[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Ratchet & Clank: Qforce (aka Full Frontal Assault)” developers=”Insomniac” publishers=”Sony Computer Entertainment” platforms=”PS3″ genres=”Plattform, tower defense” release_date=”30 november 2012″]
Ratchet, Clank och kapten Quirk står inför en ny superskurk
Ratchet & Clank: Qforce (eller Full Frontal Assault som spelet heter i USA) är den elfte installationen i Ratchet & Clank-serien som släpps i nära samband med seriens tioårsjubileum. Insomniac har den här gången valt att sätta en twist på hela konceptet genom att mixa ihop det traditionella plattformande, som ju förväntas av ett Ratchet & Clank-spel, med ett par nävar ur tower defense-genren. Numera springer man inte enbart genom banor, slåss mot färgglada skurkar och löser pussel, utan nu måste man även försvara sin bas, bygga torn och hålla fienderna på avstånd. Men är det en lyckad kombination?
En ny skurk i stan
Spelet börjar med att kapten Quirk, självutnämnd rymdhjälte, går igenom någon sorts medelålderskris då huvudpersonerna, antropomorfen Ratchet och roboten Clank, redan har rensat hela galaxen på bovar och banditer. Men just när grabbarna försöker muntra upp Quirk så blir de kontaktade av en ny ond skurk vars mål är att sätta dit kapten Quirk en gång för alla, och därefter fortföljer med att attackera diverse bebodda planeter i rymden. Således är det dags för ännu ett rymdäventyr och Ratchet, Clank och Quirk ger sig ut för att rädda en planet i taget.
Ratchet & Clank: Qforce har utvecklats med co-op i tankarna, och så fort man startar en ny kampanj så får man välja om man vill spela själv, lokalt med en kompis eller tillsammans med någon annan spelare online som då kopplar upp sig till ens session. Jag testade att koppla upp mig vid några tillfällen för att spela kampanjen online, men gav upp när spelet aldrig lyckades hitta någon annan spelare.
Man väljer bana genom att markera en planet på en stjärnkarta, som man sedan landar på och får i uppdrag att försvara en bas som ligger precis vid landningszonen. I basen finns ett antal generatorer som man måste försvara mot ilskna utomjordingar som attackerar i vågor, precis som ett vanligt tower defense. Utanför basen kan man dock vandra omkring fritt och banorna är så pass öppna att det finns gott om utrymme för utforskning – vilket samtidigt innebär att man lätt går vilse, trots medföljande minikarta.
Försvara basen med alla medel
Plattformandet är alltså fortfarande bevarat! Man kan gå omkring och hitta nya vapen, banka fiender med Ratchets skiftnyckel, hoppa omkring på ramper och interagera med omgivningen på olika sätt. Den här gången har man dessutom ett par raketdojor som man kan glida omkring med som på rullskridskor vilket gör att man snabbt kan ta sig över längre sträckor utan att behöva traska hela vägen.
Att enbart bygga torn är inte nog
Det räcker dock inte med att bara stå och försvara sin bas, för till skillnad från traditionella tower defense-spel så måste man samtidigt utföra små uppdrag för att komma vidare i spelet. Uppdragen går ut på att hitta nyckelpunkter som finns utspridda på banan, där fienden har satt upp sin teknologi, sabotera den och återvända till sin bas. Ganska simpelt. Att hitta alla dessa ställen kan dock ta sin lilla tid när man samtidigt måste återvända till basen titt som tätt för att daska bort en och annan våg av attackerande fiender. En bana tar ungefär 1-1½ timme att spela igenom.
Runtom generatorerna i basen så finns det plattor som man kan ställa sig på och – för de skruvar och muttrar som man vinner genom att att spöa fiender och slå sönder lådor – köpa kanoner av olika slag som skyddar generatorerna. Det går även att köpa minor som sprängs när fiender trampar på dem, och kraftfällt som fungerar precis som vanliga barrikader och förhindrar att fiender tar sig förbi. Det räcker dock inte med att enbart placera ut dessa mojänger, som är alldeles för klena för att försvara basen utan hjälp. Man måste själv springa omkring och döda de flesta fiender med de allehanda vapen som man plockar upp under spelets gång.
Att bara bygga torn räcker inte, man måste ta till med hårdhandskarna
Utbudet av vapen är litet men fräscht
Som i alla Ratchet & Clank-spel så finns det även här en mängd olika skojiga vapen att låsa upp. Tyvärr får man inte behålla vapnen från en bana till en annan; På varje bana börjar man om från noll och måste själv hitta speciella stationer där vapnen går att låsa upp. När man hittar en sådan station så får man lösa ett busenkelt pussel, och sedan får man välja ett av ett antal tillgängliga vapen som sedan blir en del av ens arsenal.
Med endast elva tillgängliga handvapen så är utbudet kanske lite mindre än i tidigare spel, men det är en salig blandning som fyller sin funktion. Det finns såklart the Combustor, den vanliga handpistolen som duger i alla situationer, Warmonger som halar iväg raketer med oerhörd slagkraft, Pyro Blaster som i själva verket är en högeffektiv eldkastare, Groovitron som får fiender att dansa disco, och så vidare. Pyro Blaster var min favorit eftersom den kunde plöja genom horder av fiender på några sekunder med sin långa eldstråle.
De zoner man måste infiltrera på varje bana är alltid försvarade med kraftfält som man måste deaktivera genom att först och främst döda alla fiender i omgivningen, samt förstöra den generator som håller kraftfältet aktivt. Därefter får man slå sig igenom ett par extra kraftfält innan man slutligen kommer fram till vad som endast kan beskrivas som en miniboss – eller, med andra ord, en väldigt tålig fiende. När man till slut har lyckats ta kål på de sista fienderna och generatorerna så är zonen avklarad. Varje gång man klarar av en zon så aktiverar man automatiskt en ny våg fiender som kommer att attackera ens bas, som man då får skynda sig tillbaka till med sina vapen i högsta hugg.
Vissa fiender tål ju hur mycket stryk som helst!
Kan bli ganska stressigt och hektiskt
Jag har svårt att bestämma mig för om jag gillar den här mixen av plattformande och tower defense, eller inte. När man jämt måste springa tillbaka till basen och slå ned fiender som gärna kommer i större mängd och är ettriga som hungriga grisar, så blir det lätt ganska stressigt. Generatorerna som man måste försvara tål heller inte så mycket, vilket innebär att det snabbt kan gå illa ifall man släpper in så mycket som en liten mängd fiender i basen, än värre några storväxta fiender som tål större mängder stryk. När jag blir varnad om att basen är under attack medan jag själv befinner mig på banans bortre ände så är det inte utan att frustrationen når sin topp när jag inte riktigt hittar vägen tillbaka. Det är sannolikt att co-op minskar frustrationen då den ena spelaren då skulle kunna försvara basen medan den andra fortsätter att bygga torn, och liknande.
Det går även att spela online mot andra människor i tävlingsinriktade banor, antingen en mot en eller två mot två. Då får man, förutom att försvara sin egen bas precis som vanligt, också se till att ta över speciella punkter runtom på banan som man måste dominera så att motståndarna inte får övertaget, och betala för monster som skickas i vågor för att attackera motståndarens bas. Jag tänker inte sopa under mattan att jag fick storspö av riktigt duktiga spelare under mina förvantanslösa försök, men det ska också påpekas att det kändes mycket mer balanserat online, än det gjorde i kampanjen, och kommer nog bli populärt bland fans till serien.
Med raketskor kan man snabbt glida iväg från kniviga situationer
Short but sweet
Med tanke på att det endast finns fem banor i hela spelet, och att alla banor är nästintill identiskt utformade, känns det här snarare som ett arkadspel lämpat som en nedladdningsbar titel snarare än ett fullköp på skiva. Det är uppenbart att fokus inte ligger på vare sig handlingen eller en fet enspelarkampanj, utan i multiplayerläget som är en välkalkad grogrund för tävlingsinriktade gamers.
Tioårsjubileumet för Ratchet & Clank kunde kanske ha prisats lite bättre än med denna skumma hybrid av plattformande och tower defense, som inte riktigt sjunker in i någondera genre. Men med det sagt så tycker jag inte att Qforce är något mindre än ett bra, trevligt litet spel lämpligt för alla åldrar. På banorna finns saker att utforska, att försvara basen kan vara stundvis utmanande och hektiskt, och även om vissa saker kunde ha gjorts bättre så är det genomarbetat och roligt. Det är i vilket fall roligt att se hur Insomniac, som trots allt är en storspelare i branschen, vågar testa någonting nytt och annorlunda.
[youtube id=”ZY1aeurQ2z4″ width=”600″ height=”350″]