[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Pro Evolution Soccer 2013″ developers=”PES Productions” publishers=”Konami” platforms=”PC, PS3, 360, Wii, 3DS, iOS/Android (TBA)” genres=”Sport” release_date=”2012-09-20″]
Jag hade en mycket kort fotbollskarriär. Av det jag inte förträngt kan jag bara minnas förvirring över reglerna, självmål och tåfjuttar. Jag övergav fotbollen kvickt som attan för att aldrig återvända, men när PES 2013 trillade ner i brevlådan blev jag smått exalterad, nu är det dags för revansch!
Det har inte varit lätt för Konami och Pro Evolution Soccer serien de senaste åren. EA Sports med FIFA har helt kört över den en gång överlägsna Pro Evolution Soccer serien och så sent som i fjol stoltserade EA’s egen Keith Ramsdale med att FIFA sålde 25 exemplar för varje såld Pro Evolution Soccer.
Sedan dess har Konami lovat att de jobbar på något speciellt och frågan är förstås, kan PES 2013 vända på trenden?
Mycket fotboll för pengarna
PES 2013 är ett stort och komplext spel. Jag vill kalla det för en fotbollssimulator. Det man först slås av när man startar spelet är vilket fantastiskt djup det har. Jag försökte ge mig på en match direkt men insåg snabbt efter en förkrossande förlust att det nog var bäst att ta en titt på träningsläget först.
Varje knapp på handkontrollen har en funktion och i det fullproppade träningsläget redogörs för varenda rörelse en fotbollsspelare kan göra. Vare sig det gäller dribblingar, finter, passningar eller variationer på dessa så känns det som om man nöter in avancerade combos i Virtua Fighter 5. Det är gedigen och viktig träning som kommer att behövas oavsett om du kör en enkel match mot datorn, lirar i rankade online cuper, gräver guld i UEFA Champions Leauge eller bygger din karriär som fotbollsmanager i Football Life, men blä så tråkigt, jag vill ju spela!
Bygg din karriär
PES 2013 har ett antal spellägen välja mellan beroende på vad man känner för. Man har det vanliga som snabbmatcher, multiplayer (både online och offline mot datorn) eller den långa kampanjen i UEFA Champions Leauge. Det spelläge som jag dock fann mest intressant och givande är möjligheten att bygga en karriär som manager.
I Football Life tar man rollen som manager och efter ett tag känns det som att man spelar just Football Manager. Man skapar sin karaktär, väljer ut ett lag för att sedan gå igenom saker såsom ekonomi, träningsschema, vänskapsmatcher och riktiga tävlingar. Laget skall tränas och drillas, de skall bygga styrka och lära sig strategier. Samtidigt måste ekonomin hålla, så ut och sälj leksaker, reklam och framförallt, vinn tävlingar!
Detta är riktigt roligt och man får något att göra mellan matcherna.
Realism på gott och ont
PES 2013 är ett spel som fokuserar på realism. Tidigare kallade jag spelet för en simulator och det är nästan en underdrift. Vid första anblick ser spelet ut som en fotbollsmatch på TV. Grafiken är bra och detaljer som poängtavlor, tid och övrig information ser ut som precis som man förväntar sig att det ska se ut på t.ex. OS. Dock kan jag aldrig förstå varför spelarna mest står och gapar och rycker på munnen när de skall sjunga sin nationalsång. Animationerna skiftar ofta från ok till kasst.
PES 2013 är inte ett lätt spel att spela. Kontrollerna är så krångliga och den inbyggda träningen så långdragen och tråkig att den tar timmar att gå igenom och blir i slutändan endast en lång kedja av frustration, inte helt olikt licenstesterna i Gran Turismo fast minus glädjen.
Matcherna är inte mycket bättre de heller. Eftersom man endast kan styra en fotbollsspelare på planen åt gången så byter spelet hela tiden vilken spelare på planen man kontrollerar, så medan man springer med en spelare och tror att man har koll på läget så vips kontrollerar man någon annan som givetvis börjar springa åt helt fel håll eftersom man inte hinner reagera och släppa joysticken. När man samtidigt måste tänka på att finta eller dribbla på ett speciellt sätt i en kombination av knapptryckningar och avstånd till andra spelare på planen är frustrationen total. Det här är ju svårare än riktig fotboll!
Några bra och sämre funktioner
Spelet står och faller i min mening på vad Konami kallar för PES Full Control, ett system som ger spelaren kontroll nog att lägga bollen precis var man vill ha den vare sig det gäller höjd, hastighet eller riktning vilket öppnar för fria och kreativa manuella passningar. Genom att trycka på LT sparkar man iväg bollen för en passning och genom att hålla in Y eller B kan man bestämma hur långt man ska skjuta beroende på hur länge man håller ned dessa knappar. Dessutom så spelar det roll åt vilket håll man är vänd, hur snabbt man springer och hur bra karaktären man kontrollerar för stunden är.
Deft Touch Dribbling är spelets andra kort i rockärmen. Detta är ett system som gör det möjligt att dribbla med stor kontroll över bollen, och genom att dra i högra joysticken är det möjligt för spelaren att trixa med fötterna så att man lätt kan glida förbi motspelare som försöker sno bollen och lägga upp lägen för grymma passningar. Dessutom är det lättare att kontrollera än PES Full Control.
Brant inlärningskurva med nischad målgrupp
Allt detta resulterar i ett spel som är av hög kvalitet med samtidigt exkluderande. Allting som en nybörjade behöver för att lära sig spelet fullt ut finns lätt tillgängligt redan från starten men inlärningskurvan är så brant att om man inte motiveras av starkt fotbollsintresse eller är van vid denna typ av spel är risken hög att spelet får stå och samla damm. PES 2013 erbjuder ändå ett djup och en kvalité som är att beundra och är ett bra och välgjort spel, polerat ner på detaljnivå. Det är en hyllning till fotboll som tyvärr endast riktar sig till den fotbollsfrälste.
För min del blev det ingen revansch. Mitt fotbollslag ligger i ruiner och jag kommer med all säkerhet gå till historien som den sämsta fotbollsmanager i PES-universumet.
[youtube id=”wHAJdgUS1w4″ width=”600″ height=”350″]