[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”LittleBigPlanet Karting” developers=”United Front Games, Media Molecule” publishers=”Sony Computer Entertainment” platforms=”PlayStation 3″ genres=”Racing” release_date=”2012-11-07″]
Sackboy är glad över att få vara tillbaka!
Innan LittleBigPlanet släpptes år 2008 så var jag hur peppad som helst. Man skulle kunna göra egna banor, spela andras banor online, gameplayet såg fantastiskt ut och designen helt enastående. Hus såg ut som kartonger, karaktärer som små tygdockor, allting alldeles utsökt barnsligt i en plattformsmiljö som fick mig att pirra av förväntningar. Sedan släpptes det, och efter att ha spelat det ungefär 5 gånger så tröttnade jag. Jag vet inte säkert varför, men det saknades någonting, och nu när spinnoff-titeln LittleBigKarting har släppts så är jag rädd att känslan lutar åt samma håll.
Men jag älskar kartingspel, och då det inte har släppts något riktigt originellt och bra kartingspel utöver Mario Kart-iterationer med alla sina svansande kloner, var jag ganska glad över att få hem och testa LittleBigKarting! Liksom i alla andra Mario Kart-kloner så finns varenda grundpelare med: Humoristisk racing, skojiga vapen och färgglada hinderbanor. Hur kan det slå fel? Med möjligheten att spela en oändlig mängd banor som andra spelare har skapat världen över så låter ju det nästan för bra för att vara sant.
Stephen Fry’s lugnande stämma är tillbaka
När spelet startar så får man se en introduktionsvideo av folk som sitter i långa bilköer och drömmer sig bort. Till detta välkomnas man av Stephen Fry’s lugnande, brittiska stämma som hypnotiskt förklarar vad som händer med alla dessa människors tankar och drömmar, medan de väntar, och hur dessa samlas som odödlig energi i LittleBigPlanet Karting där vi ohämmat kan ta ut alla våra racingfantasier. Det är charmigt. Det är vackert. Det bäddar för en god upplevelse.
Det finns många olika banor att spela, och lika många kostymer
Efter det får man i sedvanlig ordning göra sig bekantskap med sin lilla ”pod”, i det här fallet en kartongraket som hänger och dinglar i ens virtuella sovrum. Detta är som en spelmeny där man kan hoppa in i banor, välja om man vill spela online eller skapa egna banor i baneditorn. LittleBigPlanet Karting använder Sonys relativt nya funktion ”online pass” som innebär att man måste skriva in en kod från fodralet för att kunna spela online, ungefär som de gamla piratkopieringsskydden för tio år sedan. Denna kod löser man sedan in som en vanlig redeem-kod, och vips kan man spela online!
Bandesignen är lika varierad som rolig
Vad som verkligen skiner i alla LittleBigPlanet-spel är singleplayerbanorna, som de spelarskapade banorna sällan kan mäta sig med gällande kvalitet och bandesign. När man kör story-kampanjen så hoppar man från värld till värld och klarar banor i fristående handlingar som vanligtvis går ut på att hjälpa några stackars varelser från ett överhängande hot eller något lokalt bekymmer. Men vem bryr sig om handlingen om man bara vill köra lite gokart? Nej, precis. Handlingen i de olika världarna blir ett mindre intressepunkt.
Banorna är det inget fel på alls! De känns genomtänkta och detaljerade med miljöer som kretsar från vackra parker till torra öknar eller industriområden, allt med sina respektive faror; På djungelbanor står dinosaurier och försöker fånga en i mellan sina käftar när man hoppar över stora ramper; I kakfabriken får man passa sig från att köra in i stekheta kakformar; och i industribanor finns alltid risken att man kör ned i dödliga syror. Alla fordon består av små leksaksmodeller av bilar som varierar i alla möjliga former, från lådbilar och traditionella gokarts till racingbilar och motorcyklar.
Styrningen känns lite oresponsiv
Styrningen är aningen seg
Allting verkar frid och fröjd… innan jag börjar lägga märke till de små detaljerna. Styrningen verkar okej tills jag börjar tänka på hur seg den är, hur tröga fordonen är att svänga med. Det är som att de girar lite för sent efter att jag har rört min joystick. Efter det börjar jag reagera på hur irriterande min gokart studsar mot väggar, som om kollisionen inte var helt korrekt och kanske lite för baserad på fysikmotorn – någonting är det. Sist men inte minst kommer den smärtsamma insikten att vapnena inte är helt balanserade, vilket kanske till och med är det som är värst av allt.
Rent generellt verkar det även som att fysikmotorn spelar in alltför mycket. Kanske är det även sdet som får styrningen att kännas seg och oresponsiv, men för att sätta det i perspektiv så finns det två olika sätt att hoppa i spelet: Det första är att göra en ansats från naturliga ramper såsom kullar och stup, varpå man flyger upp i luften i vad som känns som att vara på månen, medan det andra sättet att hoppa på är att köra på ramper som svingar en upp i luftenpå en fullkomligt fördefinierad och fysiskt inkorrekt bana som man inte kan påverka. Det är lite inkonsistent att fysiken inte är densamma för båda sortens hopp då man måste anpassa sig på två olika sätt på vad som i själva verket borde vara samma sak.
Att spela online är lite roligare!
Många olika finurliga vapen!
Vapnena kretsar från alla traditionella sådana. Man kan bombardera sina motståndare med målsökande missiler, elektrifiera dem eller åka på dom med en gigantisk boxinghandse som samtidigt gör en odödlig och ruskigt snabb. Det finns också minor, eller det unika vapnet som gör att man snabbspolas fram ”genom tid och rum” en bit fram på banan. Men det är som sagt lite obalanserat. När man exempelvis har fått en målsökande missil på sig så lägger den sig bakom en som en svans i 2-3 sekunder innan den sprängs, vilket gör att man inte kan undvika den på något sätt såvida man inte själv skjuter bakåt med ett eget vapen.
När man blir skjuten av någon motspelare så går man sönder i ett ”pop”, och sedan får man börja om från senaste utplacerade checkpoint. Det är alltså extremt bestraffande att bli skjuten då man omedelbart hamnar tillräckligt långt bakåt för att halva motståndarligan ska hinna köra om en, vilket är oändligt frustrerande om man råkar ha den stora oturen att bli träffad av en missil precis innan mållinjen. Även de fåtal vapen som inte dödar en, utan endast knuffar till en så man tappar kontrollen i någon sekund, är mer än nog för att man ska tappa alltför mycket tid och skala bort ännu ett lager av spelglädjen.
Färggranna och mysigt ihoppysslade miljöer!
Jämfört med Mario Kart…
Om vi går tillbaka till själva styrningen och framförandet av fordon så känns det på någotv vis alltför enkelt och neddummat jämfört med exempelvis Mario Kart. När man hoppar och glider i hörnor så bygger man upp boost som man kan använda för att åka snabbare i någon sekund och snabbt komma längre fram, men det är med en så marginell fartökning att man knappt vinner på att utnyttja funktionen. Man får heller ingen boost genom att hoppa från höjder eller ramper, ifall man inte gör stunts (vilket känns hopplöst onödigt). Styva ramper och överdriven fysik kombinerat med en någorlunda trög styrning sänker betyget lite för ett spel som är så tävlingsinriktat.
Trots att själva styrningen är lite av ett såll så är spelet fortfarande designmässigt sött och trevligt vilket väger upp oerhört mycket av helhetsintrycket. Man kan leva med att kontrollerna inte är exakta och vapnena helt balanserade, för resten av spelet förmedlar precis rätt känsla av barnslig lekfullhet, precis som sina föregångare i serien. Men även om jag hade velat säga att online-läget är där LittleBigPlanet Karting glänser så är det tyvärr fortfarande stympat av att folk lägger ut väldigt mycket skräp, och att till och med de bästa banorna är sämre än de som finns med i singleplayer-kampanjen. Det kommer säkert att komma mycket bra banor med tiden, men man ska nog inte ha för höga förhoppningar. Singleplayerkampanjens banor var bäst av alla banor, online eller offline, som jag hann testa!
En av onlinebanorna hade visserligen designats av någon spelare för att efterlikna en bana från Mario Kart 64, vilket var en kul och hemtrevlig idé!
Man kan byta ut och designa sin bil hursomhelst
Fler intressanta spellägen än enbart racing
Någonting som verkligen får en att höja på ögonbrynen är de olika spellägen som har lagts in! Förutom det klassiska racingläget där man försöker komma först i mål så finns även time trial där man tävlar mot klockan, ett arena-läge där man slåss mot andra spelare på en liten spelyta, ett läge där man tävlar mot andra spelares tidshållning, ett läge där man kör i en Grand Prix-liknande förstapersonsvy och ensam måste slå rekordtiden för att vinna (som i verklig racing) m .fl.. Jag gillar faktiskt blandningen av spellägen som, på sina håll och utförande, är mer kreativa än sina konkurrenter i genren.
En selling point för alla LittleBigPlanet-spel är såklart att kunna skapa egna banor, vilket faktiskt är busenkelt. När man hoppar in i baneditorn och börjar skapa själva vägen så dyker en enorm färgroller upp som man sedan styr omkring som en vanlig bil medan vägen skapas automagiskt bakom en, ungefär som ett färgspår. Man kan styra ned för att gräva dalar i marken eller upp i luften för att föra vägen till höga höjden, och när man slutligen når tillbaka till startpositionen så knyts ändarna ihop snyggt och prydligt till en enda racingbana. Därefter kan man börja pynta med dekorationer runtom eller på banan, som små hus, farliga hinder, vapenbubblor eller – om man är lite mer tekniskt danad – avancerade robotar som kan programmeras för att exempelvis springa ut på banan precis innan man kör förbi, eller ja, vad som helst.
Det märks att det här är ett spel som det har lagts ner väldigt mycket omsorg och eftertänksamhet i. Själva spelkänslan när man kör kunde ha varit en högre prioritet, och att slumpmässigheten spelar så stor roll – i form av den framfusiga fysikmotorn eller obalanserade vapensystemet – är mer besvärligt än roligt. Men med fantastisk design och ett soundtrack som i vanlig ordning förgyller det känslomässiga intrycket så står sig spelet ändå med rak rygg och det känns som ännu ett värdigt tillskott i PlayStationbibliotekets redan varierade spelutbud. Vissa saker hade kunnat förbättras, men mycket är redan bra, och Sackboy är lika underbar som alltid! Race on.
[youtube id=”Ee82zRhh8WY” width=”600″ height=”350″]