[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Prototype 2″ developers=”Radical Entertainment” publishers=”Activision” platforms=”Xbox 360, PS 3, PC” genres=”Actionäventyr” release_date=”24 april”]
Tar du ifrån en man hans fru och dotter så har du givit honom orsak nog att förstöra världen. Ger du honom dessutom superkrafter så har du också givit honom möjligheten att göra det. Det är precis vad som händer James Heller i inledningen av Prototype 2.
Som ärrad krigsveteran blir James Heller kommenderad till ett sammanfallande New York. Staden härjas av ett fruktansvärt virus som har muterat stora delar av stadens innevånare. Till på köpet så är hjälten från förra spelet, Alex Mercer, lös i stan. Efter att Heller gått lös på Mercer med sin maffiga armékniv till synes utan resultat så tar det hela en liten oväntad vändning. Istället för att ha ihjäl Heller så delar Mercer med sig av sina superkrafter till vår hjälte och äventyret kan ta sin början.
Kamp på liv och död
Ganska snart inser vi att viruset som orsakat James Heller all lidande är militärens påhitt. I ett försök att skapa en genmodifierad supersoldat gick något hemskt fel. Viruset släpptes löst och den enda som fick superkrafter var Alex Mercer. Han var också den enda som kände till sanningen bakom viruset. Efter att Mercer valt ut Heller till sin protege och även avslöjat sanningen bakom viruset så slås Hellers verklighet i spillror. Hans tidigare arbetsgivare vill nu istället se honom död och en kamp med livet som insats tar sin början i ett raserat New York.
Prototype 2 är minst sagt ett actionfyllt spel. Redan från början låter superkrafterna Heller förflytta sig genom staden på en mängd olika sätt. Förutom att kunna hoppa flera meter upp i luften så kan han bokstavlig talat rusa lodrätt upp för husväggar. Dessutom har Heller utvecklat ett sjätte sinne som låter honom avgöra åt vilket håll han skall röra sig för att hitta nästa person att ta livet av.
Hellers huvudsakliga mål är militärer och folk som står bakom skapandet av det ödesdigra viruset son drabbat hans hemstad. Varje gång han dödar en fiende så har han möjligheten att absorbera den samme. I praktiken innebär det att Heller både får mer energi och samtidigt får förmågan att ta sitt senaste offers skepnad. Detta är ganska smidigt när man har en hel armé efter sig. Smyg in bakom ett hörn, byt skepnad och kom ut inkognito i andra änden.
Jag tröttnar
Tempot i Prototype 2 är rasande från första stund. Till en början är det väldigt roligt att smyga sig på grupper av motståndare för att med sina häftiga krafter absorbera wtt helt gäng tungt beväpnade soldater. Extremparkour är också ganska underhållande och det tar ett bra tag innan man tröttnar på att sväva som en flygekorre mellan hustaken eller rusa upp för väggar. Men till slut så blir det ganska enformigt.
En trist story och ganska oinspirerande omgivningar gör att åtminstone jag tröttnar på Prototype 2 efter ett par timmars spelande. Jag tvingar mig dock att fortsätta. Det kan ju visa sig att det hela helt plötsligt vänder till ett episkt äventyr.
Den stora behållningen mer Prototype 2 är att bygga upp Hellers superkrafter. Detta gör man genom att utföra diverse sidouppdrag och som belöning utvecklar huvudpersonen sina förmågor. Exempelvis så blir han starkare och kan kasta tyngre föremål mot sina fiender. Varför inte slunga iväg en stridsvagn med bara händerna mot en grupp argsinta soldater?
Engagerar inte
Tyvärr så vaknar aldrig den linjära huvudstoryn riktigt till liv och så småningom tar sidouppdragen slut. New York är visserligen vackert, men det är bara en snygg kuliss. Staden känns ovanligt opersonlig och den tycks vara befolkad av riktiga spånhuvuden. Det är nämligen så att mitt ibland soldater och mutanter så kantas gatorna av helt vanliga människor. Ingen av dessa tycks dock reagera när en muskulös, svart man i huvtröja helt plötsligt bestämmer sig för att rusa rakt upp för närmsta vägg.
Prototype 2 blir aldrig något episkt äventyr. Visst, det är fullt ös från första stund, men det räcker inte riktigt till. Det är absolut ett snyggt spel, men man kommer inte långt på ett vackert yttre utan innehåll. Jag känner inget alls för James Heller eller hans livsöde. Jag skall inte sticka under stolen med att det ibland är rasande roligt att leka superhjälte, men det måste finnas mer än så för att hålla kvar mig framför TVn. En promenad i vårsolen lockar mer än en längre sejour mer Prototype 2.