[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”MLB: The Show 13″ developers=”SCE San Diego Studio” publishers=”Sony Computer Entertainment” platforms=”Playstation 3 | Vita” genres=”Sport” release_date=”6 mars”]
Jag tror att jag tillhör en väldigt liten, exklusiv skara av svenska baseboll-fans. Jag kan inte påstå att jag följer Major League så speciellt ingående, men jag tittar alltid på finalen av The World Series. Baseboll är en sport som sällan uppmärksammas i Sverige, men för den insatte så är det ett underhållande spel knökfullt med fart, taktik och teknik. Basebollspelare är några av världens bäst betalda idrottsmän och varje match lockar storpublik i USA. Därför tycker jag att det är dags för ett uppsving för basebollen i vårt avlånga land.
Jag vill börja min kampanj med att slå ett slag (pun intended) för det officiella spelet MLB: The Show 13 som jag har fått den stora äran att testa. Spelet släpps exklusivt till Playstation 3 och det faktumet har faktiskt gett Sony många marknadsandelar i basebolltokiga delar av världen. Min egen bekantskap med basebollspel upphörde i och med att EA tappade sin licens och slutade producera spel under namnet Triple Play Baseball för cirka tio år sedan. Efter det blev det svårt att få tag i den här typen av spel i Sverige. Fram tills nu.
Stort spel väl värt väntan
Via Playstation Store kan vem som helst köpa MLB: The Show 13, men var beredd på långa nedladdningstider. Spelet med onlineläget landar på ca 20 gigabyte. Väl spenderade pengar enligt mig och helt klart värt väntan.
MLB: The Show 13 är det åttonde spelet i serien och bjuder på allt man kan önska sig av ett spel byggt på baseboll, en lite mer avancerad version av brännboll. Det är ett spel som koncentrerar sig på detaljer, men som tack vare ett lättförståeligt nybörjarläge kan ge glädje åt spelare på alla nivåer.
MLB: The Show 13 börjar som sig bör med en titelskärm där otaliga val kan göras. Först och främst så bör man bestämma sig för vilken nivå man skall spela på. Det finns tre olika val, från nybörjare till veteran. Jag väljer själv mellanläget där man till skillnad från den lägre nivån får sköta baslöpningen själv. Efter det så försöker jag sätta mig in i spelets kontrollsystem, vilket visar sig vara en monumental uppgift. Det finns en uppsjö av olika knappkombinationer att lägga på minnet, men efter ett tag så anser jag mig kunna grunderna så pass bra att jag vågar mig på en vänskapsmatch.
En rund mage är aldrig en nackdel när du leker säl.
De enkla och intuitiva menyerna låter mig snabbt sätta igång en match bestående av fem omgångar, så kallade innings, under dagtid i strålande solsken. Valet av lag faller på de klassiska giganterna New York Yankees och Boston Red Sox. Slaget skall utspela sig på mäktiga Yankee Stadium.
Spelet börjar med att kommentatorn presenterar de båda lagen och en kameravy som sveper över publiken och den gröna planen, kallad diamanten efter dess form. Det är också nu jag får en första inblick i hur spelet egentligen ser ut.
MLB: The Show 13 är ett vackert spel som helt klart kan mäta sig med andra spel i samma genre, så som NHL eller Fifa. Spelarna är porträttlika och naturliga samtidigt som omgivningarna är detaljrika och välgjorda. Det är småsakerna som ger spelet liv. Exempelvis så är coachen otroligt engagerad i vad som händer på planen, precis som sig bör i baseboll. Publiken är mer levande än i något annat sportspel jag någonsin spelat och de ger hela matchen en härlig inramning.
Uppvärmning är nödvändigt
Den första inningen börjar med att jag spelar som utelag, vilket innebär att jag skall styra kastaren, eller pitchern som det heter på basebollspråk. Dessutom så skall jag styra alla andra spelare ute på planen. Det gäller med andra ord att fånga bollen och sedan kasta den till bäst lämpade medspelare. Taktik är A och O. Det gäller att bränna ut tre motståndare för att avsluta omgången. Bränning sker antingen efter en lyra, tre strikes eller en klassisk bränning, vilket innebär att den som springer inte hinner fram till sin bas innan bollen kommit dit.
Pitchern är lagets viktigaste kugge och tillsammans med mottagaren, eller catchern avgör han vilken typ av boll som skall kastas mot slagmannen. Oftast så föreslår catchern vilken typ av kast som skall användas och pitchern nickar eller skakar på huvudet beroende på om han håller med eller inte. Givetvis är även denna detalj inkluderad i MLB: The Show 13. Det första som händer i spelet är att jag som pitcher måste värma upp min kastarm, något som jag rekommenderar varmt. En ouppvärmd pitcher kastar ofta snett, vilket kan resultera i att slagmannen får avancera en bas utan att ens ha behövt slå bollen.
It’s out of here! Tajming är A och O.
När det så blir min tur att pitcha så väljer jag vilken typ av kast jag vill utföra genom att trycka på någon av knapparna på handkontrollen. Olika kastare har olika kast och varierande styrka. Jag väljer att börja med en fastball, ett hårt och rakt kast. Bollen missar strikezonen grovt trots att jag i stort sett siktade i mitten. Det visar sig att tajming är viktigt och en pulserande cirkel runt träffzonen visar hur bra pitchen kommer att bli. Det tar ett par kast att få in rätt känsla, men snart så lurar jag slagmannen gång på gång. Under första omgången lyckas min motståndare bara träffa bollen en enda gång, men då slog han en hög lyra som enkelt fångades av min första basman. Efter tre enkla outs så är det då dags för sidbyte.
Det visar sig att det är betydligt mer komplicerat att spela som innelag. Väl uppe vid slagplattan så får jag till att börja med möjligheten att gissa vilken typ av kast pitchern kommer att välja. Det är inte nödvändigt att gissa, men råkar du ha rätt så underlättar det ditt slag betydligt. Det står snart klart att det är lättare sagt än gjort att träffa bollen och först efter cirka tio försök så lyckas jag tajma rätt. I min iver väljer jag att passera första basen och satsa järnet mot andra. Ett beslut som visar sig dömt att misslyckas och jag blir enkelt utbränd.
Bra karriärläge
Så där håller det på och först i fjärde inningen så lyckas jag ta mina första poäng, tack vare ett misstag från motståndarna. Ett kast mot hemplattan missas av en lite för ivrig catcher som måste springa efter bollen. Samtidigt passar jag på att avancera två baser och håva in den första pinnen. MLB: The Show 13 växer med tiden och efter hand så lär jag mig att stjäla baser, bunta och finta. Allt handlar egentligen om taktik och ofta lönar det sig att våga ta en och annan chansning. Ju mer jag spelar, desto bättre blir jag och ganska snart så vinner jag nästan alla matcher jag spelar.
Med andra ord så är det dags att starta en säsong. Det finns flera lägen att välja mellan, men det roligaste måste vara Road to the Show. I det läget så får man skapa sin egen karaktär och sedan jobba sig upp genom seriesystemen för att så småningom ta en startplats i ett Major League-lag.
Vicka på handkontrollen så glider spelaren i samma riktning.
Kontrollerna i MLB: The Show 13 är till en början svåra att förstå sig på. Man kan välja att endast spela med de analoga styrspakarna, men det försvårar åtminstone för mig precis allting. Jag väljer istället den klassiska uppsättningen där varje knapp har en funktion. Det tar ett bra tag innan jag får kläm på vilken knappkombination jag skall använda för att pitcha direkt till någon av baserna, men när jag väl listat ut knepet så flyter det på ganska bra. Däremot så har jag fortfarande svårt att få mina löpare att fortsätta sin löpning mot nästa bas, något jag bara lyckas med då och då. En kul detalj är dock att man kan få sina löpare att glida, hoppa eller slänga sig genom att helt enkelt luta kontrollen i den riktning man vill att spelaren skall röra sig. Helt utan knapptryckningar med andra ord. Man kan också styra alla rörelser i spelet med den rörelsekänsliga Move-kontrollen, vilket passar utmärkt i den här typen av spel.
Väl insatta kommentatorer
Grafiken är som sagt magnifik och det är lätt att vid en första snabb blick tro att man tittar på en riktig baseboll-match. Dessutom så finns det mängder av kameravinklar att välja på. Broadcast-mode klipper mellan kamerorna som om det vore en tv-sändning. Det är väldigt snyggt gjort, men inte direkt praktiskt när man skall hålla full koll på vad som händer på planen. Dessutom så är varje spelare otroligt väl animerade och alla har sin personliga stans och små gester som gör dem ännu mer levande.
Just det, MLB: The Show 13 finns till Playstation Vita också.
Ljudet lämnar inte heller något i övrigt att önska. Med en bra ljudanläggning så infinner sig nästan känslan av att befinna sig nere på planen i en fullsatt idrottsanläggning. Kommentatorerna har inlevelse och de är fullproppade av fakta och statistik. Då och då så slänger de ur sig en gammal anekdot om en spelare i något av lagen, vilket gör känslan ännu mer äkta. Det verkar som om dessa små historier är programmerade att inte dyka upp två gånger i en och samma match, men när man spelat en bit in på säsongen så kan man ha fått höra samma sak både tre och fyra gånger.
Sammanfattningsvis så kan jag konstatera att MLB: The Show 13 är ett mycket stabilt sportspel som lätt kan mäta sig med giganter från EA Sports. Tyvärr är baseboll en liten sport i Sverige och spelet lär förmodligen bara tilltala de mest inbitna fansen. Synd tycker jag, för fler borde få möjlighet att bekanta sig med denna komplexa sport. Letar ni efter mig så är chansen störst att ni finner mig i ståendes framför soffan svingandes min Move-kontroll. Närmare Chicagos gröna Wrigley Field än så lär jag nog tyvärr aldrig komma.
[youtube id=”IDNflPH3iDk” width=”600″ height=”350″]