[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Marvel Super Hero Squad Online” developers=”The Amazing Society” publishers=”Gazillion Entertainment” platforms=”PC, OS X” genres=”MMORPG” release_date=”4 november 2011″]
Då blev det äntligen dags för något som borde skett för länge sedan. Det är min tur att bli superhjälte. Skaka av fruktan, ondingar!
Marvel är ett universum som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag har spenderad många timmar läsande X-men, Mega Marvel och även stuckit in en och annan Spindelmannen vid större händelser som sprider sig över hela Marvels värld. Jag har hållit i även när dom gör ytterligare en omstart då flera hjältar dör och nya vanliga människor med samma yrke, samma namn och samma relation till varandra plötsligt får samma superkrafter som de som dog i föregående nummer.
Gänget i sin helhet. Som synes finns det en hel del hjältar att välja mellan.
Jag surfar in till hemsidan för att skapa mitt konto och blir vänligt guidad av flertalet kända karaktärer från Marvel genom processen innan jag når Rogue som ber mig slumpa fram ett namn som andra kan se. Efter ett antal klick står det framför mig, ”Marvelous Impossible Emperor” vilket göder mitt ego precis lagom mycket. I sista steg når jag Thor som ber mig svära hjältarnas ed som involverar att jag ska respektera andra, aldrig dela ut personlig information, ha ett gott språkbruk och inte fuska. Jag lovar och svär.
Många hjältar blir det
En kort instruktion senare i hur spelet fungerar får jag skapa mitt första lag med några superhjältar från Marvel. Jag spanar runt ett tag och finner tillslut AntMan som känns helt rätt för mig. Några klick senare är han en del av mitt lag och jag skiftar till att ha honom som ledande person. AntMan dyker upp mitt på gatan i området Daily Bugle och jag får min första utmaning, jag ska ta mig till toppen av tidningens byggnad. Jag börjar febrilt leta efter en karta för att se om jag kan få en hint om vart jag ska men finner ingen.
Kameran är helt statisk så det går inte att vrida på den och spana efter nått högt torn som jag kan röra mig mot. Detta är väldigt störigt då spelet i det stora hela har ett stort utforskande moment där det gäller att flyga runt eller hoppa mellan avsatser för att hitta olika saker man kan samla. Efter en stunds spelande börjar jag lära mig att vissa flygrutter tar en runt området så man kan spana efter allt möjligt medan man flyger och genast sätter jag fart.
Spanar på drakar i Asgård. Men är inte det där Spyro?
Det är en mycket god idé att prova flera olika hjältar då en del hoppar högre, en del längre och en del kan flyga. Så en väl utformad grupp hjälper utforskandet väldigt mycket. Nya hjältar köper man med hjälp av spelets egen valuta och fler blir tillgängliga ju längre man kommer i spelet.
Förutom utforskandet och utmaningarna så finns det uppdrag man kan genomföra, antingen ensam eller med upp till tre vänner. Inbjudningarna till olika vännerlistor haglar runt om mig så jag får snabbt ihop en grupp på fyra och provar det hela. Actionsekvenserna på uppdragen är underhållande även om jag åter igen stör mig lite på den statiska kameran.
Gott om minispel
Det tar ca 15 minuter att springa igenom ett helt uppdrag varpå vi alla listas sida vid sida och får reda på hur bra vi gjort ifrån oss i förhållande till varandra. Jag låg inte bra till med AntMans låga styrka men fick däremot höga poäng i att överleva då jag tagit minst skada. Våldet i spelet är väldigt snällt, där kommer typiska ljud för det vapen man har som Marvelhjälte och det blinkar till lite när man träffar. Helande föremål dycker upp i form av frukter eller en rejäl macka med vad som ser ut att vara skinka och sallad. Jag kastar mig genast in i fler uppdrag för att öka min hjältes nivå och se vad han kan lära sig.
När jag ökat några nivåer bestämmer jag mig för att kika lite på de olika andra aktiviteterna som finns. Kortspelet verkade lovande. Med min grundläggande lek innehållande olika hjältar och anfall så sätter jag igång med instruktionerna och inser att det är skapligt avancerat om man vill bli riktigt bra på det men ändå inte så pass att man drunkar i olika förmågor, attacker och typer av element på korten. Minispel fanns det även gott om som är marvel versioner av gamla klassiker exempelvis: Whack a Moloid (Whack a Mole) eller Base Invasion (Space Invaders).
Grafiken i spelet kändes precis lagom, det är inget 3D i full HD utan håller precis den nivå som det behöver. Inga flådiga effekter och onödiga lensflares utan bara precis vad som behövs för att leverera ett gott utseende till god prestanda. Ljudet hade väl kunnat hålla högre kvalitet då det låter väldigt instängt i många lägen och karaktärerna blir väldigt tjatiga efter att man hört dom upprepa samma fras om och om igen. Spelet är dess värre även något buggigt och jag upplever flera gånger att Unityplayer som används har crashat och blir ombedd att skicka in en buggrapport.
Dynamisk duo?
I det stora hela är jag nöjd med min spelupplevelse även om det är riktat till en publik som är en bit yngre än mig. Dom har ansträngt sig för att göra det säkert för barn som spelar och har blivit certifierade av ESRB för deras policy gällande personuppgifter vilketjag ser på som mycket positivt med tanke på hur osäkert internet i allmänhet är för barn. Ett annat plus när det gäller säkerheten är att man som förälder kan skapa ett eget konto och associera detta med sonens eller dotterns konto och på så sätt ha lite kontroll över vad som sker.
Så sätt igång nu skapa konto hela familjen och ha kul tillsammans.
[youtube id=”gZdrxnvZNj0″ width=”600″ height=”350″]