PlayStation All-Stars: Battle Royale

[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”PlayStation All-Stars: Battle Royale” developers=”SuperBot Entertainment, SCE Santa Monica Studio, Bluepoint Games” publishers=”Sony Computer Entertainment” platforms=”PS3″ genres=”Fighting / Action” release_date=”2012-11-21″]

Kommer Sackboy att klara sig?

Det är kaotiskt, det är våldsamt, det är roligt. Sonys svar på Nintendos Super Smash Bros-serie, PlayStation All-Stars: Battle Royale lever upp till varje uns av förväntningar som jag har haft på spelet sedan det annonserandes tidigare i år, och kanske till och med slår sin konkurrent på några punkter. Med en arsenal av inte mindre än 20 spelbara karaktärer från PlayStation-universumet, exklusiva som icke-exklusiva, finns det gott om innehåll här att hämta för spelare från alla håll.

När man startar spelet så är det utan en massa meningslös handling eller tjafs om gimmickar eller dylikt. Man hoppar direkt in i startmenyn där man kan välja mellan att spela online eller offline med alla karaktärer tillgängliga redan från början. Sedan är det bara att hoppa in och fightas!

Klassiska spellägen

Bland de exklusiva karaktärerna så hittar vi bland annat Kratos (God of War), Nathan Drake (Uncharted), Sackboy (LittleBigPlanet), Ratchet & Clank och Sly Cooper m. fl. Det finns till och med vissa guldkorn från PlayStations forna dagar som PaRappa (PaRappa the Rapper, 1999) och Sir Daniel Fortesque (MediEvil, 1998). Bland de mindre exklusiva karaktärerna finns till och med välkända ansikten som Big Daddy (BioShock), Raiden (Metal Gear Solid) och Dante (Dante’s Inferno).

Spellägena varierar mellan traditionell arcade där man får välja en karaktär och spöa ett gäng AI-motståndare som successivt blir svårare och svårare för varje bana, ett VS-läge där man kan slåss mot kompisar lokalt, och Tournament där man kan spela online mot andra spelare. Varje karaktär har dessutom sin egen handling som förtäljs i form av bilder och röstskådespel i början och slutet av arcade-äventyr, noggrant skräddarsytt för att inte falla ur ramen för karaktären och hans personlighet. Till och med de äldre karaktärerna som PaRappa snackar och beter sig som jag kommer ihåg dem från min barndom.

20 olika karaktärer att spela som

Kratos är på väg mot Olympus för att slåss mot gudarna, men för att ta sig dit måste han först ta sig förbi alla dessa PlayStation-karaktärer som står i hans väg. PaRappa vill inget hellre än att få sin egen tecknade serietidning om sitt liv, och Drake följer en mystisk karta som leder honom in på sitt arcade-äventyr. Jag var lite orolig över att karaktärerna skulle vara urblekta kopior av sina original, eftersom detta i stora drag är en spinnoff på alla inkluderade spelserier. Men röstskådespelet är klockrent, grafiken och designen fulländad i all sin variation, och karaktärernas berättelser är vare sig över- eller underdrivna.

Tighta kontroller och väl bekanta attacker

I min första arcade-spelning valde jag att spela som Kratos, och då skepsisen fortfarande inte riktigt hade lagt sig trodde jag inte att kontrollerna skulle vara riktigt så tighta som i konkurrenten Super Smash Bros. Men både kontrollerna och Kratos egna attacker var väldigt exakta och alla rörelser gick lätt att känna igen från huvudspelen. Han svingar sina kedjebundna blad, slår ner från ovan med sin hammare, flaxar upp i skyn med Ikarus vingar och grymtar maskulint när han hoppar omkring, precis som han brukar. För en God of War-älskare som jag själv så kan jag lugnt stämpla den här tolkningen av Kratos som fullkomligt godkänd.

Raiden och Dante slåss med sina svärd i sina unika stilar medan Sweet Tooth från Twisted Metal luskar omkring med minor och bomber. Nathan Drake kör på pickadoller, granater och högersvingar precis som i spelen, och Sackboy kallar på olika mackapärer från baneditorn i LittleBigPlanet, såsom fläktar och små robotar. Jag kan inte betona nog hur trogna karaktärerna känns i jämförelse med hur stor variationen är, hur tight det är att spela med dem och vilket fantastiskt arbete som måste ha lagts ned för att få det att gå ihop.

Sjukt roliga, dynamiska miljöer!

Ladda upp för nådastöten

Men, till skillnad från liknande spel i genren så finns det en twist till striderna. Man kan nämligen inte bara banka motståndare till döds med sina vanliga attacker. När man slåss så vinner man poäng som laddar upp en liten mätare längst ned på skärmen. När denna mätare är full så kan man utföra specialattacker som går att förinta sina motståndare med, men fram tills dess är det bara att slåss för glatta livet för att fylla den. Mätaren går dessutom att fylla i tre nivåer, och varje nivå gör specialattacken starkare och starkare. När man når upp till tredje nivån så sträcker sig specialattacken vanligtvis över hela banan, jämfört med första nivån som bara sträcker sig rakt framför ens karaktär, och andra nivån som når en bit längre.

Det är alltså dessa specialattacker som är spelets nyckelpunkt. När man lyckas träffa en annan spelare med sin specialattack så löses de upp och man vinner ett poäng. Hela striden avslutas när tiden har runnit ut, varpå den spelare som har lyckats besegra flest motståndare, och därmed har flest poäng, vinner. Genom att inte tävla mot endast motspelare, utan även mot klockan så blir varje strid oerhört hektisk i jakten på att fylla sin mätare och utföra specialattacker, och sätter ett visst krav på strategiskt tänkande. Dessutom innebär begränsningen att kunna besegra motståndare endast med specialattacker, att striderna inte blir alltför kaotiska.

Chop Chop Master Onion visar var skåpet ska stå (bakgrunden)

Interaktiva miljöer från de olika spelen

Alla banor är hämtade ur olika miljöer från olika PlayStation-spel, de flesta från karaktärernas egna tillhåll, och de är allesammans interaktiva med levande bakgrunder och interaktiva faror. En typisk bana kan vara så här: Man slåss i Hades grotta från God of War III, med Hades svingandes sina svärd mot spelplanen så att marken bryts och ramlar ihop vilket skadar spelare. Efter några minuter så invaderas grottan i bakgrunden av de musikaliska infödingarna från Patapon som börjar dansa, sjunga muntert, och skjuta missiler mot spelplanen medan Hades istället ställer sig och chillar.

I en annan bana får man ta plats i Chop Chop Master Onions dojo från PaRappa the Rapper. Några minuter in i striden flyger plötsligt tak och väggar bort från dojon och visar att en gigantisk robot håller på att invadera staden i bakgrunden. Missiler skjuts mot stridsplanen och det är allmänt stressigt och roligt. Så småningom kommer Chop Chop Master Onion själv fram och börjar slåss mot roboten. Att spelserier blandas på detta vis i design och miljöer är både intressant och underhållande, samt ger en extra udd till alla olika spelplan.

Utmanande onlineläge

Man kan spela online både med eller utan rankning. Den lilla karriär jag tog mig an när jag testade onlineläget var mer än nog bevis för att det finns riktigt duktiga spelare därute, och att talang faktiskt är ett krav ifall man vill stiga i gradbeteckningarna. Med andra ord kan man inte bara buttonmasha sig genom strider mot andra mänskliga spelare. Genom att öka sin rang både online eller offline så kan man låsa upp lite extramaterial som ikoner, bälten och bakgrunder som visas i ens profil i spelet. Som en parentes blev jag spontant nedkopplad från en och annan server, men det kan vara en barnsjukdom som jag kan se mellan fingrarna för.

LittleBigPlanet passar utmärkt som slagfält

Nu ska det påpekas att jag tyckte att vissa karaktärer var lättare att spela med än andra. Stridskämpar som Kratos och Raiden funkade bättre än lättviktare som PaRappa och Sackboy, dels för att de hade lite skarpare attacker men också för att de hade bättre räckvidd och lite mer lättmanövrerade specialattacker. Jag märkte nämligen att vissa karaktärer avfyrar sina specialattacker diagonalt uppåt, eller gör någon dylik skum manöver som kan vara svår att sikta med. Drake har exempelvis en specialattack där han kastar en gasflaska som han sedan skjuter på så den exploderar vilket man lätt missar med. Men trots olika för- och nackdelar i de olika karaktärerna så känns spelet ändå riktigt balanserat! I online-matcher verkade alla spela på lika villkor, även om en nybörjare som jag själv fick storspö strid efter strid.

Det här är definitivt en värdig utmanare till Nintendos populära Super Smash Bros-serie och en uppskattad tillgång i spelbiblioteket för PlayStation 3. Den summerar de bästa av karaktärer från Playstations exklusiva titlar komplett med miljöer och stridsplaner som härstammar från respektive spel. Intensiva strider. Tighta kontroller. Stort utrymme för att förbättra sina kunskaper. Det blir inte mycket bättre än så här, och det är ju inget snack om vilket spel som kommer att liras ett par fester framöver.

[youtube id=”rPRXZiffNAQ” width=”600″ height=”350″]

1 Kommentar

  1. Skitbra recension Kim!
    Spelet låter riktigt bra, bättre än vad jag trodde det skulle bli.

    Svara

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.