[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Jacob Jones and the Bigfoot Mystery” developers=”Lucid Games” publishers=”Sony Computer Entertainment” platforms=”iOS, Vita” genres=”Äventyr, pussel” release_date=”14 maj 2013″]
Spelets hjälte Jacob Jones på väg mot sitt stora äventyr
Det är ibland svårt att avgöra ifall ett barnspel är bra när man själv inte är… tja… ett barn – hur barnslig man än må vara inombords. Jacob Jones and the Bigfoot Mystery är ett gulligt äventyrs-pusselspel med starkt fokus på berättande lämpligt för en spelstund tillsammans med ungarna innan läggdags. Trots några vinkar och referenser till populärlitteratur som vi äldre spelare kan relatera till så är det inte utan att det blir långdraget att spela på egen hand, om man nu inte har en stark förkärlek till gåtor, pussel och problemlösning.
Jacob Jones and the Bigfoot Mystery handlar om den naturälskande killen Jacob Jones som nu måste uthärda sommaren på ett scoutläger mitt ute i skogen. Väl på plats inser han att någonting inte riktigt är som det ska. När han under sin första natt på lägret vaknar av ljudet till en sångröst utanför sin barack, kollar ut genom fönstret och ser ett stort monster sitta inne i skogen nynnandes på en melodi, beslutar han att nästa dag leta och upptäcka denna vilda best i egen person. När de väl träffas visar det sig att monstret – som såklart är en väldigt barnvänlig version Storfot – kan prata, och de blir genast goda vänner.
Ett av spelets många pussel. Hur ska man vrida stocken för att få ned den i hålet?
Professor Layton för en yngre målgrupp
Spelet påminner mycket om Professor Layton-spelen; Man går omkring i spelvärlden – alltså Jacobs scoutläger och skogen runtom – och pekar och trycker på saker som Jacob kan utforska, prata med karaktärer och upptäcka gömda föremål i miljöerna. Men till större delen finner man sig antingen upptagen i utbroderade dialoger med spelets olika färgglada karaktärer, eller i olika pussel som likt i Professor Layton dyker upp som små enskilda hinder vid varje tänkbar situation under spelets gång. Den stora skillnaden är att svårighetsgraden är ganska nedsatt för att passa yngre spelare, och att hela spelet är i färgstark 3D.
Jag blev faktiskt rätt imponerad av hur mycket dialog som handlingen verkar vila på, någonting som är rent allmänt sällsynt i spel nuförtiden. Karaktärerna i spelet är extremt personliga och varierar sig i ett stort spektrum: Man får träffa den militäriske scoutledaren med hopväxta ögonbryn som skriker sig hes åt Jacob Jones så fort han får chansen, den fräknige glasögonormen som låtsas vara tuff och spela ledare när han i själva verket inte kan stå ut med tanken på att Storfot traskar omkring i skogen runtom, och såklart Storfot som är lite lagom halvdum och klumpig för att väcka sympati hos spelaren.
-
Vem kunde tro att Storfot skulle vara så vänlig?
Färgglada karaktärer och mycket dialog
Så fort Jacob träffar nya karaktärer så blir det vanligtvis väldigt mycket snack med suveränt röstskådespel som tyvärr faller lite på att hela spelet är på engelska. Ingen svensk unge hade fattat vad karaktärerna snackar om, tyvärr. Men det är en trevlig skock karaktärer man stöter på, och en bit in i spelet börjar man även bekanta sig med Storfots kompisar i skogen, även de lika karismatiska och färgglada. Vid ett tillfälle tillägnade jag flera minuter åt att lyssna på skräckhistorier från de andra ungarna i lägret vilket faktiskt var riktigt underhållande (och säkert jättespännande om jag hade varit 15 år yngre).
De pussel man stöter på är helt fristående från världen. Helt plötsligt dyker det upp en karaktär som behöver hjälp med en gåta, och man kastas in i en helt ny skärm där man kan läsa gåtan och försöka lösa den. En annan karaktär kanske har problem med att sätta upp väskor i rätt ordning på en hylla, och en annan kanske har problem med lite grundläggande matematik. Det finns variation så det räcker och blir över i pusslena och de varierar från att vara löjligt enkla till mer eller mindre kluriga – men aldrig omöjliga.
Alla har inte lika lätt att sova efter ett gäng skräckhistorier…
Myspysig design
Det är kul att se Unreal-motorn användas för att nå fram till ett speciellt grafiskt uttryck snarare än de mest fotorealistiska actionmiljöer, vilket verkligen visar sig i Jacob Jones med sin unika stil. Allting känns som leksaker i en leksaksvärld på ett sätt som påminner lite om LittleBigPlanet, nästan som om någon har suttit och för hand vikt ihop bilarna och husen i spelet med kartong. Jag brukar rent allmänt ha svårt för en cartoony stil i spel (eftersom det är så uttjatat) men i det här fallet smälter stilen in perfekt för både miljöer och karaktärerna som befinner sig i dom. Man trivs i spelet. Det känns mysigt vart Jacob än går.
Jacob Jones and the Bigfoot Mystery är ett trevligt litet spel med mycket dialoger och intressanta pussel passande för ungar som vill ha en mer interaktiv sagostund innan glömskans sömn. Det är inget stort spel, men det finns definitivt gott om innehåll för att hålla igång spelandet tills-vidare, och som barnspel tycker jag definitivt att det är en värdig titel som jag själv gärna skulle ha velat spela som barn.
Men det är verkligen inget spel för äldre spelare. Trots referenser till filmer och kändisar som de vuxna karaktärerna i spelet skämtsamt kastar ur sig hit och dit så kan jag inte förmå mig själv till att spela med och låtsas som att det gör spelet mindre tramsigt. Men det finns potential här och jag skulle inte bli förvånad om Jacob Jones slår igenom hos yngre spelare – åtminstone i USA – och blir en etablerad spelserie. Det känns på sätt och vis skönt att Layton äntligen får lite värdig konkurrens.
[youtube id=”Qc7XRMaIwIg” width=”600″ height=”350″]