skall hantera situationen. Det kan mycket väl vara så att problemet är användarrelaterat, men jag lyckas inte för mitt liv installera den nya modulen. Efter mycket bökande så går jag helt sonika bakvägen och laddar ner modulen via DCS hemsida och använder skivans installationskod för att registrera min produkt. Knepet visar sig funka mycket bra och nu kan jag äntligen välja att flyga Mustang i DCS World.
Min första bekantskap med P-51D blir via ett av de förinstallerade träningsuppdragen. Till en början så vill jag försöka lära mig att starta upp detta vackra flygplan. En auktoritär mansröst guidar mig lugnt och metodiskt genom cockpiten och alla dess reglage. Det är, utan att överdriva, en herrans massa knappar att hålla reda på, men då jag är van vid ännu mer avancerade farkoster från DCS så låter jag inte en sådan struntsak avskräcka mig.
Smaka bly din elaka båt!
Efter många minuters prat så är det då äntligen dags att starta upp Mustangen. De knappar jag skall trycka på markeras med en liten ruta och jag jobbar mig igenom varje reglage samtidigt som jag försöker lägga proceduren på minnet. Förhoppningsvis skall jag ju klara av hela processen på egen hand så småningom. När det äntligen har blivit dags att vrida om tändningen så är jag på helspänn. Har jag missat något? Var jag för snabb i det förra momentet? När propellern snurrar igång och motorn börjar vråla så känner jag mig mycket nöjd över min bedrift och lektionen är över.
Då gör jag det man aldrig skall göra i ett sådant här spel. Jag får för mig att gå händelserna i förväg och taxa ut mitt flygplan på startbanan. Det visar sig vara betydligt lättare sagt än gjort och trots att jag har ett par roderpedaler till hands så snurrar planet snart runt på rampen helt utan kontroll. Det är bara att inse att jag måste gå igenom varenda lektion innan jag ens kommer att få upp skönheten i luften.
Mustangen är svårmanövrerad
Många timmar senare så känner jag att jag äntligen börjar få grepp om kontrollerna och jag har till och med lyckats starta och lyfta på egen hand. Det är först nu jag kan börja inspektera flygplanets cockpit mer ingående. Precis som alla plan från DCS så är detaljrikedomen på en galet nördig nivå. Vartenda knapp fyller en funktion och allt är återgivet med en fotografisk precision. Ett exempel på hur noga man är med detaljerna är instrumentpanelen. För att de känsliga instrumenten inte skall skaka sönder av planets vibrationer så är hela panelen upphängd i en vagga fäst med fjädrar. När planet rör sig så ser man hur hela instrumentpanelen flyttar sig individuellt. Det är sådana detaljer som ger spelet det där lilla extra som vi flygfantaster älskar. Då har jag ännu inte nämnt ljudet som känns både genuint och mycket välgjort.
Ju mer jag lär känna Mustangen, desto mer respekt får jag för dåtidens flygaräss. Planet är känsligt för varje rörelse och råkar man dra lite för hårt i spaken så händer det lätt att man hamnar i spinn. Att fälla bomber kräver att man dyker mot sitt mål i en livsfarlig anfallsvinkel som inte sällan slutar med en oönskad dejt med marken. I en dogfight så gäller det att med en kirurgisk precision styra sitt plan inom skotthåll från sin motståndare. Glöm allt vad radar och målsökande raketer heter. Här är det endast skicklighet som räknas. Om man dessutom råkar bli nerskjuten så finns det ingen raktetstol att tillgå. Istället gäller det att öppna cockpit och hoppa ut innan planet slår i marken.
Mustangen känns inte helt anpassad till miljöerna.
Över lag så är DCS P-51D den bästa simulatorn som gjorts med Mustangen i huvudrollen. Planet beter sig som dess verkliga förebild, med allt vad det innebär när det gäller både för- och nackdelar. Dock så lider spelet av en stor brist. Det är inte tidstypiskt.
DCS World innehåller idag endast en karta, nämligen Kaukasusregionen runt Svarta havet. Mig veterligen så utspelades det aldrig några luftstrider med P-51D där under andra världskriget. Nu vet jag i och för sig att man håller på att utveckla en ny karta som omfattar Nevadaöknen i USA, men inte heller det tillhör Mustangens naturliga miljö.
Fler gamla plan på gång
Nog för att jag vill ha realism i min simulator, men jag kan leva med att inte få flyga över Europa. Något jag har desto svårare för är det faktum att Mustangen flyger sida vid sida med moderna stridsplan i DCS World. Det är som att jämföra ett luftgevär med en automatkanon. Oddsen är inte helt rättvisa med andra ord. Som om inte andra flygplan vore nog så består motståndet på marken av moderna, radarstyrda missiler. Då Mustangen helt saknar radarvarning och motmedel så är en avfyrad fiendemissil det samma som en säker död.
Enligt uppgift så håller DCS och dess samarbetspartners på att utveckla många nya moduler till DCS World, däribland de gamla tyska Focke-Wulf Fw 190 och Messerschmitt Bf 109, vilket lär jämna ut oddsen något när det kommer till luftstrider med gamla hederliga kulsprutor.
Klart för landning. Måste bara hitta hem först.
Sällan har ett så komplett spel lämnat mig med så blandade känslor. Om man ser det som en helt ensamstående produkt så är DCS P-51D Mustang en klockren fullpoängare som inte lämnar något i övrigt att önska. Man måste dock ändå se helheten och i dagsläget så tillför inte P-51D så särskilt mycket till DCS World. Jag saknar både jämbördiga fiender och tidstypiska omgivningar. För en äkta flygentusiast som jag själv så är spelet dock en pärla som kommer att skänka många timmars glädje och njutning.
DCS P-51D Mustang är dock inte ett spel för vem som helst. Det är inget man lär sig i en handvändning och man måste vara beredd att offra många timmar framför manualer och instruktionsvideos innan man är vän med sitt flygplan. Dessutom så bör man skaffa en riktigt bra joystick och ett par roderpedaler innan man kan njuta ordentligt av flygupplevelsen. Mitt råd som äkta flygfantast är att ladda ner DCS World och lära känna det medföljande planet Su-25T innan man bestämmer sig för vad man tycker om spelet. Om man fastnar för det så är det bara att skaffa de moduler som man själv vill ha.
Slutligen så vill jag tacka ryssarna på Eagle Dynamics för att de fortsätter tillfredsställa flygbehovet hos oss inbitna simulatorfantaster.