[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Wonderbook: Book of Spells” developers=”SCE London” publishers=”Sony Computer Entertainment Europe” platforms=”Playstation 3″ genres=”Barnspel / Augumented Reality” release_date=”16 novemner 2012″]
Boken är inte läsbar, men framför kameran kommer den till liv. Nästan som magi.
Det har gått ett par år Harry Potter och hans vänner lämnade oss mugglare kvar med en stark längtan efter att få vara en del av trollkarlarnas och häxornas magiska värld. Nu har jag lagt vantarna på ett spelet Wonderbook: Book of Spells som jag hoppas ska kunna ta mig tillbaka till J.K. Rowlings magiska England och ge mig en chans att visa vad jag går för på Hogwarts, skolan för unga häxor och trollkarlar.
Jag ser fram emot att få duellera och besegra motståndare Harry Potter-style. Min magi ska vara mitt vapen och min sköld!
Playstation Move är ett krav
Wonderbook: Book of Spells är exklusivt för Playstation 3 och kräver den rörelsekänsliga handkontrollen Move med tillhörande kamera. Till spelet följer det också med en alldeles egen, helt oläsbar trolldomsbok fylld med märkliga krumelurer.
Efter att spelet startats och jag har följt anvisningarna till hur man ska placera sig själv och boken framför kameran är det dags att välja språk och sedan skapa min egen spelkaraktär i form av en Hogwartselev. Jag väljer vilket elevhem som jag vill tillhöra och vilken trollstav som ska användas. Dessa beslut påverkar inte spelets gång utan är mer till för att vi ska känna oss som en person ur Harry Potter-universumet.
När vi startar spelet och ser oss själva på skärmen omvandlas boken till en gammal dammig trollformelbok.
Jag blir imponerad av hur bra tekniken fungerar och hur innovativa utvecklarna har varit med boken, för trots att boken bara är tolv sidor lång kan vi bläddra igenom den, stänga den, vända upp framsidan igen och börja läsa ett helt nytt kapitel. Genom att dra upp texten i boken med din trollstav kommer berättelser och kuriosa om olika trollformler att spelas upp framför dig på din TV. Det är roligt att se hur utvecklare vågar tänka utanför ramarna och ger oss någonting nytt och unikt att underhålla oss själva med.
Alla trollformler föregås av en berättelse i form av en dockteater.
Spelets handling presenteras i början av spelet. Som Hogwartsstudent går jag till biblioteket för att låna en besvärjelsebok och möts i receptionen av bibliotekarien som blir berättarrösten för spelets gång. Boken jag lånar heter The Book of Spells, det är den som utgör spelmekaniken man sedan kommer att få leka med. Från den kommer vi att bland annat få lära oss att spruta vatten, kasta eld och städa ett stökigt rum genom att bara vinka lätt med trollstaven.
Se till att göra rätt rörelser
När man kommer fram till en sida där vi ska lära oss en ny magi så får man först uttala trollformeln högt inför kameran så att den hör. Sedan får vi lära oss i vilket mönster vi ska svepa trollstaven för att kasta besvärjelsen.
Vad gäller uttalandet av själva ordet så behöver vi inte vara oroliga för göra bort oss. När jag skulle uttala min första besvärjelse, istället för att artikulera trollformeln “Wingardium Leviosa” så räckte det med att jag nös till. Vår evigt artiga berättarröst tycker att jag då gjort ett utomordentligt jobb med mitt uttal och tilldelar mitt elevhem 10 poäng.
Bättre fungerar dock trollstavsrörelserna då det krävs lite mer finess för att få till rätt trollformsmönster.
Varför städa när man kan elda upp allt bråte?
I vissa delar av kapitlen i boken så finns sidor där man med trollstaven drar upp berättelser om de olika trollformlerna. Dessa historier gestaltas av berättarrösten och i form av en dockteater där magi styr teaterns figurer. Under tiden berättelsen pågår får vi vara med och påverka omgivningarna i landskapet som den utspelas i. Det gör vi genom att dra i flikar ur boken som till exempel får en pöbel att kasta grönsaker eller en gardin att fatta eld. Det tråkiga är dock att dessa egenheter inte alls ändrar eller tillför berättelsen något av vikt. Berättarrösten fortsätter prata på som vanligt och händelserna utspelar sig som den är förutbestämd att göra.
Med jämna mellanrum kommer sekvenser i berättelsen då det ska dras en slutsats, då utelämnas ett nyckelord och vi får uppgiften att lisa ut vilket ord som ska passa in i det blanka fältet. För att det inte ska vara för svårt så får vi välja mellan två alternativ där det ena är uppenbart rätt.
När jag först satte mig med spelet spelade jag drygt en timme innan jag knäppte av. Jag tänkte att tutorialen var på tok för lång och gameplayet för lätt, så jag tröttnade.
Andra gången jag spelade kom jag till insikten att hela spelet är en tutorial. Om jag var en trollkarl hade det här spelet varit mycket lärorikt och gjort mig till en bättre magiker, men nu lär jag mig bara saker som jag aldrig kommer att få nytta av, förutom i slutet av kapitlet då ett test på våra nya trollformler ska utföras. När vi sedan vänder boken och börjar med ett nytt kapitel så har vi ingen användning av de tidigare saker vi lärt oss. Jag slås av känslan av att det här spelet inte är färdigarbetat. En bättre genomarbetad story hade absolut varit på sin plats.
Det finns många trollformler att lära sig, trots att boken bara är på tolv sidor.
Med viss irritation över att inte få duellera och bevisa mig starkare än självaste ”Du Vet Vem”, så får jag ändå erkänna att jag spelade spelet tills berättarrösten tackat för sig och spelet tagit slut. Det har en barnslig charm men framförallt ger de oss ett mycket fascinerande och nyskapande sätt att spela tv-spel på. Trollkarlsvärlden flyttar in i vardagsrummet och för en stund får man känna på hur det är att svinga med en trollstav.
Det här är ett barnspel, och kanske borde det spelas av barn. Det har sina sensmoraler och enkla gåtor. Det är ett lätt och visuellt underhållande spel även om utvecklarna inte lagt ner enorm energi på grafiken.
Perfekt spel för de lite yngre
Ska ditt barn eller småsyskon Book of Spells kan svenska användas som berättarspråk, röstskådespelaren gör ett helt okej jobb utav det. Men om du inte har några problem med att förstå engleska är det absolut att föredra då inlevelsen och berättarglädje gör spelet så mycket mysigare än den mer monotona svenska rösten.
Wonderbook: Book of Spells är förmodligen inte spel som kommer att spelas speciellt mycket i mitt hem, men då tillhör jag å andra sidan kanske inte spelets egentliga målgrupp. Men det är ett alldeles utmärks barnspel som bjuder på ett helt nytt sätt att spela tv-spel. Aldrig förr har jag känt mig så delaktig i ett spel som framför min Move-kamera med trollstaven i högsta hugg.
[youtube id=”Gnns8lkyPYw” width=”600″ height=”350″]