Viktig deklaration: Många spelare (undertecknad inkluderad) har noterat problem med framför allt äldre grafikprocessorer där Necrobarista låser sig i en oändlig laddningssekvens. I skrivande stund arbetar utvecklarna på en patch som är nära förestående. ”Buyer beware”, så att säga.
Konsumtionen av kaffe har en social dimension på precis samma sätt som rökning en gång hade (och delvis fortfarande har). Vare sig du kallar det för fika, kaffepaus eller mellis är den lugna stunden avsatt för en kopp kaffe sällan något du gör i din ensamhet. Inte ens när du sitter på ett café. Än mindre om detta café råkar vara ditt sista stopp innan livet-efter-detta, som i Necrobarista.
Doften av mörkrostat
Necrobarista är en visualroman som följer en barista vid namn Maddy. Hon driver ett café vid gränsen mellan de levande och de döda som kallas för The Terminal. Gästerna är levande såväl som döda och betalar sin nota genom att ge bort av sin tid. Förutom gästerna och Maddy själv finns här en skock färgstarka karaktärer som alla har ärenden till The Terminal emellanåt. En mekaniker vid namn Ashley, den laglöse, döende Ned, en bitter nekromantiker vid namn Chay för att nämna några.
Berättelsen i Necrobarista förmedlas via väggar av text, som genren”visualroman” så tydligt brukar innebära. Det är interna monologer, dialoger och innebär inga större nyheter för formatet. Medan du hoppar från en replik till nästa rör sig kameran gärna runt för att bidra till den ”cinematiska” känslan Necrobarista vill stoltsera med. Det är tyvärr mer av ett störningsmoment än en narrativ tillgång, om du frågar undertecknad. Steget till ren och skär parodi känns aldrig långt. Kanske är det medvetet, med tanke på inspirationskällorna.
VN, nästan utan anime
Visualromaner är allt som oftast japanska produktioner och har således extremt nära till troper och designer från animevärlden. Necrobarista stämmer in på denna beskrivning, men är inte från Japan. Utvecklarna heter Route 59 och har sitt säte i Melbourne, Australien. Studion är närmre fem år gammal och har inom spelvärlden bara jobbat på Necrobarista. Det är med andra ord ett passionsprojekt som nu bär frukt.
Den visuella identiteten är alltså utan tvekan influerad av anime. Här finns till och med en klassisk öppningsvideo som för tankarna direkt till verk som Sword Art Online, Little Witch Academia och Kill la Kill. Karaktärerna besitter med få undantag alla de klassiska dragen från anime- och mangavärlden. Det ger väldigt uttrycksfulla, tydliga minspel som gör att man snabbt får grepp om vilka karaktärer detta drama handlar om.
Animéidentiteten sträcker sig till musiken, som är komponerad av Kevin Penkin. Penkin har tonsatt serier som Made in Abyss, Tower of God och The Rising of the Shield Hero och får sägas ha ett väldigt fast grepp om passande bakgrundsmusik. Necrobarista har ett lågmält soundtrack med en del ”caféjazz” (du vet precis vad jag pratar om) och andra bakgrundstoner som smälter bra in med det som händer på skärmen.
Nyckelord
Necrobarista är ett karaktärsdrivet drama i två akter på fem kapitel vardera. Mellan varje kapitel får spelaren chansen att glida runt i caféet och interagera med olika objekt för att låsa upp fler småberättelser. Dessa berättelser är storleksmässigt allt från noveller till rejält matiga texter. De handlar om ett axplock av de otaliga gäster som Maddy har interagerat med i The Terminal. För att läsa dem behöver du dock betala med en speciell valuta som vi kan kalla för tokens.
I slutet av varje kapitel, innan du får smyga runt fritt i caféet, får du chansen att välja bland nyckelord som dykt upp i löptext och dialog under kapitlets gång. Du får välja sju av dessa och de genererar en ”token” var som kan vara en av tio olika sorter. Dessa används sedan i olika kombinationer för att låsa upp berättelserna nämnda ovan. Eftersom du inte vet vilken typ av token ett ord genererar känns det till en början rätt slumpartat. Det finns dock ett mönster. Berättelserna är dessutom inte obligatoriska för att fortsätta huvudberättelsen, utan bör ses som ett mervärde dolt bakom en intressant gimmick.
Något för alla?
Visualromaner är en nisch som kan konsten att förbluffa. Från att ha varit mest känd för sina datingsimulatorer med eller utan happy endings har genren mognat till att ha allt från hjärtskärande dramer till omskakande skräck. Necrobarista är ett av många positiva exempel på denna mognad.
Det här är ett kompetent skrivet drama som känns ytterst samtida i sitt manus. Små popkulturella referenser till filmer och memes förankrar Necrobarista i 2010-talets slut som en hockeyfrilla i 80-talet. På frågan vem det här spelet är för vill undertecknad säga: Har genren visualroman något att ge dig, har nästan garanterat även Necrobarista det. Vare sig du tycker om animé eller inte.
Necrobarista finns på Steam och iOS-enheter, där det släpptes den 22 respektive den 17 juli. Portar till PlayStation 4 och Nintendo Switch kommer någon gång under 2021. Necrobarista kostar strax under 200 kronor (20 dollar). Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.
